Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jonson: Nu fick de äntligen flina tillbaka

Foto: Pernilla Wahlman / TT NYHETSBYRÅN

Säsongen 2016 har gång på gång skrattat IFK Göteborg i ansiktet.

Med god hjälp av Gefles svaga defensiv fick Jörgen Lennartssons lag äntligen flina tillbaka.

Matchfakta, allsvenskan:

Djurgården–Östersunds FK 3–0 (2–0)
1–0 Moon Seon–Min (17), 2–0 Sam Johnson (18), 3–0 Mathias Ranegie (69).
Varningar, Djurgården: Tim Björkström, Alexander Faltsetas, Mathias Ranégie. Östersunds FK: Brwa Nouri.
Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.
Publik: 11 275.
Djurgården (4–4–2): Hampus Nilsson – Tim Björkström, Marcus Hansson, Omar Colley, Elliot Käck – Moon Seon–Min, Alexander Faltsetas (Besard Sabovic 70), Kevin Walker, Daniel Berntsen – Sam Johnson (Michael Olunga 85), Mathias Ranégie (Amadou Jawo 77).
Östersunds FK (4–4–2): Jamal Blackman – Ronald Mukiibi (Abdullahi Gero 46), Sotirios Papagiannopoulos, Walid Atta, Dennis Widgren (Ken Sema 46) – Michael Omoh, Brwa Nouri (Monday Samuel 68), Douglas Bergqvist, Gabriel Somi – Alex Dyer, Saman Ghoddos.


Gefle–IFK Göteborg 2–6 (2–1)
0–1 självmål (10), 1–1 Dioh Williams (25), 2–1 Dioh Williams (40), 2–2 Martin Smedberg–Dalence (57), 2–3 Jakob Ankersen (70), 2–4 Jakob Ankersen (71), 2–5 Tobias Hysén (79), 2–6 Patrik Karlsson Lagemyr (88).
Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.
Publik: 3 141.
Gefle (4–4–2): Emil Hedvall – Jens Portin, Joshua Nadeau, Martin Rauschenberg, Jacob Ericsson – Jonas Lantto, Anders Bååth, Robin Nilsson, Johan Bertilsson – Dioh Williams, Kwame Bonsu (Johan Oremo 67).
IFK Göteborg (4–4–2): John Alvbåge – Emil Salomonsson, Hjörtur Hermannsson (Thomas Rogne 84), Mauricio Albornoz, Haitam Aleesami – Martin Smedberg–Dalence (Patrik Karlsson Lagemyr 83), Mads Albæk, Sebastian Eriksson, Jakob Ankersen – Mikael Boman (Gustav Engvall 67), Tobias Hysén.


AIK–Jönköpings S 0–0
Utv, Jönköpings S: Tom Siwe (78).
Varningar, AIK: Stefan Ishizaki, Ebenezer Ofori. Jönköpings S: Pawel Cibicki.
Domare: Mohammed Al–Hakim, Köping.
Publik: 12 242.
AIK (4–2–3–1): Patrik Carlgren – Haukur Hauksson, Per Karlsson, Jos Hooiveld (Ahmed Yasin 84), Daniel Sundgren – Anton Salétros, Ebenezer Ofori – Fredrik Brustad (Niclas Eliasson 72), Stefan Ishizaki, Johan Blomberg (Eero Markkanen 73) – Carlos Strandberg.
Jönköpings S (4–2–3–1): Damir Mehic – Tom Siwe, André Calisir, Joakim Karlsson (Tobias Nilsson 46), Viktor Rönneklev – Fedric Fendrich (Jesper Svensson 81), Robert Gojani – Tommy Thelin, Daryl Smylie, Dzenis Kozica (Moses Ogbu 64) – Pawel Cibicki.


Kalmar FF–Örebro 3–2 (1–1)
0–1 Daniel Gustavsson (22), 1–1 Marcus Antonsson (33), 1–2 Maic Sema (50), 2–2 Papa Diouf (51), 3–2 Marcus Antonsson (86).
Varningar, Kalmar FF: Sebastian Hedlund. Örebro: Robert Åhman Persson, Erik Moberg.
Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.
Publik: 4 408.
Kalmar FF (4–4–2): Ole Söderberg – Emin Nouri, Marko Biskupovic, Sebastian Starke Hedlund, Viktor Agardius – Tobias Eriksson, Rasmus Elm (Carl Johansson 67), Ismael Silva Lima, Jonathan Ring (Svante Ingelsson 84)– Papa Diouf (Romario Sipiao 56), Marcus Antonsson.
Örebro (4–4–2): Jacob Rinne – Sebastian Ring (Logi Valgardsson 56), Michael Almebäck, Erik Moberg, Daniel Björnqvist (Jonathan Lundberg 88) – Daniel Gustavsson, Robert Åhman Persson, Nordin Grezic, Maic Sema – Karl Holmberg (Daniel Nordmark 82), Astrit Ajdarevic.


