Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Profilernas sorg – efter branden: ”Tragiskt”

Inte mycket återstår av Slottskogshallen.
Emma Green. Foto: GUSTAV MÅRTENSSON / BILDBYRÅN
Christian Olsson. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Per Crona. Foto: LINE SKAUGRUD LANDEVIK / BILDBYRÅN
Patrik Sjöberg 1995. Foto: IMAGO / IBL

Det är inte mycket som återstår av Slottsskogshallen – där friidrottsstjärnor som Patrik Sjöberg och Erica Johansson la grunden till sina framgångsrika karriärer – efter den omfattande branden.

På måndagsmorgonen var det en dämpad stämning i området.

Samtidigt sörjer friidrottsprofilerna det inträffade.

– Vi tänkte bara ”nej, nej, inte där”, säger den tidigare höjdhoppsstjärnan Emma Green.

– Det känns i hjärtat – jag är uppvuxen i hallen, säger Per Crona, som är en legendar i Göteborgsfriidrotten.

När larmet kom vid 18.30-tiden på söndagen var branden redan fullt utvecklad. 

Under natten till måndagen kämpade räddningstjänsten mot lågorna i Slottsskogshallen i Göteborg. Ingen person kom till skada, men stora materiella värden har gått upp i rök.

Byggnaden kollapsade och av det som tidigare varit en idrottshall återstår i dag inte mycket. Lågorna syntes lång väg och räddningstjänsten varnade för röken. 

Antonio Alvarado, 62, brukar komma till Slottsskogsvallen och träna – och cyklade under morgonen dit för att se vilken byggnad som skadats av branden.

– Det är jättetråkigt. Sånt här får inte hända med den här typen av anläggningar som är så viktiga för ungdomarna.

Nancy Holmström känner sig ledsen och arg efter branden. Foto: LOVISA WALDECK
Antonio Alvarado, 62, brukar komma till Slottsskogsvallen. Foto: LOVISA WALDECK

”Man blev chockad” 

Också Nancy Holmström, 71, hade tagit sig till platsen för att se förödelsen.

Vad tänkte du när du fick reda på att det brann? 

– Man blev chockad. Det händer så mycket nu för tiden. Det är explosioner och skottlossningar. Det kommer närmare och närmare. Det är obehagligt. Man känner sig inte trygg längre.

Hur känns det att se resterna av byggnaden?

– Man blir ledsen och arg. De sa på tv och radio att det var två unga pojkar. Men vad i allsindar ska de vara här och elda för.

Lillemor Gustafsson, 64, såg branden från Marklandsgatan.

– Vi såg ju den direkt i går, mitt barnbarn skrek att det brinner. Vi följde min dotter och barnbarn till hållplatsen så såg vi den svarta röken, jag blev rädd och trodde det var någon av villorna. 

Precis som många andra har Lillemor en relation till Slottsskogshallen.

– Vi hade idrottsdagar där på 60-talet, det här är inte roligt. 

Lillemor Gustafsson såg branden i Slottsskogshallen.

”Hallen betydde mycket för oss”

Per Crona, som är en stor profil i Göteborgsfriidrotten och som ledare för Öis har fostrat en rad stjärnor, tog emot nyheten med sorg.

– Jag är uppvuxen i den hallen, jag har tränat många tusen pass och har till och med haft hallrekordet i tresteg där. När jag var ung var den hallen det enda som fanns. Jag bodde i Falkenberg då och vi åkte därifrån för att träna i hallen, säger han och fortsätter:

– Jag känner en sorg i och med att jag har tillbringat mina barndomsår där. Vi tränade tillsammans där även när man kom upp i landslaget. Vi fick samsas på en liten yta, men det fungerade det också.

Har du varit där och sett förödelsen nu?

– Ja, jag har varit där och tittat på eländet utifrån. Det är jättetråkigt… Det är verkligen illa för klubbarna som hållit till där.

Hur reagerar du personligen?

– Det känns tråkigt, det känns i hjärtat, just för att jag är uppvuxen där. Nu har de den nya, fina hallen – men jag är uppvuxen under en annan tid. Bara att kunna träna under tak var fantastiskt. I den hallen kunde man träna inomhus med spikskor under vintern och det kunde inte vi någon annanstans. Den hallen betydde mycket för oss på 70-talet och 80-talet också.

