Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Stefan Nilsson

Ärkeängeln kommer för alltid sväva över Ullevi

”Bebbens” liv i bilder – höjdpunkterna i karriären
GT:s Stefan Nilsson minns ”Bebben”.
”Bebben” 1968.
Foto: KAMERAREPORTAGE / IBL
Bertil ”Bebben” Johansson inviger ”Bebbens Hörna” 2009.
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Jag har hört historierna om ”Bebben” sedan jag blev medveten om att det spelades fotboll på Ullevi.

Spelaren som ALLA verkade älska, tränaren som med bonnfotboll såg till att hans älskade IFK Göteborg tog ett guld även på 1960-talet.

Nu är ”Bebben” borta.

Men ärkeängeln kommer för alltid att sväva över Ullevi.

Jag tror att det var min barndomskompis Gjert som introducerade mig i mystiken och myten runt Bertil ”Bebben” Johansson.

När vi småpojkar spelade fotboll hemma i våra trädgårdar i västra Göteborg försökte Gjert ofta göra som ”Bebben”.

”Bebben” fintade, ”Bebben” sköt frisparkar, ”Bebben” gjorde mål.

Drygt 50 år senare sitter jag och försöker formulera en minnestext över samme ”Bebben”.

Fotbollsframgångar är en färskvara. Ofta är man inte bättre än sin senaste match.

Men detta gällde inte för Bertil ”Bebben” Johansson. 

Han gjorde 162 mål under de 267 matcher han spelade i vad som då oftast kallades Kamraterna eller Änglarna. 

Han roade med sina historier och sin jargong, personifierade vad som menas med det som ibland lite slarvigt kallas en go gubbe. Han var snabb i käften, men aldrig elak. 

När han avkrävdes tränaranalyser bakom spelet som gav guld 1969 sa han att det bara var vanlig bonnfotboll.

Ingen bryr sig om att hans officiella tid i Blåvitt, efter guldet 1969, tog slut med att klubben åkte ur allsvenskan året efter.

”Bebben” var mycket större än så. 

När GT fram till mars 1981 fanns på Postgatan vid Kronhusbodarna i centrala Göteborg påmindes jag varje gång jag gick in på fotoavdelningen om hans storhet. För där satt Alf Weiheds klassiska bild med ”Bebben” hängande på hörnflaggan.

Men ”Bebben” hängde inte bara på, han hängde också med. 

IFK Göteborg tog sig genom det jobbiga 1970-talet med hjälp av ”Svennis”, Torbjörn Nilsson och dom andra blåvita hjältarna som bjöd på champagnefotboll, avancemang till allsvenskan och så småningom både SM- och Uefaguld.

”Bebben” fanns där, stöttade sin klubb och jublade med de andra över 80- och 90-talens framgångar.

För några år sedan började jag själv stöta på ”Bebben” lite mer frekvent. När hans syn började svikta fick han sin egen plats på pressläktaren, nära dörren till läktaren.

Hustrun Solveig fanns alltid vid hans sida, hade precis som ”Bebben” en blåvit halsduk runt halsen. 

Hans gamle vänsterback från guldlaget 1969, Donald Niklasson, mötte utanför Gamla Ullevi och såg till att ”Bebben” kom till sin plats. Solveig såg till att han fick hjälp att ha koll på vad som hände på planen när han hade svårt att se. Läktarvärden Göran Andersson hämtade vatten – och plockade fram en filt om det var kallt.

Och på läktaren såg supportrarna till att hans namn aldrig föll i glömska.

”Bebben” och Solveig hade sin givna plats i den blåvita familjen.

”Bebben” när GT hälsade på honom på Hönö för snart fyra år sedan.
Foto: HENRIK JANSSON

För snart fyra år sedan åkte fotografen Henrik Jansson och jag ut till Hönö för att göra en intervju med legendaren.

Solveig plockade fram hembakt och nykokt kaffe inne i vardagsrummet. Hon satte en kopp med kaka framför ”Bebben”, som greppade koppen efter att ha fått klartecken från sin hustru att den stod på sin plats.

För då var ”Bebben” helt blind.

Mannen som hade sett luckor som ingen annan såg i motståndarförsvaren såg inte ett dugg.

Men han klagade inte. Han pratade istället om vilket bra liv han hade haft och vilken fantastisk fru han hade vid sin sida.

Och så pratade han naturligtvis fotboll, sporten som var en stor del av hans liv sen han var liten.

I vardagsrummet stod tv:n. På kvällarna visade den allsvensk fotboll, engelsk ligafotboll, italienska ligan, Champions League.

”Bebben” följde med i spelet utan att kunna se, Solveig förklarade allt som kommentatorerna inte sa eftersom de vände sig till seende tv-tittare.

Men nu har ”Bebben” upplevt sin sista match.

Den blåvita familjen sörjer. Och hade det inte varit för pandemin som förra året tvingade även ”Bebben” bort från Gamla Ullevis läktare hade hyllningarna rullat runt på lördag när Blåvitt tar emot Häcken.

Men när publiken är tillbaka kommer vi att få se ett ännu större tifo om ”Bebben” än nån gång tidigare, är jag övertygad om.

För ärkeängeln Bertil ”Bebben” Johansson kommer alltid att ha sin givna plats i den blåvita familjen.

Vila i frid, ”Bebben”.

GT:s Stefan Nilsson träffade ”Bebben” i hemmet på Hönö 2017