Stefan Nilsson
Om en och en halv vecka (15 februari) kommer Färjestad till Scandinavium.
Tänk er scenariot: Restriktionerna är borta, tre veckor utan matcher är till ända. Hockeytemplet borde fyllas med 12044 som ska se till att hemmafavoriterna spöar ärkerivalerna från Karlstad.
Men det är också klubbens första möte med sin publik efter presentationen av klubbmärket som efter den snart skrotade indianen var tänkt att ta Frölunda in i framtiden.
Om ordföranden Mats Grauers, eller någon annan företrädare, inte hade sagt något efter supporterstormen hade många förmodligen bojkottat det så kallade västderbyt – många av de på plats hade både buat och hissat protestbanderoller.
Efter Frölundas snabba agerande får vi aldrig veta hur det kunde ha blivit. Den villkorslösa pudeln från Mats Grauers och klubben, mindre än två dygn efter den storslagna presentationen, satte punkt för märket som supportrar spydde galla på från den sekund då det presenterades.
Låt mig slå fast: Jag är inte Frölundakramare eller supporter. Jag är journalist, anställd på GT för att bland annat skriva om Frölunda.
Men jag blev både glad och imponerad av den ryggrad Mats Grauers visade när han bad medlemmar och andra supportrar om ursäkt för att han och hans styrelse inte hade lyssnat tillräckligt.
Visst, det var en omvändelse under galgen – men både Grauers och resten av styrelsen hade kunnat ta en enklare utväg och bara tagit konsekvenserna och hoppat av och lämnat surdegen i knät på någon annan.
Då hade Frölunda hamnat i en kris som inte går att överblicka.
Nu ska Grauers & Co i stället sätta sig ner och lyssna på supportrarna, analysera vad som gick snett och försöka hitta en väg framåt.
Kortsiktigt finns naturligtvis en stor skada att reparera. Frölunda hånas runtom i landet, supportrarna vågar inte riktigt lita på att det till slut blir ett märke som de kan enas om.
Men här finns ett gyllene läge att läka sår.
Men hur kunde det gå så snett? Hur kunde Frölunda presentera en logga som orsakade en orkan som närmast fick förra veckans oväder att likna en mild västanfläkt.
Jag tror att det delvis hänger ihop med överambition. Allt skulle gå rätt till, det fick helt enkelt inte gå fel.
Det gjordes konsekvens- och en massa andra analyser.
Det pratades med supportrar, sponsorer, varumärkesexperter. Amatörer och proffs fick komma med förslag. Referensgrupper tillsattes.
Runt en miljon kronor las på reklambyråer och andra utanför föreningen.
Och så blev det pannkaka av alltihop.
Nånstans glömdes det bort att elitidrott när det handlar om klubbar med supportrar är en känslostyrd verksamhet. Det går inte att vara rationell in i minsta detalj.
Precis som när den högst professionella rekryteringen av klubbdirektören Anderz Larqvist genomfördes för drygt tio år sedan.
Efter en lång, kostsam process som styrdes av en rekryteringsfirma hoppade Larqvist av efter två år.
Det är möjligt att Frölunda där kan hitta en lösning på dagens problem. Då valde klubben den enkla utvägen.
Efter ett tags funderande lyftes Christian Lechtaler upp ett steg till. Den assisterande tränaren som hade blivit sportchef blev klubbdirektör och har varit det i över sex år.
Lösningen fanns i klubben.
Kanske är det likadant nu. En enkel, billig lösning är att ta den logga som cirkulerat lite här och var efter att designern Daniel Ekelund ritat den förra året.
Den som många supportrar nu har gjort till sin som profilbild i sociala medier.
Alla kommer i så fall inte att älska den heller. Och vad säger Frölundas supportrar om 20 år?
Kom ihåg att när den av många supportrar älskade indianen plockades in för 27 år sedan var det en i Frölunda-sammanhang helt historielös bild vars huvudsyfte var att kränga tröjor och kepsar.
Det blev ett väldans liv bland supportrarna. Om sociala medier hade funnits då hade styrelse och klubbledning fått hålla i hatten.
De snart avskaffade restriktionerna gör den kommande processen enklare.
Under nästan hela arbetet med den nya loggan har pandemin förhindrat större medlems- och supportermöten.
Efter 9 februari har Frölundas ledning en annan möjlighet att se och lyssna på många supportrar samtidigt. En chans att förbättra det som de inte lyckades med förra gången.