Per Crona. Foto: PER FRISKE / BILDBYRÅN

Hur många år tillbringade du där?

– Jag är född -54, så vi var där sedan slutet av 60-talet. Man tävlade där inne också, Götalandsmästerskap, Julklappsjakten, med 1 500-2 000 starter på en helg, så det var verkligen packat där inne. Efter det att Friidrottens Hus byggdes så har hallen blivit en träningsarena främst för ungdomsgrupper. Det är väldigt många som har hållit till där inne fram till i går.

Även Patrik Sjöberg och Erica Johansson la grunden till sina karriärer där?

– Absolut, oh ja! De är uppvuxna där. Patrik hade hallrekordet där inne.

Hur påverkar det här friidrotten i Göteborg?

– Det blir problem för ungdomsgrupperna, det är väldigt många ungdomar som tränat där inne. Men vi får se, det är för tidigt att säga än. Det finns andra hallar nuförtiden, Lindåshallen, Angered, Lerum och liknande – men de ställs inför problem, framförallt de yngsta grupperna. Men för trampolinhopparna har detta varit det enda stället. De har haft hela sin verksamhet där inne.

Christian Olsson. Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Christian Olsson: ”Jättetragiskt”

En annan som Slottsskogshallen har betytt mycket för är Christian Olsson, guldmedaljören från Aten-OS 2004. Den framgångsrike trestegshopparen hade tänkt gå ner och titta på förödelsen efter branden.

– Men jag såg att det var avspärrningar så jag gjorde inte det. Jag var där i 10-13-årsåldern, det var där jag började min resa. Det är ett hem och en historia som har försvunnit, säger han och fortsätter:

– Vi var ett stort gäng. När jag växte upp där fick man komma in i stora hallen på onsdagar, annars var det där vi höll till.

– Det är jättetragiskt att händer, framför allt har inte de yngsta nånstans att ta vägen. Det är ju redan packat i Friidrottens hus. Jag hoppas att det finns resurser att ordna någon ersättningshall.

Emma Green. Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Emma Green: ”Känns så sorgligt”

Den tidigare höjdhoppsstjärnan Emma Green är inne på samma linje.

– Det är jättetråkigt. Det var ju där det började, det är ju historia som försvinner. Det var där jag tränade ett par år innan jag fick komma in i stora hallen. Det var ju där ungdomsträningen bedrevs, alla var där. Det var under den tiden då det bara vara glädje och inga krav, berättar hon.

För Green känns det tragiskt på flera plan.

– Vi såg om branden på tv på söndagskvällen och tänkte bara ”nej, nej, inte där.” Det känns så sorgligt – både rent nostalgiskt och men också för att så många ungdomar står utan hall nu. Det finns ju inte plats, det är ju helt fullsmockat i Friidrottens Hus på eftermiddagarna. Det finns ju dessutom en säkerhetsaspekt, det är svårt att kombinera seniorträning med den för ungdomar.

Frölundas ordförande Mats Grauers. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

”Jag kastade mig i bilen direkt”

Mats Grauers, som är ordförande för hockeyklubben Frölunda – vars anläggning Frölundaborg ligger ett par hundra meter från Slottsskogshallen – trodde först att det var ”Borgen” som brann.

– Första beskedet till mig var att Frölundaborg brann. Jag kastade mig i bilen direkt, men sen fick jag veta att det inte var det. Men det är lika tragiskt oavsett när det gäller idrotten, säger Grauers.

Ni har inte berörts alls?

– Nej, inte vår verksamhet, men sen får vi alla se till att hjälpa till om vi behöver det. Nu har ju vi is så det är inte så lätt med våra lokaliteter men det finns ju en hall här uppe som friidrottsföreningen har. Sen kanske man vill låna vårt gym, då kan vi naturligtvis ställa upp. Men vi kan inte ersätta hallen på något sätt genom att ställa utrymmen till förfogande för det har vi inte. Det är jättetragiskt när ungdomar inte kan bedriva sin verksamhet.

Har ni fått förfrågan om att låna ut utrymme?

– Nej, man har nog inte hunnit tänka på. Just nu är nog de berörda i chock och inte hunnit tänka så mycket. Men det är tragiskt för idrotten i Göteborg. Alla utrymmen som våra ungdomar kan vara i är oerhört värdefulla.