Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Markus Wulcan

Mobbningen kring Blåvitt är avskyvärd

Sebastian Eriksson. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN

Det var glädjande att se Sebastian Eriksson spela fotboll i går, det var tragiskt att höra honom efteråt.

Vuxenmobbningen kring Blåvitt är avskyvärd.

Nej, Sebastian Eriksson har inte gjort någon bra säsong så här långt, och det är mittfältaren själv väl medveten om. Han har fått utstå hård kritik och det ska man tåla som välbetald professionell fotbollsspelare.

Så långt inga konstigheter.

Men att en del (verkligen inte alla) av IFK Göteborgs supportrar börjar bua åt en enskild spelare och till och med önskar att han ska bli skadad är bortom all sans.

Sebastian Eriksson har definitivt varit på rätt väg i de senaste matcherna. Ser man inte det vill man inte se. Mot Östersund i går var han tillsammans med John Alvbåge, en annan hackkyckling, bäst på planen fram till skadan efter knappa timmen. Passningen till Sören Rieks 1-0-mål höll Andrea Pirlo-klass.


Lyckligtvis handlade det bara om kramp när han tvingades linka av i förtid, och jag trodde att han skulle vara på förhållandevis gott humör efter 2-0-segern. Jag tänkte ställa ett par frågor, men han var inte ett dugg pratsugen och knallade bara förbi. Sedan vände han sig om och sa kort:

– Nu får alla som de vill.

Jag blev uppriktigt nedstämd av det. Sebastian Eriksson, kanske den med störst Blåvitthjärta i hela truppen, han som fortsätter försöka hur illa passningsspelet än är, får utstå samma skit som exempelvis Jakob Johansson och Robin Söder tidigare fått.

Sebastian Eriksson är en känslomänniska, men vem hade inte blivit påverkad om en del av ens egna supportrar uppträder som ett gäng högstadiemobbare.

Fotboll är en lagsport. Supportrar som lägger stora summor på IFK Göteborg har all rätt i världen att öppet visa sitt missnöje på Gamla Ullevi. Som i första halvlek när Östersund spelade ut Blåvitt efter noter. Fine att det buas då för att väcka laget, men det är inte okej att ge sig på en enskild spelare på det här sättet.


Speciellt när Sebastian Eriksson alltid, alltid lägger ner ett hundraprocentigt jobb för IFK Göteborg. Stötta honom i stället när han behöver det som bäst.

Och det är knappast hans fel att Jörgen Lennartsson tar ut honom i match efter match. Vad ska han göra? Strunta i att spela bara för att supportrar gnäller, eller knyta näven och köra på för att hitta tillbaka till landslagsformen han hade för ett par år sedan?

Vårens stora händelse spelar förstås in. När mörkret drog in över Gamla Ullevi, när knallskottsdårarna härjade som värst och sabbade för IFK Göteborg och svensk fotboll tog Sebastian Eriksson fajten. Han talade direkt från hjärtat, sa att det räcker nu, att det är ett jävligt uselt beteende och att han för första gången ifrågasatte sitt yrke.

"Jag hoppas det var sista gången. Sista gången jag skämdes att ha tröjan på mig. Sista gången en fotbollsmatch avgjordes på läktaren och inte på planen. Jag vet att vi kan så sjukt mycket bättre." skrev han bland annat på Instagram.


Många supportrar har irriterat sig på det där med att skämmas över att bära den blåvita tröjan och tycker att han lade skulden på en hel grupp, men han pratade om en isolerad händelse och satte med eftertryck ner foten mot det svarta som gång på gång genomsyrar vår elitfotboll och uppmanade var och en att gå till sig själv.

Han vill inget hellre än att spela i den blåvita tröjan och vinna titlar.

Jag hoppas innerligt att det vänder för honom och att han går stärkt ur det här.

Sebastian Eriksson förtjänar bättre.