Hoppet lever än – men det är över i praktiken

Bayern München försökte sätta någon form av världsrekord i antal high fives före avspark och kan mycket väl ha lyckats. Inte ens Blåvitts förre lagkapten David Boo Wiklander hade haft något att sätta emot där.
Topptaggade tyskor – som satte högsta fart direkt. 

Det skulle skilja ett par klasser mellan de här lagen, och det gjorde det sannerligen. I alla fall första fem-tio minuterna innan hemmaspelarna fattade att det tjeckiska domarteamet hade blåst i gång spektaklet i det cirkelformade ösregnet. 

Bayern München, med landslagsspelare på i princip varenda position, mot ett skadedrabbat Göteborg FC, som fick klara sig utan spelare som Pauline Hammarlund och norska VM-mittfältaren Vilde Böe Risa. 

Gästerna visade inledningsvis upp högre tempo, hårdare passningar och en annan tuffhet i duellspelet, men är det 16-delsfinal i Champions League hemma på Gamla Ullevi så är det och då springer man några meter extra per automatik. 

***

Göteborg FC:s tränare Marcus Lantz (han har ju spelat i Bundesliga) skrek sig hes nere vid sidlinjen och hans engagemang smittade av sig. 

Kompakt försvarsspel, kontringsfotboll med löpstarka yttrar i form av Elin Rubensson och 17-åriga Hanna Andersson och en ensam Rebecka Blomqvist på topp. 

Kanske inte det spelsättet Marcus Lantz förespråkar i normala fall, men man får rätta mun efter matsäcken (ett gammalt gott uttryck), vara smart och hoppas på lite medstuds. 

Det senare hade mittbacken och lagkaptenen Beata Kollmats inte när hon i slutet av första halvlek skallade en frispark i ribban. Bakåt stoppade hon och radarpartnern Taylor Leach och ytterbackarna Emma Koivisto och Natalia Kuikkaa det mesta. Nån lös nick på mål och kanske någon halvfarlighet till, mer än så mäktade tyskorna inte med före paus. 

Gästerna växlade dock omedelbart upp, det var nog både trippel- och kvadrupelchanser om vartannat, och hade det inte varit för hemmakeepern Loes Geurts så hade Bayern München tagit ledningen tidigt i andra. 

Hemmaspelarna slet kopiöst, fick jaga och jaga, deppade inte ihop när tyskorna gjorde 1-0 på straff utan hittade extra energi någonstans, flyttade upp, fick något överraskande en straff (tröjdragning) som Elin Rubensson säkert prickade in. 

***

Men till slut blev det för många tröttkörda ben och huvuden, laget orkade inte stänga ytan på högerkanten och på stopptid rullade Mandy Islacker in segermålet från nära håll. 

Visst, hoppet lever på papperet, men i praktiken är drömmen om Champions League över för den här gången. Men Göteborg FC ska vara stolta över sin insats, laget har en ljus framtid med många unga, spännande spelare och allmänhetens intresse kommer att öka. 

Nästan 5 000 på Gamla Ullevi i det här ovädret är en stark siffra. 

Mitt under matchen hamnade Marcus Lantz och Jens Scheuer i luven på varandra. Scheuer hånade svensken efter målen, vilket förde tankarna till herr-VM i fjol då tyska ledare hånade Janne Andersson och kompani.

Ungefär lika moget beteende då som nu. 

– Det är bättre han går till dagis i morgon, sa Lantz, som nog inte tar en kaffe med Scheuer inför returen om två veckor. 

Nåväl, det var kul med Champions League-fotboll och lite känslor i Göteborg igen.