Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sköld: Fansen bjöd på en fantastisk stämning

Finaltåget till Stockholm blev inte bara en succé på plan, utan även i IFK:s supporterled.

Efter slutsignalen då det stod klart att IFK Göteborg vunnit sitt sjätte cupguld utbröt det tumultartade scener när jublande göteborgsfans sprang in på planen och kastade in en bengalisk eld i Djurgårdsklacken

Men resan dit, känslostormen under 120 minuter plus straffar och de skötsamma supportrarnas fest blev en succé.

Så gick dagen

10.00
Fullt med folk på perrongen vid Mölndals Station. ALLA på gott humör och med skinande sol.
11.00
Det ropas ut i högtalaren att alkoholförsäljningen är i gång. Stort jubel i vagnarna.
12.30
Framme på Östermalm! Alltså i Skövde. Halva tåget får möjlighet till rökpaus. Andra halvan hinner inte av förrän tåget ska vidare.
13.30
Sebastian Eriksson är med på tåget. Han ställer upp på intervju och berättar om säsongen i Italien och om Blåvitts chanser i cupfinalen.
- Jag tror på 2-1 till Blåvitt ñ Tobbe avgör, säger han och är inte långt från sanningen.
12.30
Första rapporten når mig om att det regnar i Stockholm. Typiskt Stockholm.
13.15
Jag hälsar på Mats Bredberg och hans kamrater i vagn 5. Där har de kräftskiva och njuter av en sista smak av västkusten.
- Har de ens skaldjur på östkusten, säger han och skrattar.
14.20
Vagn 7 har jobbat hårt på att profilera sig som tågets bästa vagn. Baraben-gänget är i vagnen och bjuder på quiz med fina priser.
15.30
Vi rullar in i Stockholm. Vi närmar oss.
15.45
Vi hämtas av bussar. Packade som sillar trängs vi säkert fler än hundra personer i varje buss.
16.00-16.45
Jag försöker ta mig in på Friends arena. Polisen skickar mig två varv runt arenan. Sen filmar jag en polis som deltar i ett omhändertagande ñ han pekar mig rätt för att få bort mig.
17.15
Matchen startar.
17.30
Tobias Hysén vräker in 1-0 till IFK Göteborg.
18.30
Djurgården kvitterar genom Daniel Amartey.
18.50
IFK-målvakten John Alvbåge gör en supermonsterräddning när Erton Fejzullahu kommer fri.
19.45
IFK-supportern Robert Renström är orolig inför straffavgörandet:
- Jag vill ju vara optimist. Men jag tror tyvärr vi förlorar, säger han.
19.57
Pontus Farnerud skjuter in den avgörande straffen för IFK Göteborg. De nya svenska cupmästarna.
19.58
En stor hord av IFK-fans stormar planen. En del hetsar mot Djurgårdsklacken och det blir väldigt stökigt. John Alvbåge får rycka in och kalla tillbaka supportrarna till läktaren via högtalarna. "Sisten tillbaka är gaisare".
22.00
Tåget rullar hem mot Göteborg igen. Festen fortsätter.

Jag måste erkänna att jag var lite halvorolig. Eller nja, men jag hade i alla fall fått ett par mejl och meddelande på Facebook med folk som undrade vad en journalist skulle på fansens tåg att göra.

Jag blev väldigt snabbt glatt överraskad av bemötandet. Och påmind om att fotbollsfans är mer än huliganer och bråkstakar.

Att fotboll är big business vet vi vid det här laget. Och också på tåget fanns plats för partners, klubbdirektör och de andra som jobbar med ekonomi och marknad. Och så jag själv då.

Men fotboll är till för alla.

Alla kan spela och alla kan stödja sitt lag. På Finaltåget fanns Dan Hallesten som hade bjudit med frun Lucinda på biljetten som en födelsedagspresent.

Det var de långhåriga snubbarna som lyssnade på Dan Berglund, det var Ultras-vagnen och så klart de skojfriska personerna som jobbar med Baraben.com.
Det skulle vara löjligt att inte erkänna att jag blev påverkad av den fantastiska stämning som IFK-fansen förde med sig till Stockholm. Men en av anledningarna till att jag överhuvudtaget åkte med på tåget var för att få chansen att bli påverkad och försöka föra den vidare till de som inte var med.

Ytterst lite stök

Utanför arenan var det lite, med betoning på lite, stökigt en halvtimme innan match. Precis innan avspark fick matchen skjutas upp på grund av bengaler från

Blåvittklacken och rök från Difarna på plats.
Det är onödigt. Till exempel är det ju så inte alla gillar att få massa rök i ansiktet. Att tända på igen efter att IFK tagit ledningen var dessutom ännu dummare. Då hade matchen redan skjutits upp en gång.

Men att låta bengaler och rök överskugga den otroliga stämningen på Friends arena går helt enkelt inte.

När hela den blåvita sidan hoppar i takt. Eller när också IFK-arna utanför klacken är med och skanderar:
"Vi är Blåvitt!"
"Bäst i Sverige!"

Då, när ramsan ekar över Solna, lär till och med den mest inbitne bengalhataren få gåshud.

Gåshuden ledde till en cupseger, men sången dog ut i ett debacle på plan när stormningen gick för långt och scenerna som utspelade sig bara väckte ilska. Det är tråkigt för den stora merparten som sköter sig att sånt händer.