20 augusti förra året satt Susanne Bergman på Rimnersvallens läktare och såg Oddevolds A-lag träna. På träningsplanen fanns bland andra hennes son Andreas – och Robin Ganemyr.
När hon såg hela gänget göra en rush i full fart hade hon ingen aning om att hon inom ett par minuter skulle få nytta av den hjärt- och lungräddningskurs hon varit med om på jobbet.
– När de sprang tittade jag av någon anledning lite extra på Robin och sa ”oj vad han springer”, berättar Susanne. Strax efter föll han. Ingen var i närheten, han bara drösade ihop.
Susanne plockade upp sin telefon och ringde efter ambulans och sprang sedan ner till planen.
– När jag kände efter hade han ingen puls. En av spelarna tog hand om kommunikationen med ambulanspersonalen medan jag började med hjärt- och lungräddning.
"Tacka min chef"
En annan spelare blåste medan Susanne tryckte. Precis som hon lärde sig på kursen.
– Jag får tacka min chef på Coop för att jag lärt mig det. Han sa att vi måste kunna hjärt- och lungräddning för att kunna hjälpa kunder som kan falla ihop i affären, berättar hon.
Medan Susanne tryckte på bröstkorgen såg andra spelare till att luftvägarna var fria.
Efter en kort stund kändes antydning till puls. Och kort därefter tog ambulanspersonalen över.
Fanns det ingen defibrillator (hjärtstartare) på plats?
– Jo, det finns en på Rimnersvallen. Men det tog några minuter att hämta den, eftersom ambulansen vanns i närheten och kom fram så fort hann vi aldrig använda den, berättar Susanne.
"Räddade mitt liv"
Även om många var inblandade när Robin Ganemyrs liv räddades valde han själv att lyfta fram Susanne i den intervju tidningen Bohusläningen publicerade på onsdagen.
– Hon räddade livet på mig, säger Robin till Bohusläningen.
Susanne själv tycker inte att hennes insats förtjänar så mycket uppmärksamhet.
– Jag vill inte framstå som en hjälte, säger hon. Jag tycker att jag gjorde något som varje medmänniska ska göra om det behövs, säger hon. Man vet ju aldrig vem som drabbas, men det känns jättebra att jag kunde göra någonting.
Så du är tacksam att din chef bestämde att ni skulle gå kursen?
– Ja, absolut. Alla människor borde lära sig hur man ska agera, man kan göra mycket. Och på alla arbetsplatser och i alla föreningar borde det finnas hjärtstartare.
Susanne blev tillsammans med de andra som hjälpte till att rädda livet på Robin inbjuden till en lagmiddag.
– Jag hade haft lite kontakt med hans föräldrar tidigare, men det var helt underbart att få träffa honom igen.
Att Robin nu, steg för steg, är på väg tillbaka till livet ger henne en stor glädje.
– Även om han inte kan spela fotboll igen är det helt underbart. Han har ju fått återvända till sin lille son och sin familj, så fantastiskt.
