Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pingis-legendarens nya liv i arabvärlden

Tre av de stora inom svensk pingis, fångade av kameralinsen vid Olympiatravet på Åby år 2000. Peter Karlsson flankerad av J-O Waldner och Jörgen Persson.Foto: ALLAN KARLSSON
En stilstudie av Peter Karlsson vid hans sista VM-start 2005.Foto: DANIEL NILSSON / © BILDBYRÅN
Peter Karlsson och Thomas von Scheele ville inte släppa greppet om VM-bucklan från dubbelfinalen 1991.Foto: BILDBYRÅN
Peter Karlsson och Thomas von Scheele bjöd på många leenden efter VM-guldet i dubbel 1991.Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Det svenska herrlaget vid OS i Sydney 2000. Från vänster: Jörgen Persson, Fredrik Håkansson, J-O Waldner, Peter Karlsson. Bakom står förbundskapten Ulf ”Tickan” Carlsson.Foto: RICKARD NILSSON / © BILDBYRÅN
Den nyblivne europmästaren i singel togs emot av hustrun Åsa och dottern Wilma på Landvetter.Foto: PER WISSING
1 / 7

Han var med när den kinesiska pingismuren revs för snart 30 år sedan.

I skuggan av superstjärnorna J-O Waldner och Jörgen Persson hade han en strålande karriär med fem VM- och sju EM-guld och var som bäst rankad fyra i världen.

Nu är den snart 50-årige Peter Karlsson tränare i Qatar med förhoppningen att få en Qatar-född pingisspelare att kvala in till OS 2024.

– Jag spelade i landslaget i 20 år med världens bästa spelare. Detta är en helt annan utmaning, säger Peter Karlsson.

Europamästare i lag 2000. Jörgen Persson, J-O Waldner och Peter Karlsson.Foto: GUGGE ZELANDER / KVP

Pingisälskarna i Sverige kan sin historia.

De vet att Hasse Alsér, Kjell Johansson, Stellan Bengtsson, Mikael Appelgren, J-O Waldner, Jörgen Persson och några andra samlade högvis med guldmedaljer på EM och VM.

Att Sverige vann lagtävlingen vid VM i Japan 1991 och Persson piskade Waldner i singelfinalen minns även många utanför pingiskretsarna.

Men Peter Karlsson och Tomas von Scheele dubbelseger i samma mästerskap är det inte lika många som minns. Det är en av de största knallarna i den svenska pingishistorien.

Slog Jörgen Persson/Erik Lindh i semi

– Vi var inte gamla, bara 22 år. Vi var unga och gröna, det fanns inga förväntningar på oss. Vi hade inget favorittryck och det tog ett tag innan någon märkte att vi gick fram som vi gjorde, minns Peter Karlsson.

I semifinalen besegrades Jörgen Persson/Erik Lindh. I finalen det kinesiska paret Lü Lin/Wang Tao, som vann OS-dubbeln året efter.

– Vi hade tuffa motståndare även i åttondelen och kvarten, det var absolut ingen lätt resa, säger Karlsson.

Jag minns timmarna efter när vi var några svenska journalister som hakade på de sensationella guldmedaljörerna när de gick omkring med VM-bucklan i Tokyo-förstaden Chiba.

Segermåltid efter dubbelguldet. Peter Karlsson och Thomas von Scheele firade med bucklan och var sin hamburgare.Foto: BILDBYRÅN

En promenad som bland annat ledde till McDonalds. Med bucklan bredvid åt 22-åringarna hamburgare och drack läsk för att fira att de var bäst i världen på att spela dubbel.

– Glädjen och känslan var väldigt speciellt. Det var en stor titel, tillsammans med EM-guldet i singel nio år senare kanske den största för mig personligen, säger han.

Flera världsstjärnor stod i vägen

Peter Karlsson kom fram i en tid när Sverige dominerade pingisen i Europa och hade börjat utmana de omöjliga kineserna.

Men för den stora talangen från Falköping, som via pingisgymnasiet i och bordtennisklubben i Falkenberg hamnade i landslaget, fanns några som stod i vägen.

