Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Markus Wulcan

Presterar Gais på den här nivån säkrar de kontraktet

Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Fotboll behöver inte vara så krångligt, väldigt mycket sitter i skallarna.

Presterar Gais så här grejar de tveklöst nytt kontrakt. 

Frågan är varför Örgrytes spelare vek ner sig när allt stod på spel.  

Det var inget välspelat derby, men det var rätt skoj att titta på ändå. 

Gais spelade en väldigt primitiv men vägvinnande fotboll. Rejält duellspel, få tillslag och så en långboll bakom Örgrytes backlinje, inte sällan på högerkanten. 

Det ledde till en hel drös med målchanser, Karl Bohm fick den bästa tidigt, men den bommade han så det stod härliga till. 

Patrik Ingelstens frustande lag gjorde en imponerande insats i första halvlek och vann nästan alla dueller, de grönsvarta var överallt och lät knappt öisarna andas. Carl Nyström, som vid ett tillfälle slog värsta David Beckham-crossen, Henrique Moura (ett fynd) och Niklas Andersén var i stort sett felfria där bak och spelarna framför backlinjen gjorde ett hästjobb med att minimera ytor och vara allmänt svettiga och jobbiga. 

Hade Gais bara haft en naturlig målskytt så hade laget legat betydligt högre upp i tabellen, den saken är glasklar. 

Örgryte har en sylvass offensiv trio i Alexander Bernhardsson (snart i något allsvenskt lag?), Gustav Ludwigson och Ailton, men de hade tydligen fått ledigt när det var dags för derbyfest inför cirka 8 500 åskådare. 

Okej, lite elakt kanske, men det var ett osynligt gäng där uppe på topp, inte minst brassen som knappt fick något uträttat. Ludwigson glimtade till i slutet av matchen, men mycket mer än så var det inte. 

Det här var Gais derby, men när krutröken lagt sig blev det ändå bara en poäng. En pinne som visserligen kan bli värdefull när serien summeras, men skapar man så här många chanser och är så stabila bakåt ska det i normala fall bli seger. 

En tröst för Gais är att om presterar man på den här nivån i fortsättning så landar bollen i nätmaskorna för eller senare och ett nervigt kvalspel för att hålla sig kvar ska det inte behöva bli. 

Örgryte hade verkligen haft en gyllene chans att utmana om en allsvensk plats om det hade blivit seger i derbyt, speciellt men tanke på att Varberg och Jönköping samtidigt kryssade (0-0). 

Det är förvånande hur passivt ett lag som har så mycket att spela för kan bli. I ett derby handlar det först och främst om att se till att vara med ordentligt i närkampspelet och sedan ta det därifrån. När det gäller den biten var Gais klart bättre, även om det till slut bara blev delad pott. 

Örgryte kan glömma allsvenskan 2020 och det känns som att man själva har slarvat bort det. 

Det hade varit så kul med ett Göteborgslag till i allsvenskan nästan år, men det finns ändå gott om kvalitet i truppen och med ett par vettiga förstärkningar får klubben sikta på avancemang till 2021 i stället.