Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag var utdömd – skulle aldrig bli helt återställd"

Fotbollsspelaren Robin Ganemyr överlevde hjärtstoppet och har fått livet tillbaka.
Foto: ANNA SVANBERG
"När jag vaknat upp sade en läkare till mina anhöriga att jag aldrig jag skulle bli helt återställd kognitivt. Det var verkligen inte det första man ville höra. Jag var utdömd", säger Robin Ganemyr.
Foto: ANNA SVANBERG
Ganemyr i Falkenberg-tröjan.
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Bara en av 27 personer i Sverige överlever ett hjärtstopp.

Robin Ganemyr friskförklarades helt efter mindre än två år, vilket läkarna ser som ett mirakel.

Nu är 33-åringen tillbaka inom fotbollen.

– Jag är skitstolt över att ha motbevisat de som tvivlade på mig, säger Ganemyr i en stor intervju.

Robin Ganemyr tillsammans med kvinnan som räddade hans liv, Susanne Bergman.
Foto: ANNA SVANBERG

Robin Ganemyr spelade fyra säsonger med Örgryte i allsvenskan och sex säsonger med Falkenberg i superettan. 

Han sågs som en av Västsveriges största talanger och spelade en U21-landskamp.

Den 20 augusti 2014 fick han hjärtstopp under en träning med Oddevold. Spelarföräldern Susanne Bergman ringde snabbt efter ambulans och startade sedan hjärt- och lungräddning. Lagkamraterna Pablo Andersson och Liridon Selmani ryckte också in. Själv minns Robin, som var utan syre i cirka fem minuter, ingenting men har fått det berättat för sig.

– Susanne drog det tunga lasset. Pablo blåste in luft i mina lungor och Liridon tog ut min tunga som satt fast i gommen. Att Susanne tryckte mot mitt bröst och att de samarbetade gjorde att jag överlevde. Jag har tackat dem efteråt. Jag och Susanne har blivit vänner. Vi ses ibland och håller kontakten. Det var också tur att ambulansen var i närheten, säger Robin Ganemyr när vi ses över en fika i hans och sambon Maryam Ghorbans stilrena lägenhet på Södra Vägen i Göteborg.

Han fördes till Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan. Det första återupplivningsförsöket misslyckades. Det andra gick vägen. Då hade han legat i koma i en och en halv vecka. När familjen i dag tänker tillbaka på den för dem evighetslånga väntan framkallar den fortfarande tårar i ögonen hos familjen.

– Ovissheten om jag skulle vakna överhuvudtaget var fruktansvärd för dem.

När den mest kritiska perioden var över förflyttades han till Östra Sjukhuset i Göteborg.

– När jag vaknat upp sade en läkare till mina anhöriga att jag aldrig skulle bli helt återställd kognitivt. Det var verkligen inte det första man ville höra. Jag var utdömd. Det var väldigt skönt att motbevisa honom. De som trodde på mig var min familj och min sambo. Hade jag inte haft dem och Maryams mamma, som är psykolog på Östra Sjukhuset och introducerade mig för mindfulness-träning (mental träningsform), hade jag aldrig kommit så här långt. De har varit fantastiska.

Efter en månad flyttades fotbollsprofilen vidare till Högsbo, där han blev kvar i två månader.

– Det kändes som sex månader, haha. Men jag trivdes väldigt bra och fick väldigt mycket stöd från fotbollsvärlden. Många hälsade på mig på sjukhuset.

Under julen fick han åka hem och bo hos sina föräldrar. Två månader senare flyttade han till en egen lägenhet.

– Morsan fick sova över hos mig första nätterna. Jag hade då precis som nu hand om min son Loui (fyller fem i juni och bor mestadels hos ex-sambon Karin) mellan torsdag och söndag varannan vecka. Men först fick jag inte ha honom själv över nätterna. Då behövde mamma vara med. Det är skönt att jag får ha honom själv nu. Jag skulle vilja vara med Loui ännu mer. Längtan finns alltid, säger Ganemyr.


LÄS ÄVEN: Ganemyr: "Det har varit skitjobbigt" 

"Läkarna säger att det är ett mirakel"

I början av förra året började han arbetsträna på bageriet Klippan. I maj samma år klarade han sitt kognitiva test och friskförklarades helt. Lyckan var total.

– Det känns för jäkla bra att vara friskförklarad. Jag bevisade för mig själv, min familj och alla andra som både trott och tvivlat på mig att det gick. Från dag ett tänkte jag att antingen lägger jag mig ner och tycker synd om mig och inte kommer någonstans eller så gör jag något åt saken. Då fick jag bita ihop och tänka på alla som stöttat mig och hälsat på mig på sjukhuset. Jag hade mycket att kämpa för. Det är jag glad för att jag gjorde. Jag är skitstolt över mig själv.

Några månader senare vann han tillbaka sitt körkort.

