Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Oskar Lindwall

I fjol var det ett problem – nu är det ett av ligans bästa

Backen Mattias Norlinder har varit ett av Frölundas stora glädjeämnen under försäsongen.Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

I fjol vid den här tidpunkten ansåg de flesta att Frölunda hade ett komplett och färdigt lagbygge.

I år har man bytt skepnad. Truppen är yngre och förväntningarna har sjunkit.

Men det här kan räcka riktigt långt ändå.

Ska Frölunda se tillbaka på de positiva minnesbilderna från säsongen 19/20 så får det bli CHL man fäster blicken vid.

Återigen lyckades laget vinna turneringen, den här gången efter en smått osannolik resa där man var uträknade i såväl gruppspelet som åttondelsfinalen, kvartsfinalen och semifinalen – men ändå lyckades ta sig förbi alla hinder.

Och just den mentaliteten som laget byggde upp där och då, att man visade sig vara som bäst när det gällde som mest – den var man förstås ivriga att få se mer av när SM-slutspelet skulle börja.

Men nu får man försöka visa prov på den i vinter i stället.

***

SHL-säsongen var annars inte mycket att glädjas över i Göteborg. Sjundeplatsen i grundserien var den sämsta sedan Roger Rönnberg tog över som huvudtränare – och man lyckades aldrig nå ut till den potential som förväntningarna levde med sig efter guldåret.

Bristen på spelskickliga backar målades gång på gång upp som lagets stora problem. Än mer påtagligt blev det när Theodor Lennström skadade sig i februari.

I sommar har Fredrik Sjöström och den sportsliga ledningen sannerligen sett till att få det problemet ur världen.

I stort sett hela backsidan har byts ut. Värvningarna av Jesper Sellgren, Stefan Elliott och Mattias Norlinder osar klass, och framför allt spelskicklighet. Numera går det rentav att hävda att man besitter ligans bästa backuppsättning, vilket långt ifrån var fallet i fjol.

Man får gå tillbaka till guldsäsongen 2016 för att hitta en jämförelse. När spelare som Henrik Tömmernes, Oscar Fantenberg och Lukas Bengtsson fanns i laget.

***

På forwardssidan har Ryan Lasch lämnat ett stort tomrum efter sig. Att hitta en ersättare till en spelare som varit god för en poäng per match samtliga säsonger i klubben är förstås svårt. För att inte säga omöjligt.

Här kommer det att ställa krav på andra att kliva fram. Vilket förstås vissa kan gynnas av, när rollfördelningen blir tydligare.

Nu finns inte längre Lasch, eller Rhett Rakhshani för den delen, som kräver utrymme i offensiva situationer.

En som garanterat kommer att gynnas av det är Johan Sundström. Han gjorde inte på något sätt en dålig fjolårssäsong, men det finns betydligt mer att få ut här. I mina ögon är det en spelare som ska ligga runt 20 minuters speltid per match, och vara loket i laget.

För att inte tala om Lucas Raymond, som tillbringade merparten av säsongen som 13:e forward. För honom var det nog direkt nödvändigt att spelare som Lasch och Rakhshani tackade för sig.

Det var ovant för Raymond, som varit van vid att vara en ”go to guy” i lagen han representerat, att helt plötsligt stå längst ner i hierarkin.

I år går 18-åringen in med helt andra förutsättningar, nu ska han vara en ledande spelare i laget. Det vittnar omgivningen om, då Roger Rönnberg placerat honom bredvid Simon Hjalmarsson och Jan Mursak.

Försäsongen har helt klart lovat gott för Raymond som med sina sex poäng på sex matcher toppar interna poängligan. Alla förutsättningar finns för att den här säsongen blir Lucas Raymonds.

***

I det hela taget. Det råder inga tvivel om att Frölunda är en guldkandidat inför säsongen 20/21, det kan nog de flesta stryka under.

Men någon guldfavorit är man inte. I år har till och med Roger Rönnberg lagt över favoritskapet på Luleå. 

I Göteborg finns det inte ett lika färdigt lag som det gör uppe i Norrbotten, september 2020. Men det finns ett lag fyllt av potential.

Och om spelare som Mattias Norlinder, 20, Filip Johansson, 20, Linus Nässén, 20, Elmer Söderblom, 19, Karl Henriksson, 19 och Lucas Raymond, 18, tar rätt steg i sina karriärer – då finns alla möjligheter för en lång slutspelsvår.