Kai Martin
Ullevi var redan 1985 en arena på bristningsgränsen.
Att detta stadion från fotbolls-VM 1958 år senare fick ett annat användnings-område än sport var det ju liksom inget som någon anade.
1982 förändrades ju det med Sveriges första arenakonsert, då Rolling Stones spelade.
Det har blivit några till sedan dess och Göteborg och Ullevi har alltid varit något extra, trots konkurrens från andra arenor som i Stockholm och Malmö.
Visst, nu kommer den nya nationarenan i Solna som blir den stora utmanaren för Ullevi, som svarat genom att öppna upp och bygga, diskret om med sikte på 75 000.
Men frågan är om det faktiskt behövs. De artister som i dag kan fylla en arena med plats för över 70 000 är lätt räknade.
Just Bruce Springsteen är mig veterligen den ende som kan göra det och hans dagar är krasst räknade.
Nej, jag önskar inte det. Bruce Springsteen gjorde en konsert som blev omtumlande, stark och annorlunda denna hans andra speldag. Musikalisk och känslomässigt löpte en vibration som bara den kunde raserat arenan.
Men i hur många år till orkar denne man att skapa dessa känslostormar till konserter...?
Tyvärr tror jag inte det blir så många till.
Då har vi ett gäng artister och band som aspirerar på att kunna skapa den där Springsteenhypen. Men de är inte många. U2? Ja. Rolling Stones? Nja. AC/DC? Ja. Metallica? Ja.
Men där är två av tre definitivt hotade av åldersstrecket. Coldplay och Green Day är de yngre aspiranterna.
Lady Gaga och Rihanna, likaså.
Och ja, jag tror att ett återförenat Gyllene Tider 2013 är lockat av att utmana Springsteens rekord - åtminstone för en dag.
Men 70 000...?
Och dessutom sanlösa 132 579 på två dagar!
Nästa sommar är alltså med andra ord redan nu hotad. Inte av åter ett lågtryck, men av att just det faktum att det finns alldeles för få stora elefanter som kan dansa till publikens förnöjelse.
Nu sitter ju inte arenachefen Jonas Georgsson med armarna i kors. Han och arrangörer som Live Nation vet om förutsättningarna.
Jag vet att det skissas på planer att lägga en festival på Ullevi. Kanske nästa anhalt för Metaltown, efter tiden i förskingringen på Göteborg galopp. Men samtidigt skulle det troligtvis innebära strama tyglar för den festivalen och det vet jag inte om det är nyttigt.
En Göteborgshyllning med Håkan Hellström, återuppväckta Soundtrack Of Our Lives i en snygg battle med In Flames och Hammerfall. Galet, ja. Men varför inte...?
Men mest tror jag egentligen att de stora arenakonserterna är på väg ut ur tiden.
In kommer i stället nya evenemang och andra happenings. Den stora musikaliska kraften för dagen är ju dj-festerna som Summerburst. Det blir Deadmaus, Icona Pop, Avicii, Tiësto, Rebecca och Fiona som blir de nya tungviktarna. Och ja, Ullevi kan bli festplats för ett sådant evenemang.
Men 70 000...? Nej, aldrig mer.
Så när Bruce Springsteen nu packat ihop gitarren för nya uppdrag, är det med vetskapen att det han skapat i Göteborg aldrig mer kommer ske.
Visst, vemodigt. Men främst. Tack för festerna. Vi glömmer dem aldrig. Nu siktar vi mot nya tider.