Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mirjam, 24, springer Varvet – mot alla odds

När Mirjam var 18 år förlorade hon drygt 90 procent av sin syn. På lördag ställer hon sig på startlinjen till Göteborgsvarvet. Foto: Privat

När Mirjam Bergström från Göteborg var 18 år ung blev allting svart. 

Bokstavligt talat.

Men på lördag ställer hon sig ändå på startlinjen tillsammans med 60 000 andra löpare som ska försöka ta sig runt Göteborgsvaret.

– Jag vill visa att att det går att genomföra saker, även om man drabbas av motgångar, säger Mirjam.

Som att något hade fastnat i ögat.

Så beskriver Mirjam Bergström, 24, de första symptomen. Synen blev suddig också, och hon vände sig till sin vårdcentral.

Men de hittade inget fel på henne. 

– Efter två dagar såg jag ingenting på vänster öga, och sen började jag se dåligt på det högra också, berättar Mirjam, som tidigare intervjuats av GP.

En vecka senare var hon helt blind.

– Jag hade fått en synnervsinflammation, en autoimmun sjukdom. Att man får en inflammation på båda ögonen samtidigt, och att man förlorar så mycket av synen, är ovanligt, säger Mirjam.

 

LÄS MER: Så blir vädret under Göteborgsvarvet  

 

På lördag springer Mirjam Bergström Göteborgsvarvet. Foto: ANDERS YLANDER

Blev deprimerad

Kanske berodde inflammationen på en smäll hon fått när hon spelade amerikansk fotboll, kanske på grund av en envis förkylning. Läkarna vet fortfarande inte, förklarar Mirjam.

Till en början höll hon humöret uppe. Synbortfallet var tillfälligt, tänkte hon. Snart skulle allt vara som vanligt igen.

Men det blev det inte. 

– Jag levde som i chock. Det kändes absurt att ha haft full syn hela livet, och sedan förlora den på bara några månader. Jag var inne på sjukhus mycket och gick igenom tuffa behandlingar. Medicinerna jag fick var tunga, och gjorde att jag mådde dåligt psykiskt.

Mirjam försökte bita ihop och tänka positivt, men efter ett år kom känslorna ikapp henne och hon sjönk in i en djup depression.

 

LÄS MER: Göteborgsvarvet 2018 – allt du behöver veta 

”Jag levde som i chock”, berättar Mirjam. Foto: PRIVAT

Ser en meter

– Det ökade stegvis. Jag hade mycket ångest och det hände att jag bara sprang rätt ut i skogen och storgrät. Men jag hade mycket stöd från vänner och familj, och hittade kraft i min kristna tro, säger Mirjam.

– Det gav mig en trygghet, att oavsett vad som händer så kommer det ändå att gå bra. Och jag är väldigt tacksam för den syn jag fick tillbaka.

I dag, sex år efter inflammationen, har Mirjam drygt tre procents syn på vänster öga och tio procent på det högra.

På lördag kommer många löpare springa genom Göteborg. Foto: MATHIAS BERGELD

Blivit mer ödmjuk

Hon kan urskilja ansikten på en meters avstånd, och med hjälpmedel kan hon läsa text på datorn.

Och hon kan springa.

– Jag har alltid varit fysiskt aktiv, och spelat amerikansk fotboll, innebandy och fotboll. Innan sjukdomen tyckte jag inte att det var så roligt att springa långt, men nu är morgonlöpturen en helig stund för mig. 

Och om bara några dagar ska Mirjam springa Göteborgsvarvet för första gången. Men tiden är inte det viktigaste, även om hon siktar på att ta sig i mål på under två timmar. 

– Jag gör det för att visa att det går att genomföra saker, även om man drabbas av motgångar. Nästa år hoppas jag att vi är en hel grupp med synskadade som springer, säger hon.

Löpturerna om morgnarna är heliga för Mirjam. Foto: Privat

Livet blev inte som Mirjam hade tänkt sig, men med facit i hand hade hon inte velat ha det på något annat sätt.

– Jag har lärt mig otroligt mycket och blivit en mer ödmjuk person, tack vare sjukdomen. Innan kunde jag vara ganska hård och inte visa förståelse för människor med psykiska och fysiska problem, säger Mirjam.

– Visst kan det vara tufft att se dåligt ibland, och man ställs inför en hel del utmaningar. Men de erfarenheter jag har fått skulle jag inte vilja vara utan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!