Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Stefan Nilsson

Dynastin som vägrar att falla

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN
Foto: CLAUS MEYER/TT / CLAUS MEYER TT NYHETSBYRÅN

Skuru ledde med två bollar när en och en halv ordinarie minuter återstod.

Skurus tiomålsskytt Ulrika Olsson kunde avgjort med en minut kvar av förlängningen.

Ändå var det Sävehofs tjejer som på söndagskvällen tog Stockholms gator i besittning med guldhjälmarna på sina huvuden.

Sävehofs damer bildar dynastin som vägrar att falla.

När Höör bröt förbannelsen 2017 jublades det på många håll i Sverige.

27–25 i finalen mot Sävehof var det som behövdes. Äntligen hade Sveriges förmodligen bästa klubblag alla kategorier välts över ända.

Två år senare sitter och står vi återigen och ser gulsvarta tjejer hoppa och studsa gråta med guld på huvudet och runt halsen.

Precis som förra året.

Sviten på 14 raka finaler ser ut att vara omöjlig att spräcka. Och vem ska kunna hindra Sävehof från att bygga upp en ny guldsvit (åtta raka) som den Höör spräckte – när det inte gick i år?

Skuru slog Sävehof i båda matcherna i serien och gick in i slutspelet som etta.

Höör slog också Sävehof i seriematcherna och var tvåa när slutspelet drog i gång.

Serietrean, 13-faldiga mästarna Sävehof, slog ur underläge.

Men när röken stridsröken lagt sig i Nacka sporthall såg det som vanligt. Hålögda, gråtande förlorare funderade på varför det inte gick den här gången heller.

Gråtande vinnare med Sävehofs klubbmärke på bröstet dansade runt – överlyckliga över att de lyckats föra vinnartraditionen från Partille vidare.

Där fanns en Johanna Ahlm, som fick bära guldhjälp efter sin sista handbollsmatch – precis som Ida Odén fick göra förra året.

Där fanns Elin Hallagård som ska varva ner hos Heid i samma serie för att en fortsatt satsning hos Sävehof kräver en tid som hon inte längre vill lägga.

I den dansande guldringen syntes Amelia Lundbäck som brände tre skott i rad när Skuru gjorde det som såg ut som segerrycket fram till 24–22. Det var samma 20-åring som kvitterade till 25–25 i förlängningen.

Emma Fernis fixade förlängning med sitt 24–24-mål 18 sekunder före slutsignalen och satte avgörande 27–26 i krysset.

Så kan man fortsätta och rabbla upp hela laget. För alla har bidragit med något under resan fram till det 14:e guldet sedan 1993.

Vinnarmentaliteten sitter i väggarna i Partille Arena.

Sävehof är magneten som drar till sig tjejer som vill vinna. Tjejerna som vill gå i Bella Gulldéns, Johanna Ahlms, Ida Odéns och alla andra landslagsstjärnors fotspår.

Några går hela vägen från handbollsskolan. Några ansluter när det är dags att börja på handbollsgymnasiet.

Andra köps in med stjärnstatus och en spetskompetens som de ansvariga anser behövs i laget – för att vinna nästa gång.

Inför den här säsongen ersattes guldmakaren Henrik Signell – som gick vidare och blev förbundskapten – med danske Rasmus Overby som tränare.

Många var nyfikna på om Johanna Ahlms sambo skulle klara av att hålla magin intakt. Nu är det ingen som tvivlar längre.

De nyblivna mästarna stannade kvar och firade i Stockholm efter guldmatchen.

Men den stora guldfesten kommer att hållas i Partille eller Göteborg.

Kanske tillsammans med klubbens herrar – som leder sin finalserie mot Alingsås med 1–0.