Han kom till Göteborg från Norrköping som 16-åring för att gå på gymnasiet och spela handboll i Warta.
Men den nu så lovande handbollskarriären höll så när på att frysa inne på grund av hemlängtan.
- Efter två veckor var jag på väg att ge upp. Jag hade en sjuk hemlängtan, säger han när vi träffas på ett kafé nära Alexanderplatz.
- Men kompisar, deras föräldrar, tränare och mina föräldrar - alla pushade mig enormt. Så jag tänkte att jag ger det här en chans fram till jul. Så spelade vi hemmamatch med Warta mot ett skånskt lag som heter Lågan. Vi vann med 15 pannor, mot ett lag som vi förlorar med lika mycket då jag spelade i Norrköping. Då kände jag att det var rätt att vara kvar och utan det beslutet hade jag inte suttit här.
"Det går fortare här"
Karriären för den storväxte svensken (två meter och 114 kilo) har gått i långsamt stigande. Som färdig student gick han till Sävehof, där han blev svensk mästare och fick erfarenhet i Champions League och svenska landslaget.
Något han nu har nytta av när han spelar i Bundesliga.
- Verkligen, det går fortare här och det är mycket tuffare. Alla är större och starkare här. Men Champions League-matcherna förra säsongen visade att jag kunde mäta mig med de som spelar på högsta nivån, säger han.
- Men det är också stor skillnad på vad domarna tillåter. Här får man smälla på mycket mer. Det skulle vi behöva få göra i elitserien också om vi ska hänga med internationellt.
Han förklarar att han inte åkt på en enda "fetsmäll" i Bundesliga, men vid senaste landskampen i Supercupen mot Egypten träffade en armbåge olyckligt.
En knäckt näsa blev resultatet.
- Jag var borta från spel i en vecka, säger han om smällen.
Men han spelade sedan inte med något skydd för den knäckta näsan.
- Jag vet inte om jag får det och dessutom är det ju onödigt att ge motståndarna chans till något tjuvnyp.
Cykelavstånd till arenan
Förra säsongen la han om sin kost och gick ner rejält i kilo och blev starkare. På den vägen är det även i Füchse Berlin. Men då han berättar att han väger 114 kilo blir jag misstänksam.
Det sa du väl förra året också?
- Jo, men då ljög ja, säger han.
Jesper Nielsen flyttade till sin nya hemstad i början på juli. Nu bor han på cykelavstånd från både hemmarenan Max-Schmeling-Halle och träningshallen.
- Det är ett fantastiskt trygg på matcherna. Vi har ett snitt på 7 000 och 9 500 då vi möter topplag som Hamburg. Det är en viss skillnad mot matcherna i Partillebohallen.
Hans lägenhet ligger högst upp i ett hus med terrass runtom. Ett bra val, tycker Jesper Nielsen, som fått hjälp av flickvännen och Sävehofsspelaren Frida Tegstedt, också mittsexa, att inreda.
- Det blev mycket loppmarknader i juli. Det gillar hon. Sedan var vi en hel del på Ikea för att skaffa möbler, säger Jesper Nielsen som gjort sig hemmastad i både lägenhet och Berlin.
Men han har inte riktigt koll på hur man åker kommunalt.
- Nej, nu åker jag några hållplatser och går av för att inte åka fast, erkänner han lite skamset.
Men chansen att bli mer av en Berlinprofil ökar för varje framgång på handbollsplan. Därmed ökar också risken att åka fast på spårvagnen. Något som Jesper Nielsen börjar inse.
- Gästerna på kaféet jag har som stamställe börjar känna igen mig. Där har de aldrig pratat handboll tidigare, säger han.
Får mycket förtroende
För Jesper Nielsen har fått mycket speltid och mycket förtroende av lagets isländske tränare Dagur Sigurdsson. Så just nu lever den svenske landslagsspelaren sin dröm och hoppas att den håller i sig.
- Jag kunde inte ha kommit i en bättre situation. Tränaren tror på mig och jag har kontrakt till 2017, säger han och fortsätter nästan viskande:
- Jag vet inte om jag får säga detta. Men vi förhandlar redan om en förlängning.
