Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Stefan Nilsson

Estrad bjöd på världens party i handbollsfinalen

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

ALINGSÅS. Det har pratats om tråkiga lag och brist på fest.

Men vi som var i Estrad, Alingsås hemmaarena, hamnade på världens party.

SM-finalen i bäst av fem mellan Alingsås och Sävehof hade det mesta.

Inklusive det längsta svettspår jag har sett i en handbollsmatch.

SM-finalisterna i handboll har vant sig vid dubbelarrangemang med damer och herrar i stora arenor som Scandinavium, Globen eller Malmö Arena.

Två matcher. En fest. 

Kniven på strupen under 60 minuter plus eventuell förlängning.

Nymodigheten med en serie i bäst av fem matcher sågas titt som tätt av spelarna.

Men någon kniv på strupen saknades inte Alingsås i den första SM-finalen. Det var kamp från första till sista (nåja, Sävehof avgjorde med två minuter kvar) minuten.

Publiken i Estrad bidrog naturligtvis till spelarnas fullständiga urladdning på planen.

Sävehofs Kamikaze-klack i ena hörnet gjorde ett gott jobb – men dränktes oftast i ljudet från majoriteten av de drygt 2500 på läktarna i sina blå dräkter satte fart på klapporna vars ljud studsade mot all metall som finns i Estrad.

När Sävehofs Gzim Salihi, som efter SM-finalerna ska åka med landslaget till Japan, drog på sig matchens första utvisning hade det inte ens gått en minut.

Att Alingsås försvarsbjässe Fredrik Teern skulle bli utvisad var knappt spelbart. Kanske kom hans första lite tidigt då det inte ens hade gått två minuter. 

Den andra fick han tio minuter senare. Hotet om en tredje, som hade betytt rött kort, kortade ner hans speltid och kanske även lite av hans rörelsemönster.

Första halvlek var stentuff. Tre utvisningar för Alingsås – hela fem för Sävehof, där William Bogojevic noterades för två.

I andra halvlek dömdes det inte ut en enda utvisning, vilket förvånade alla som före matchen var säkra på att åtminstone Sävehofs försvarsbjässe Christoffer Brännberger skulle dra på sig en, två eller kanske tre utvisningar. Som han, precis som Teern, ofta gör.

Men trots att försvaren slet hårt för att stänga ner motståndarna öste båda lagen in mål.

30 mål framåt ska nästan alla dagar i veckan räcka för att Alingsås ska vinna eftersom deras försvar brukar vara ryggraden.

Att de tvingades släppa 33 bakåt berodde på en kombination av att Sävehof hittade luckor bland utespelarna och runt Niklas Kraft - succémålvakt när Alingås slog ut mästarna Kristianstad.

Agust Björgvinsson i Sävehof hade inte heller sin bästa dag på jobbet. Det var istället unge, entusiastiske Simon Möller som kom in och gjorde de avgörande räddningarna.

Estrad var hett av handbollsfeber, men också av värme. Jonas Larholm pratade om växthuskänsla.

Bästa tecknet på den värmen var när Sävehofs lagkapten Jonathan Edvardsson kastade sig för att skydda sitt tomma mål.

Han missade bollen, men gled nästan hela vägen från strecket där straffarna läggs till hörnet på planen. Det behövdes två man som kämpade hårt med sina golvmoppar för att utplåna halkfarliga svettranden.

Sävehof har kopplat greppet. Alingsås har en del att fundera över. På tisdag är det dags igen. Jag längtar redan dit.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!