Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Markus Wulcan

Albaek förtjänade seger i sin sista hemmamatch

En stor profil tackar för sig. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Ska man säga hej då kan man lika gärna göra det ordentligt. 

Mads Albaek skottfintade, skottfintade igen och prickade krysset. 

IFK Göteborg kommer att sakna dansken – men det kommer alltid nya storstjärnor. 

En av dem var med i dag. 

Sören Rieks, Haitam Aleesami och Mads Albaek. Där har ni Mats Grens tre bästa värvningar. 

Den sistnämnde är inte nödvändigtvis den bäste fotbollsspelaren av dem tre, men han sticker ut på så många sätt, Mads. Han har från dag ett varit en stor ledartyp, alltid sprungit mest, alltid föregått med gott exempel och även tagit ett betydande ansvar utanför planen. 

Dansken har bjudit hem de afrikanska spelarna på middag och på alla möjliga sätt hjälpt till för att underlätta integrationen, och när han var avstängd ställde han sig i klacken som vilken supporter som helst. 

Det har varit kul att prata fotboll med Mads Albaek. Alltid tillgänglig, alltid vältalig och intressant att lyssna på. På planen har han blandat och gett precis som alla andra i det här laget som fortfarande inte fungerar som det borde göra. Tempoväxlingarna har varit för få, men lägstanivån nästan uteslutande hög. 

Vi minns kanonfrisparken mot Karabach här på Gamla Ullevi förra sommaren, och kvällens urläckra mål mot Halmstad kommer också att kommas ihåg länge, länge. 

En knuten näve framför supportarna, det var ett fint ögonblick på en arena som är värd mer. Mads Albaek är med borta mot Örebro i nästa match, sedan väntar Tyskland och Kaiserslautern. Det blev bara 1-1 mot Halmstad, Mads Albaek hade förtjänat en vinst här för sina insatser under de två senaste åren, men IFK Göteborg är just nu inte bättre än 1-1 mot HBK. 

Publiken buade kraftigt när slutsignalen gick och den gjorde det med rätta efter ännu en slätstruken insats, och är det någon man lider med så är det Mads Albaek som spelar med så mycket hjärta och som ville avsluta på bästa sätt. 

Den där riktiga urkraften som brukar finnas när IFK Göteborg spelar boll på hemmaplan är som bortblåst den här säsongen. Det går alldeles för långsamt, spelarna springer för lite och det är för förutsägbart. Men mycket sitter naturligtvis i skallarna. 

IFK Göteborg har spelat sex matcher på hemmaplan i allsvenskan den här säsongen, fem stycken har slutat 1-1. 

Mats Gren har ett digert jobb att göra i sommar och förutom att hitta förstärkningar och reda ut alla utgående kontrakt letar han med största sannolikt efter en ny tränare till nästa säsong. 

IFK Göteborgs supportar kan trösta sig med att det finns positiva saker att ta med sig från HBK-mötet. August Erlingmark gjorde på nytt en stark insats centralt och kan mycket väl bli en mittfältsgeneral på sikt. 

Men han är inte med för att han kan bli bra på sikt. 

August Erlingmark är med för att han är bra nog redan nu, 19 år gammal. 

***

Till sist: det hade varit roligt att få se Sebastian Ohlsson spela allsvensk fotboll 2017.