Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Jonson

Malin Jonson: Hela soppan är ett haveri

Pia Sundhage.
Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN

Match eller inte match. Juniorer eller seniorer? Torsdag eller fredag? Med ett intensivt arbete har Svenska fotbollförbundet försökt rädda ansiktet genom att se till att träningslandskampen mot Iran blir av. Det senaste beskedet är att matchen flyttas fram ett dygn och spelas på fredag, men innan lagen står på planen vet ingen om den faktiskt kommer att bli av.

Svaret på den frågan är hela skillnaden för kvinnors fotboll i Iran.

För kvinnors fotboll i Sverige finns en viktigare fråga att ställa: Vad är det SVFF egentligen försöker rädda? 

För Pia Sundhages landslag är hela Iran-soppan ett haveri – och det är deras eget förbund som står som ansvarig.

Svenska fotbollförbundet har hela tiden stått fast vid att det blir en landskamp mot Iran men från det slutna landet har alla uppgifter som läckt ut talat för motsatsen. Med generalsekreterare Håkan Sjöstrand i spetsen har förbundet arbetat hårt för att ändå lösa matchen och så sent som i går morse fick den svenska ambassaden in ett ”fåtal viseringsansökningar som behandlas skyndsamt”, enligt utrikesdepartementet.

Under tisdagseftermiddagen blev ett ”fåtal” ansökningar till ett ”antal” och i går kväll bekräftade förbundet att 16 spelare och tre ledare hade fått visum för att resa till Göteborg och spela Irans första landskamp för kvinnor på europeisk mark. 

Ett dygn senare har laget inte landat i Sverige och det är fortfarande högst otroligt att landskampen blir av.

Men om det ändå skulle bli en match – ska alla vara glada och nöjda då? Vem är det egentligen som vill spela den här landskampen? Knappast Pia Sundhages landslag.

Visst finns det mänskliga värden i mötet med Iran. Både spelare och ledare använder ofta sin blågula landslagsplattform för att lyfta fram mänskliga rättigheter och alla människors lika värde på agendan och de är säkerligen stolta över att få vara med om det här kulturella utbytet.

Men sedan när förändrades den svenska A-landslagsverksamheten från att handla om elitfotboll till att bli ett politiskt verktyg? 

Iran är 55:a på världsrankningen, Sverige nummer 6 på samma lista. Och det landslag som nu sägs ska komma till Sverige – om det ens dyker upp – förefaller snarare vara ett ihopsamlat juniorlag än ett samspelt seniorlag.

Pia Sundhage har från första dagen hon tog över som förbundskapten kämpat för att få mer tid med sitt landslag – en kamp som blev grunden till den avgrundsdjupa klyftan mellan förbundskaptenen och de damallsvenska klubbarna. Inför sitt sista mästerskap har Sundhage färre dagar än någonsin med sitt landslag, då Sverige stal sina landslagsdagar i november och använde dem redan i somras, för OS-förberedelser. Dessutom försvagas Algarve cup till våren, turneringen som i så många år varit Sveriges bästa förberedelse inför mästerskap.

När landslaget kvalade in till EM, i och med segern mot Slovakien i september, slog Pia Sundhage därför fast att ”varenda dag i oktober blir viktig”. Hon syftade knappast på vikten av att samla upp svansen från herrlandslagets avtal med Iran häromåret.

Erik Hamréns landslag träningsspelade mot Iran i mars 2015. En match som med rätta kritiserades utifrån motståndarlandets regim men som hade både ett sportsligt och marknadsmässigt intresse. Nästan 34 000 personer kom till Friends arena för att se matchen mot Iran, landslaget som spelat VM i Brasilien året före och som i dag ligger fyra placeringar före Sverige på herrarnas världsrankning.

Det har gått exakt två månader sedan Sveriges damer spelade OS-final mot Tyskland på Maracanã i Rio de Janeiro. Fotbollslandslagets dramatiska slutspel nådde de högsta tittarsiffrorna i svensk tv under OS och uppmärksamheten och engagemanget när landslaget kom hem till Sverige var större än något Pia Sundhage och Lotta Schelin tidigare upplevt. 

En månad senare slog landslaget publikrekord i kvalsammanhang när EM-biljetten säkrades mot Slovakien på nationalarenan Gamla Ullevi. Men i stället för att ta vara på framgången och utnyttja det stora intresset, kommer Sverige att stänga landslagssäsongen inför några hundra personer på läktarna mot Iran på fredag kväll.

Om det blir match, vill säga. Innan lagen står redo i spelargången finns ovissheten kvar. 

Men match eller inte match. För kvinnors fotboll i Iran är det en match som skulle bli historisk. För kvinnors fotboll i Sverige kan vi bara konstatera att damlandslagets match mot sitt eget förbund fortfarande är av större vikt än fredagens 90 minuter.