Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Markus Wulcan

Ett under att han lyckades hålla sig kvar så här länge

Mats Gren får lämna IFK Göteborg. Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Foto: JOHAN VALKONEN / STELLA PICTURES

Beslutet kommer ett par år för sent, men klubben agerar i alla fall och gör det ordentligt. 

Den 10 oktober 2018 är en väldigt bra dag för IFK Göteborg. 

Först: Jag lider med assisterande tränaren Alf Westerberg som offras när tålamodslinjen med Poya Asbaghi ligger fast. 

Det är uppenbart att det behövdes tillföras ny energi på bänken och alla får inte plats där, men det är bra att skåningen blir kvar i föreningen i en annan roll. 

Westerberg har nyttig erfarenhet och är – förstås – väldigt fotbollskompetent. Dessutom tycker jag att han är en kanongubbe om vi ska prata ren glennhysénska. 

Efter några turbulenta år kom några ännu mer turbulenta dagar innan IFK Göteborgs ledning satte ner foten en gång för alla. 

Relativt färske klubbdirektören Max Markusson framstår alltmer som en klockren rekrytering av styrelsen. Han utstrålar pondus, beslutsamhet och har inte drabbats av samma stoppa-huvudet-i-sanden-syndrom som en del andra personer på tyngre positioner de senaste åren. 

Omstridde sportchefen Mats Gren fick köra sitt race i 4,5 år innan verkligheten kom ikapp både honom och klubben. 

När han tillträdde pratade han gärna om sitt världsomspännande kontaktnät och att han trodde sig ha egenskaper som kunde bidra till att Blåvitt åter skulle bli ett lag som spelade i Europa. 

Det gick inte riktigt som planerat och nu kämpar IFK Göteborg för att hålla sig kvar i allsvenskan. 

Man ska ha klart för sig att det verkligen inte bara är en persons fel att det blivit som det blivit, men bråken och intrigerna har avlöst varandra och Mats Gren är den gemensamma nämnaren hur man än vänder och vrider på det. 

Han drog varken jämnt med Mikael Stahre, Magnus Edlund, Jörgen Lennartsson, Frank Andersson, ett stort antal spelare i Blåvitt och andra personer i fotbollsbranschen. 

Det är ett under att han lyckades hålla sig kvar på posten så länge. 

Men spela spelet, det kan Mats Gren onekligen, och han hade inte gjort bort sig i det politiska Netflix-dramat House of Cards. Hans intensiva kontakt med supportrar där han sagt vad de velat höra och tutat i dem alla möjliga konstiga konspirationsteorier har köpt honom stöd och tid. 

Rent sportsligt är dalmasens tid i IFK Göteborg ett jättefiasko. Han har haft förutsättningar för att lyckas, men fallerat helt med sin huvudsakliga uppgift: att bygga ett slagkraftigt fotbollslag som kan utmana om SM-guld. 

Värvar man jätteduktiga men jättedyra spelare som Thomas Rogne, Sören Rieks, Jakob Ankersen och Mads Albaek för tiotals miljoner och bara får småsmulor tillbaka när de lämnar så är det inte konstigt att det blir ett stort hål i plånboken och därmed svårare att locka till sig spelare. 

Mats Gren har jobbat stenhårt för IFK Göteborgs bästa, konstigt vore det annars, och han har givetvis bidragit med många bra saker, men han har haft ett arbetssätt som inte gått i takt med varken tiden eller omgivningen. 

Man ska samtidigt komma ihåg att det finns en människa bakom sportchefsfasaden. Grens arbetsbelastning har stundtals varit orimligt hög och pressen påtaglig från alla möjliga håll. 

Jag hoppas att han får lite lugn och ro framöver och återhämtar sig på bästa sätt innan han hittar en ny sysselsättning. 

Ett av Grens bästa beslut var att anställa Jonas Olsson som akademiansvarig. Den gamle mittbacken är en av IFK Göteborgs mest meriterade personer genom tiderna. Han har bland annat varit med och vunnit sex SM-guld som spelare, ett som chefstränare och två JSM-guld både som spelare och ledare. 

Olsson är ett logiskt och tryggt val som tillfällig sportchef månaden ut. Han är lugn, analytisk, inger förtroende och gör saker och ting ”by the book”. 

Det är precis vad IFK Göteborg behöver i detta utsatta läge. När det allsvenska kontraktet är säkrat, laget kommer att lösa det utan kvalspel, börjar ett gediget arbete inför kommande säsonger. 

Det vimlar av spännande spelare i akademin och sportchefsbytet kommer – tro mig – att öka möjligheterna att få hem något utlandsproffs inom en relativt snar framtid. 

IFK Göteborg har fattat ett par tuffa men direkta nödvändiga beslut för att återupprätta klubbens förtroende bland spelare, supportrar, sponsorer och faktiskt hela Fotbollssverige. 

Det kan dröja ett tag innan Blåvitt är ett topplag igen, men jag är övertygad om att detta kommer att ge klubben ett välkommet lyft, både på kort och lång sikt. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!