Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Stefan Nilsson

Visionen om Champions League-final 2021 lever vidare

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

GÖTEBORG. För två år sedan presenterades visionen om Champions League-final 2021.

Det var lätt att håna Göteborg FC förra året när klubbens ledning höll fast vid den drömmen – trots att klubben var nära att åka ur allsvenskan.

Efter lördagsdramatiken på Ullevi har tjejerna inte bara tangerat klubbens bästa allsvenska placering genom tiderna.

De är också inne i den finaste av klubbturneringar.

En final i Champions League är fortfarande avlägsen – men hånskratten hörs inte lika tydligt längre.

Ena långsidan gapade helt tom på väldiga Ullevi. På kortsidorna fanns heller inget folk.

Och i luften fanns alla ingredienser som vi som bor i stan räknar in när vi pratar om riktigt Göteborgs-väder. 

Ändå blev det fest. Riktig fotbollsfest – med 4423 betalande på läktarna.

Att båda lagen på Ullevi skulle ha guldchans inför sista omgången var inget som landets fotbollsexperter såg framför sig när den allsvenska lottningen presenterades i våras.

Rosengård – ja. GFC – nej.

Men spelare och ledare i klubben som mitt under säsongen flyttade från den slitna konstgräsmattan på Valhalla till landets största arena med riktigt naturgräs har haft tron hela tiden.

Den tyskuppfostrade bulldozern Marcus Lantz hade ett rykte, från den abrupt avbrutna tiden i Öis, om att vara en hårding som ställde stenhårda krav.

Tjejerna lyssnade och gillade vad de hörde när skånskan ersatte Stefan Rehns lätt Göteborgsinfluerade stockholmska på tränarbänken. Övergången blev inte så dramatisk som man kunde tro.

Superstjärnan Christen Press plockades in som ersättare till långtidsskadade Pauline Hammarlund – fjolårets bäste målskytt. 

Press försvann hem till Amerika efter våren och lämnade ett stort hål efter sig. Det fylldes av 21-åriga Rebecka Blomqvist, som i avslutningsmatchen sprintade ifrån Rosengårds backlinje och avgjorde till 3–2 med sitt 14:e allsvenska mål för säsongen.

Mäktiga Chelsea snodde finska mittfältaren/anfallaren Adelina Engman mitt under sommaren – in kom Julia Zigiotti Olme, som krutade in 4–2 på tilläggstid mot Rosengård när lagkompisarna skrek allt vad de orkade att hon istället skulle spela säkert och dra sig mot hörnflaggan med bollen under kontroll.

GFC tappade stjärnor – och blev vassare.

Men där finns också kulturbärarna.

Som Elin Rubensson, landslagsspelaren som gör sin fjärde säsong i Göteborg och har kritat på för fem till. Hon har prenumererat på GT:s Kristallkulan som Göteborgs bästa de senaste tre säsongerna, men i år har hon tagit ett kliv till.

Eller lagkaptenen Beata Kollmats som älskar att spela på Ullevis naturgräs där hon kan glidtacka hur mycket hon vill utan att dra på sig det lila blåmärke på låret som alltid finns där efter att hon har sträckt ut sitt långa ben på konstgräs.

Rubensson är 25 år. Kollmats, som gör sin åttonde säsong, är 26. Unga veteraner som skadefria kan bilda ryggrad i Göteborg i flera år framöver.

Det var lätt att förstå att sportchefen Lasse Svensson gick omkring och log efteråt medan kollegan Terese Sjögran i Malmö gick omkring och var helt förkrossad.

Klubben har fortfarande inte vunnit något mer än svenska cupen. Men det lag Svensson har ansvaret för att bygga har potential att stå högst upp nästa år.

Efteråt gratulerade jag även ordföranden och huvudsponsorn Peter Bronsman till stora silvret och platsen i Champions League.

Det var han som för två år sedan fick fotbolls-Sverige att le överseende när han slog fast att klubbens mål är att spela Champions League-final i Göteborg jubileumsåret 2021.

Han ruckade inte på visionen när laget var på väg ur och slutade åtta förra året.

Och Peter Bronsman har inga planer på att sätta mindre press på spelare och ledare när de drar i gång träningen inför nästa säsong.