Åtta år äldre Mikael Appelgren tog sitt första av nio EM-guld 1980.

Några år äldre J-O Waldner och Jörgen Persson började plocka internationella mästerskapstitlar 1986 när svenskarna gjorde rent hus.

Före sig hade han även Erik Lindh från Kungälv som också började samla på titlar vid EM i Prag och som tog brons i singel vid OS 1988.

VM-debuterade som tonåring

– Det var en jäkla konkurrens. När jag kom med till mitt första mästerskap 1989 var det som femte man, berättar Peter Karlsson. 

Utanför truppen hamnade exempelvis Ulf Bengtsson, europamästare i singel 1984 och Ulf ”Tickan” Carlsson, världsmästare i dubbel 1985.

Peter Karlsson hade ännu inte fyllt 20 år när han debuterade i VM i Dortmund 1989.

Kina dominerade världspingisen, men de unga svenskarna hade fått vittring.

Gänget som fick bragdguldet för att de rev den kinesiska pinigsmuren för 30 år sedan. Peter Karlsson, J-O Waldner, Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson.Foto: BILDBYRÅN

I de tre senaste VM-turneringarna hade Sverige fått finalstryk av Kina, i New Delhi 1987 med 0–5.

Men i den indiska storstaden hade J-O Waldner gått till final även i singel.

– Vi hade kommit närmare och närmare, det var ett enormt jobb som låg bakom. Istället för att se Kina som en omöjlig motståndare såg vi det positiva i att utmana dem. Tron internt var större än utanför. Inför VM 1989 trodde vi verkligen på det, säger Peter Karlsson.

Men att 0–5 från VM-finalen två år före skulle vändas till 5–0  när svenskarna rev den kinesiska pingismuren var en superskräll.

Fick bragdguldet efter VM-segern

– Jag spelade inte själv i finalen, men det var stort att vara med när det hände. Inom gruppen var vi egentligen inte förvånade att vi vann. Kineserna blev väldigt stressade, från att ha varit trygga och självsäkra tappade dom allting. I nästa VM förlorade dom redan i kvartsfinalen i lagtävlingen, berättar Karlsson.

Tronskiftet i världstoppen blev ännu mer definitivt när J-O Waldner slog Jörgen Persson i singelfinalen.

– Det var väldigt stort. Många minns och pratar om det fortfarande. Läget inför VM var ungefär som nu, det klagades på att kineserna vann för mycket. Och så bröt vi dominansen, minns Peter Karlsson.

Prestationen gav Appelgren, Karlsson, Lindh, Persson och Waldner bragdguldet.

Peter Karlsson och Thomas von Scheele var så lyckliga efter att de blivit världsmästare i dubbel 1991.Foto: BILDBYRÅN

Svenskarna dominerade ännu mer vid nästa VM i Japan där det blev guld i lag och dubbel utöver att Jörgen Persson tog revansch på J-O Waldner i singelfinalen.

Det tredje lagguldet i rad för svensk pingis gyllene generation kom i Göteborg 1993.

VM- och EM-guld samma år

– Det var en unik tid, men det fattade vi inte ens själva. Vi tog för givet att det var så, att vi skulle vinna. Den mentala spärren var borta, minns Peter Karlsson.

J-O Waldner tog OS-guld i singel 1992 och ett nytt VM-guld 1997. 

Men det skulle dröja till 2000 innan Sverige på nytt tog VM-guld i lag. Karlsson, Persson och Waldner var kvar. Mikael Appelgren och Erik Lindh var inte längre med, Fredrik Håkansson hade kommit till.

Till slut tog även Peter Karlsson en titel i singel. EM-guldet 2000 firades tillsammans med bland andra J-O Waldner.

Samma år tog Peter Karlsson sin första stora, individuella mästerskapstitel när han utöver lagguldet även vann EM-singeln i tyska Bremen.

– Jag hade i många år längtat efter att vinna även en stor singeltitel. Pingis är ju i grunden en individuell sport. När jag vann EM blev det komplett, säger Peter Karlsson.

