Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Markus Wulcan

Utspelade mot AIK – när inser styrelsen allvaret?

Sebastian Eriksson och Blåvitt föll tungt, tungt mot AIK. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ett lag och en klubb helt utan självförtroende, och utspelade mot AIK. 

Nystarten måste börja på kontoret. 

Magnus Haglund? 

Kanske inte ett fullt så uselt alternativ som många tycks tro. 

 

AIK hade en Europaplats att spela om, IFK Göteborg ett stolt klubbmärke på bröstet. Alf Westerberg tryckte särskilt på en sak före prestigemötet på Kompisvallen med tanke på insatsen mot Östersund senast: var med från start. 

Informationen nådde naturligtvis spelarna, men ändå inte. Klasskillnaden var stor i första halvlek, AIK-spelarna sprang i åttor runt gästerna och så fort de blåvita fick tag i bollen skickade de i väg den till ingen alls i panik. Så ser det ut när ett lag helt utan självförtroende spelar fotboll mot en hungrig motståndare med ambitioner och kvalitet i alla lagdelar. 

IFK Göteborg blir som bäst sjua, som sämst elva. Och man undrar när styrelsen ska våga ta tag i det verkliga problemet och ge klubben framtidshopp igen. 

Sportchefen Mats Gren har själv sagt att han skulle ge det här jobbet en chans i tre-fyra år. Fyra år har snart gått och en grundlig utvärdering och en hel del självinsikt hade verkligen varit på sin plats. Det går inte att skylla på den gamla ledningen och dubbla arbetsuppgifter i all evighet. 

Utvecklingskurvan pekar inte direkt spikrakt uppåt om vi ska uttrycka det försiktigt, och detta borde till och med "In Gren we trust"-maffian som härjar på internet kunna utläsa och inse. 

Jag har luskat i om Grens relation med spelartruppen blivit bättre efter spelarupproret i våras. Tydligen ingen markant förändring att tala om, även om sportchefen vill påskina motsatsen. 

Däremot har den allmänna stämningen på Kamratgården förbättrats sedan Jörgen Lennartsson fick sparken eftersom han och sportchefen var i luven på varandra. 

Men Gren drog inte jämnt med Mikael Stahre, inte med Lennartsson, inte med spelartruppen, inte med ordföranden Frank Andersson. 

Är det verkligen ingen i beslutsfattande position som ser ett mönster här? Vad är det för övertag han har på några personer med makt? Har klubben helt enkelt inte råd att sparka honom? Hur länge ska raset fortsätta? 

Allt är givetvis inte Mats Grens fel, har har gjort en del bra saker och slitit hårt, men klubben skulle onekligen må bra av en nystart och det omedelbart. Det har varit alldeles för mycket hela havet stormar och för många konstigheter genom åren. 

IFK Göteborg behöver en kommunikativ och kompetent sportchef som får med sig hela föreningen. 

Laget höjde sig sista 20 minuterna mot AIK, Vajebah Sakor fick in reduceringen, men riktigt spännande blev det aldrig. Över 90 minuter var AIK det klart bättre laget, och nästa sommar väntar kval till Europa League. 

För IFK Göteborgs del finns det ingenting som tyder på att 2018 blir bättre än 2017 – om inget drastiskt händer. 

*** 

Överraskande rykte om Magnus Haglund som blossade upp i helgen. Om, jag säger verkligen om, det ligger något i det kan man utgå från att Mats Gren har fått många nej på vägen. Inte en chans att Haglund var med på den ursprungliga topp-tio-listan. Supportrarna har gått fullständigt bananas i den här frågan och hade garanterat föredragit AIK-tränaren Rikard Norling framför Haglund. 

Ja, de hade nog föredragit typ vem som helst och jag har också en drös mer kittlande alternativ på min lista. Men ju mer jag tänker på det – dåligt vore det nog inte. Haglund är erfaren, duktig på att utveckla unga spelare och förespråkar en passningsorienterad fotboll längs backen. 

Det hade varit ett mycket kontroversiellt val, men det var Mikael Stahre också. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!