Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Markus Wulcan

Tufft, tajt grinigt – och underbart

MALMÖ. Det är ju så här man vill ha det. 

Två kolosser som brakar samman och det var tajt, tufft, grinigt och emellanåt härligt. 

Malmö FF var både tyngre och bättre, men IFK Göteborg fick sannolikt ut mest.  

Det tog en sju-åtta minuter innan Sebastian Eriksson satte nivån och sa ”hej på dig, gamle lagkompis” och gav Sören Rieks en tackling modell hård men godkänd av domaren. 

IFK Göteborg tog verkligen kampen från start och vann många dueller, inte minst genom Sebastian Eriksson och utmärkte Carl Starfelt. 

Visst, det var farligt nära gränsen ett par gånger från båda lagen, men det vore konstigt om det inte small i en sådan här prestigematch i ett kallt och soligt Malmö inför en publik som undrar var de här lagen med vitt skilda förutsättningar står tre veckor före seriepremiären. 

Frågan är om vi blev så mycket klokare. Det mesta gick planenligt. Malmö FF vann utan att göra någon topprestation, men det var IFK Göteborg som mest stack ut från ursprungsmallen med solid defensiv och ett ibland småfyndigt passningsspel via motorn Amin Affane, som blir en absolut nyckelspelare i år. 

LÄS OCKSÅ: Magnus Pehrsson hugger tillbaka – efter kritiken från Pehrsson 

Men offensivt är det ju – precis som väntat – alldeles för tamt. Det finns för få hot och det saknas kraft, beslutsamhet och kvalitet i den sista tredjedelen. 

Samtidigt mötte man ett stabilt och defensivt välsynkat Malmö FF, det ska man ha klart för sig. 

Men jag undrar ändå om inte sportchefen Mats Gren trots allt jobbar på att få in en anfallare före premiären. 

Det kan bli en jobbig vår annars. 

Inbytte Tobias Hysén fick ett kanonläge som han borde gjort något bättre av, annars var det mest ett par långskott som Johan Dahlin fick koncentrera sig på. 

Annat läge i Malmö FF som har råd att sätta en gubbe som Carlos Strandberg på bänken. 

LÄS OCKSÅ: Sören Rieks om hånen – från gamla fansen 

Fotbollstänkarna Markus Rosenberg och Alexander Jeremejeff gjorde mycket nytta med fina skarvningar, löpningar och väl avvägda passningar, men IFK Göteborg hade som sagt ändå överlag bra koll bakåt. 

Visst, utan Sveriges näste landslagsmålvakt hade det kanske blivit 3-0, men Poya Asbaghis lag stod upp i själva spelet och de unga spelarna lär sig massor av en sådan här match mot fysiskt klart tyngre motstånd. Det skiljer en hel del i både längd och vikt.  

Malmö FF seglar vidare till semifinal utan att vara nära sitt max och siktar på att ta sin första cuptitel sedan 1989. 

LÄS OCKSÅ: Affane: ”Rosengren eller vad han heter...” 

IFK Göteborg behöver inte deppa alltför mycket utan kan enbart fokusera på allsvenskan framöver, väl medvetna om att laget undan för undan rör sig åt rätt håll. 

*****
Underhållande efteråt när Amin Affane kallade Markus Rosenberg för Rosengren. Det var inget hån eller diss eller något, han visste bara att efternamnet började på "Rosen någonting" och kom inte ihåg eller visste resten. Affane frågade vad Rosenberg hette två gånger, men hade full koll på honom som spelare och att han tidigare hade representerat Werder Bremen. 

Men räkna med att han har lärt sig hela namnet nu. 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!