Kände sig inte i skuggan

Men hur var det att vara så framgångsrik och ändå få leva i skuggan av Waldner och Persson genom i stort sett hela karriären?

– Jag kände mig inte i skuggan, absolut inte. Skulle det ha varit så hade jag kanske fått skylla mig själv. Jag är inte den som söker uppmärksamhet, jag har tackat nej flera gånger när jag har blivit inbjuden till något. Dessutom är Peter Karlsson ett namn som inte sticker ut speciellt i Sverige, men när jag är ute och reser i världen i pingissammanhang känner de flesta igen mig, säger han.

Den förre pingisstjärnan vänder i stället på hela resonemanget om att hamna i skuggan:

– Jag hade aldrig blivit så bra om inte konkurrensen varit så tuff. Alla var otroliga vinnarskallar. Alla tyckte alltid att dom var bäst, men hade ändå en väldig respekt för de andra. Det är klart att det hände grejer. Ser man tillbaka fanns det en del tuffa saker mellan spelare. Men det var bara i stridens hetta, sådant som vi redde ut direkt. Ingen pratade illa om någon annan bakom ryggen.

Har väldigt kul när de träffas

Jörgen Persson ger i sin bok Den snälla världsmästaren en bild av en spricka i landslaget inför VM i Göteborg. Han uppger att han kände sig ensam när ni andra låg bakom att legendariske Stellan Bengtsson petades som assisterande förbundskapten.

– Jag har inte läst boken. Jag vet inget om det, kommenterar Karlsson.

Umgås du med dina gamla pingiskompisar?

– När vi bor här blir det inget. Hemma i Sverige stötte vi på varandra ibland. Men när vi träffas är det väldigt kul, svarar Peter Karlsson.

Peter Karlsson i sitt sista OS, 2004 i Aten.Foto: ANDREAS HILLERGREN / © BILDBYRÅN

Han slutade spela 2007, vid 38 års ålder.

Karriären fortsatte inom pingisen då han blev tränare i Falkenberg. Han kan på nära håll se skillnaden mellan hur det var när han själv växte upp till pingisstjärna och hur det är bland dagens unga.

Fick anbud från Qatar

– På ett sätt var det lite tråkigare förr, det fanns inte så mycket att göra. Ingen dator, inga mobiler. Tipsextra på lördagar. Utbudet var inte så stort. Nu finns det hur mycket som helst för ungdomarna att göra, säger han.

– Finns inte passionen och drömmarna för pingis finns det mycket annat man kan göra i dag. Själv la jag ner en hiskelig tid på pingisen. Från 16-17-årsåldern och tio år framåt tränade, vilade, sov och åt jag när jag inte reste mellan olika platser och spelade matcher och turneringar. Ska man orka med en sådan satsning måste man brinna för det.

Efter tio år som tränare i Falkenberg flyttade Peter Karlsson med familjen till Qatar för drygt två år sedan.

– Jag fick erbjudandet på hösten 2016. Jag berättade det för min fru Åsa och sa att vi i alla fall kunde åka dit och titta, säger han.

Försöker få en spelare till OS

Det handlade om ett pingistränarjobb på Aspire Academy i huvudstaden Doha.

– Åsa och vår yngsta dotter och jag åkte dit. Vi såg oss omkring, träffade folk på akademin, kollade på eventuella skolor för barnen. Min fru blev helt lyrisk, berättar den förre pingisspelaren.

Peter flyttade ner först, Åsa och barnen Wilma, 19, Linus, 15, och Ella, 9, flyttade ner senare under 2017.

– Jag och en annan kille jobbar med tio unga spelare. Vi är ute och reser en del. Vi har ett par lovande 20–21-åringar, som har potential att kvala in till OS i Paris 2024. Qatar har aldrig haft någon spelare i ett OS, det är en utmaning för mig att lyckas med något som ingen annan har gjort, säger han.

Diskuterar vid köksbordet

Många som flyttar till länderna runt Persiska viken brukar göra det för att tjäna stora pengar. Är det så för dig?

