Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Markus Wulcan

IFK Göteborg kan vara på väg mot något stort

Dagens tre största sportnyheter.
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. En förening i harmoni, en klubbledning som imponerar och ett mentalt starkt lag som fortsätter att övertyga. 

IFK Göteborg mår bra igen och drömmen om Europa lever. 

Nu behöver två kontrakt förlängas inom kort. 

Det finns inget värre läge i fotboll än att leda med 2-0, eller om det nu var 3-0 i hockey, lär något geni ha yttrat vid något tillfälle. 

Med IFK Göteborg-Sirius i bakhuvudet så kan man inte bara vifta bort det påståendet hursomhelst. 

Den nykomponerade startelvan, med den ganska så vänsterfotade Sebastian Eriksson på högerbacken, gjorde en gedigen första halvlek och kontrollerade det mesta och det bästa. Lasse Vibe skickade in 1-0, Robin Söder tryckte dit tvåan, lille Alhassan Yusuf var en jätte och när Sirius väl fick i väg ett par skott så räddade Giannis Anestis lugnt och resolut. 

IFK Göteborg rullade boll, Tobias Sanas fötter var mjuka och överallt och fem-sex-miljonersmannen Hosam Aiesh visade stundtals internationell klass i momentet mottagning och löpning med boll i hög hastighet och kan säljas för det fyrdubbla en vacker dag. 

2-0 i paus, tre säkra poäng i sikte, och allmänt go stämning på Gamla Ullevi. 

Sedan började andra halvlek och fan vet vad som hände då. Efter sex minuter nickade Kebba Ceesay in reduceringen och Sirius tog över totalt och hade bud på mer, inte sällan via pigge och starke Adam Ståhl på vänsterkanten. 

De blåvita tog på sig hamnarbetaroverallen, började stångas mer och gjorde vad som krävdes för att bärga tre poäng, men dramatiskt blev det efter att någon form av ”det-är-klart-bekvämhet” ofrivilligt smugit sig in i laget. 

Laget hämtade sig snabbt efter stjärnsmällen mot Hammarby (2-6) och är återigen inblandat i kampen om en Europaplats, även om det är mycket som ska klaffa för att det ska bli verklighet. 

IFK Göteborg gör en strålande säsong på så gott som alla plan och det finns givetvis flera anledningar till det. Den gamle bankherren Mats Engström har gjort mycket nytta på ordförandeposten och rekryteringen av klubbdirektören Max Markusson förra sommaren har varit väldigt lyckad. 

En handlingskraftig typ som dessutom emellanåt har humoristiska svar på annars tråkiga byråkratiska frågor. Det senare ska inte underskattas i den värld vi lever i.  

Det tog tid att tillsätta en ny sportchef, men det mesta som hänt efter förra säsongen har präglats av eftertänksamhet och långsiktighet. Bort med lånespelare, inga chansningar, kontraktsförlängningar i god tid, lyckade försäljningar och en helt annan tydlighet i verksamheten. 

Det brukar talas om förlösande mål i fotboll stup i kvarten, men jag kan inte komma på någon bättre beskrivning gällande Patrik Karlsson Lagemyrs 1-0-träff mot Elfsborg i andra omgången efter en bedrövlig försäsong och premiär mot AFC. 

Där och då förändrades väldigt, väldigt mycket, kanske framför allt mentalt. 

Ferran Sibilia, som styr mycket på träningarna, har kompletterat Poya Asbaghi på ett utmärkt sätt, många spelare har utvecklats ordentligt och rutinerade killar som Giannis Anestis och Lasse Vibe har betytt mer än vad många tror, inte minst på träningarna och vid sidan av planen.  

Sportchefsduon Kennet Andersson och Pontus Farnerud har kommit in i verksamheten på ett bra sätt och värvningarna av Hosam Aiesh och Tobias Sana är klockrena. 

Hand upp den som trodde att en 30-årig Sana som hämtades från danska ligan skulle vara så här bra. 

Okej, chefsscout Olle Sultan, du kan ta ner handen. 

 En hyperviktig uppgift för firma Andersson/Farnerud i höst blir att förlänga kontrakten med Lasse Vibe (har ett optionsår) och Giannis Anestis (har till sommaren). 

Ror duon i land det har klubben en gedigen grund inför 2020. Det gör verkligen heller inget om även kontraktet med Nzuzi Toko utökas med några år (har till sommaren). 

Och så räknar jag kallt med att Gustav Svensson spelar i den blåvita tröjan nästa säsongen, och kanske är det dags för korsbandsskadade Jakob Johansson att börja om på hemmaplan igen. 

Det är långtifrån färdigt och truppen är tunn jämfört med de andra drakarna, men efter några svåra år kan IFK Göteborg vara på väg mot något stort igen.