IFK Norrköping–Helsingborg 3–0 (3–0)
1–0 Christoffer Nyman (10), 2–0 Emir Kujovic (25), 3–0 Emir Kujovic (36 str).
Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.
Publik: 10 411.
IFK Norrköping (4–4–2): Andreas Vaikla – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, Jon Gudni Fjoluson, Christopher Telo – Nikola Tkalcic (Nicklas Bärkroth 69), Andreas Blomqvist (Tesfaldet Tekie 84), Daniel Sjölund, Arnor Ingvi Traustason – Christoffer Nyman, Emir Kujovic (Sebastian Andersson 70).
Helsingborg (3–5–2): Tomer Chencinski – Felix Bindelöv (Christoffer Andersson 72), Peter Larsson, Frederik Hellstrup Jensen – Carl Wede (Alexander Achinioti–Jönsson 86), Darijan Bojanic, Anton Wede, Lalawélé Atakora (Martin Christensen 58), Adam Eriksson – Jordan Larsson, Matthew Rusike.

Vi är bara en månad in i säsongen men är det någonting IFK Göteborg lärt sig 2016 är det att livet inte är rättvist – fotbollslivet lika lite som det vanliga livet. Ingen kan klandra den spelare, eller för den delen ledare, som fyllt på frustrations-förrådet och begreppet "störningskontroll" har fått en egen plats i omklädningsrummet på Kamratgården.

Usel ekonomi? "Äh, det har inte med oss på planen att göra."

Skadade mittbackar? "Ah, det betyder bara att någon annan får kliva fram."

Inkastat knallskott? "Åh, det är en skam att någon tar sig rätten att smutsa ner vårt klubbnamn och vi accepterar det straff vi får – även om det innebär tre poäng till vår främsta guldkonkurrent."

 

Det var en svart fotbollsdag i onsdags, så svart att den skymde mörkret skadorna på Sören Rieks och Mattias Bjärsmyr lämnade efter sig. Men IFK Göteborg hanterade den exemplariskt. Sa det som skulle sägas, markerade det som behövde markeras och fokuserade på det de kunde fokusera på. Gefle.

Det är under 90 minuter på fotbollsplanen som en fotbollsspelare – eller ett lag som kollektiv – har chansen att tömma ut all uppdämd frustration. Under 90 minuter kan frustrationen över all orättvisa förvandlas till energi för att övervinna den. Efter fem dagar av rätt agerande gick IFK Göteborg in på Gavlevallen och visade att de ville förlänga den tiden med 90 minuter.

Jakob Ankersen använde flytten till vänsterkanten som en chans att trumma i gång de där snabba fötterna vi såg i fjol, Hjörtur Hermansson och Mauricio Albornoz visade en bolltrygghet i uppspelsfasen som Blåvitt inte sett sedan Thomas Rogne slet av korsbandet, Mikael Boman gav ett nytt besked om att han i år är starkare och lättare på samma gång och Martin Smedberg Dalence plockade fram den där högerfoten som varit mer väsenslik än vass under tiden i IFK Göteborg. Blåvitt hade 79 procent av bollinnehavet första tjugo minuterna och det var oklart om det märkligaste var att IFK bara ledde med ett mål eller att Gefle fortsatte spela så passivt trots att de låg under på hemmaplan.

 

Men 2016 vore inte 2016 om det inte hade ytterligare en svårighet för Blåvitt att hantera. Dioh Williams stod för Gefles första anfall i matchen och det var kvitterat. En kvart senare avslutade han lagets andra anfall och den förre Häcken-spelaren hade vänt matchen. Det var två försvarsingripanden som det går att tala länge om – individuella misstag, missförstånd i samspelet, osäkra reaktioner i stället för blåvit-stabil granit. Men ställer ett lag upp med sitt sjätte mittbackspar på årets tio tävlingsmatcher, vore det konstigt om det inte uppstod misstag under 90 minuter.

Det är därför mer rätt att tala om oförmågan offensivt att utnyttja dominansen fram till Dioh Williams uppvisning. Det är sällan det händer att ett lag kan styra 90 minuter så som Blåvitt styrde första tjugo, motståndaren har alltid en bättre period och det egna laget går alltid ner i nivå under en period – därför är det så viktigt att få betalt för dominansen. Gefles vändning gjorde Blåvitt-spelarna vilsna, stillastående, osäkra.

De behövde pausvilan för att återhämta sig. Och de behövde att det var Gefle som stod på andra sidan. För andra matchen i rad släppte Roger Sandbergs lag in sex mål.

Men Gefles svaga defensiv bryr sig IFK Göteborg mindre om. I Jörgen Lennartssons anteckningsblock står det tre poäng. Det var en kväll då en utskälld Jakob Ankersen spelade in sig i säsongen, då fjolårets mest betydelsefulla spelare – Thomas Rogne – gjorde allsvensk comeback, och en kväll då både skyttekungar och akademiungar gjorde mål.

Det var en kväll då alla blåvita gick och lade sig med en känsla av att världen blivit lite, lite mer rättvis.