– Nej, pingis är en liten sport, det finns inte så många spelare. Här finns inga stora pengar, svarar Karlsson.

2022 ska fotbolls-VM gå i Qatar. Beslutet att lägga mästerskapet där var minst sagt omdiskuterat.

Peter Karlsson med en del av sin nuvarande pingisomgivning i Qatar. Från vänster: Abdulrahman Al-Naggar (spelare), Jakov Krivic (tränare), Khalid Al Kuwari (lagledare), Peter Karlsson (tränare), Mohammed Abdulwahab (spelare).Foto: PRIVAT

Bristen på mänskliga rättigheter och slavliknande förhållande för arbetarna som bygger arenorna har kritiserats hårt.

Hur ser du på den kritiken?

– Vi pratar väldigt mycket om förhållandena vid köksbordet. Vi har mycket diskussioner med våra barn om detta. Jag vet att det är väldigt känsligt och vet inte riktigt hur jag ska säga det... Jag har kommit fram till att jag inte vill gömma mig, jag skäms inte för att vara här. Jag vill tro att jag genom att vara här och leva utifrån mina värderingar ska ha en positiv inverkan, säger Peter Karlsson. 

Tror inte på att isolera länder

Han funderar lite innan han fortsätter:

– Det som händer här händer också i andra länder. Världen är inte i balans, Qatar är ett resultat av vad som händer och hur världen ser ut. Men om man stannar kvar i sitt land, hur hjälper man då till? Nej, jag tror inte på att isolera länder. Jag vill inkludera och prata och med min personlighet och mitt synsätt och mina basvärderingar försöka påverka på ett positivt sätt.

Peter Karlssons kontrakt med akademin skrivs på ett år i taget. Hur länge de blir kvar i Qatar vet han inte.

– Det beror väl på hur det går. Det kanske inte är vi själva som bestämmer hur länge det blir...

50-årsdagen – inget speciellt

Det är snart 30-årsjubileum för gången då ni rev den kinesiska pingismuren.

Och i slutet av maj fyller du 50 år. Blir det ett stort kalas?

– Jag vet inte vad vi ska göra, nu har jag ju mitt liv här och ett begränsat antal semesterdagar. Har jag tid över dagarna runt 50-årsdagen åker vi kanske på semester nånstans, men jag kanske jobbar den dagen. Det låter kanske tråkigt, men för mig är 50-årsdagen inget speciellt. Det är ungefär som att fylla 49 eller 51, säger den den förre pingisstjärnan.

Sveriges VM-guld i bordtennis

1967

Dubbel: Hasse Alsér och Kjell Johansson.

 

1969

Dubbel: Hasse Alsér och Kjell Johansson.

 

1971

Singel: Stellan Bengtsson

 

1973

Dubbel: Stellan Bengtsson och Kjell Johansson.

Lag: Stellan Bengtsson, Kjell Johansson, Anders Johansson, Bo Persson och Ingemar Wikström.

 

1985

Mikael Appelgren och Ulf Carlsson.

 

1989

Singel: J-O Waldner.

Lag: Mikael Appelgren, Peter Karlsson, Erik Lindh, Jörgen Persson och J-O Waldner.

 

1991

Singel: Jörgen Persson.

Dubbel: Peter Karlsson och Thomas von Scheele.

Lag: Mikael Appelgren, Peter Karlsson, Erik Lindh, Jörgen Persson och J-O Waldner.

 

1993

Lag: Mikael Appelgren, Peter Karlsson, Erik Lindh, Jörgen Persson och J-O Waldner.

 

1997

Singel: J-O Waldner. 

 

2000

Lag: Fredrik Håkansson, Peter Karlsson, Jörgen Persson och J-O Waldner.

 

Svenska EM-guld i singel

1962 och 1970: Hasse Alsér.

1964 och 1966: Kjell Johansson.

1972: Stellan Bengtsson.

1982, 1988 och 1990: Mikael Appelgren.

1984: Ulf Bengtsson.

1986: Jörgen Persson.

1994: Marie Svensson.

1996: J-O Waldner.

2000: Peter Karlsson.

2013: Li Fen.