– Jag fick absolut inte övningsköra trots att jag klarat det kognitiva testet och var friskförklarad. Det tyckte jag var underligt. Jag fick köra upp på Mobilitetscenter där personer som varit sjuka kan få tillbaka sina körkort. Det var skönt att klara av det.

Han och sambon Maryam satte upp nya mål hela tiden. Maryam har varit med konstant, från att vara med i simhallen till att göra kognitiva övningar och balansövningar hemma med Robin. Han har klarat samtliga mål.

– Det är många som tycker att det är en stor bedrift. Det är tur att man har viljan att komma tillbaka. Jag tror att jag har mycket att tacka min vinnarskalle och idrottskarriär för. Många överlever inte ens ett hjärtstopp. Och de som gör det har ofta en hjärnskada eller annan skada.

Maryam kunde inte vara mer stolt över den man som nu varit hennes livskamrat i ett och ett halvt år.

– Jag har aldrig träffat en sån tjurskallig jävla plåga, säger hon med ett stort skratt. Robin hade bestämt sig för att klara detta. Han vill inte vara sjuk. Han har slagit rekord på sjukhusen. Ingen har blivit så återställd som han blivit på så kort tid. Läkarna säger att det är ett mirakel. Stundtals ville även läkarna hålla tillbaka honom lite när han ivrigt ville framåt i sin utveckling, då ingen klarat sådana mål så snabbt och oron fanns att han skulle få ett bakslag. Han ville inte lyssna riktigt. Nu finns det ingen oro överhuvudtaget.


FAKTA: Hjärtstopp

Närmare 10 000 människor per år får plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige – av dessa överlever bara cirka fyra procent. 

Hjärtstopp innebär att hjärtat slutar slå. Oftast sker detta på grund av att hjärtats normala rytm ersatts av ett elektriskt kaos. Ett hjärtstopp kan ske av flera olika anledningar där hjärtinfarkt är den vanligaste. 

En människa som drabbas av hjärtstopp kollapsar och förlorar snabbt medvetandet, blir utan puls och slutar att andas. Om ingen behandling ges inom några minuter kommer detta tillstånd att leda till döden. Om ingen behandling eller hjärtstartare används ökar dödlighet vid hjärtstopp med cirka tio procent per minut. 

När någon drabbas av hjärtstopp måste hon eller han få hjälp så fort som möjligt. Tiden är avgörande för om personen kan räddas till livet och användning av en hjärtstartare är tillsammans med hjärt- och lungräddning den viktigaste åtgärden. 

Vid misstanke om hjärtstopp måste du först ringa 112 för att kalla på ambulans. Du måste också försöka få hjälp av dina medmänniskor omkring dig och den drabbade. Den hjälp du som medmänniska enkelt kan ge någon som drabbats är hjärt- och lungräddning. 

Källa: Hjärtstartarregistret

Är ungdomstränare

I januari i år fick Robin ett telefonsamtal som förändrade hans situation till det bättre.

– Niklas Allbäck från Öis ringde och frågade om jag var intresserad av att arbetsträna där i stället. Det var jättebra på Klippan, men jag kände mig klar där. Nu är jag tjänstledig därifrån och är hos Öis fyra dagar i veckan plus match.

Han ska till att börja med vara assisterande tränare för Öis U17-lag året ut.

– Det är skitkul att vara tillbaka inom fotbollen. På Klippan lärde jag upp mitt närminne, min uppmärksamhet och min koordination. Hos Öis utvecklar jag min skärpa och analytiska förmåga. Maryam säger att jag är mycket gladare nu jämfört med de senaste ett och ett halvt åren. Många minnen från fotbollen kommer tillbaka när jag är på Öis-gården. Jag älskar att vara i en trygg miljö med fotbollskillar. Självförtroendet har varit skadat innan. Det har kommit mer och mer nu.

Robin är med på nästan alla träningar. Han håller i vissa av passen och gör matchanalyser som han redovisar för akademichef Niklas Allbäck.

– Det är väldigt roligt att vara med på matcher. Jag kan vara auktoritär och ryta till men också ganska snäll. Men jag är inte förstetränare, så man får bita sig i tungan ganska ofta. Jag vill göra mer, men tränarrollen är ny för mig så det är bättre att ha is i magen första året.

Han går tränarutbildningen UEFA B och drömmer om en tränarkarriär.

– Jag skulle gärna jobba som fotbollstränare. Många kompisar, som Jens Gustafsson, har hjälpt mig mycket och kommit med råd. Att arbetsträna hos Öis är ett väldigt bra steg framåt. Jag får känna av hur det är att vara tränare. I framtiden vill jag ha hand om ett lag och kanske kombinera det med ett jobb.

GT träffar Robin Ganemyr i hans hem på Södra Vägen i Göteborg.
Foto: Eric Nilsson

Litade inte på sig själv

Utöver hans inopererade ICD-apparat som ska förhindra nya hjärtstopp finns det inga spår av incidenten. Han tränar på gymmet eller i simhallen så gott som varje dag och dricker ingen alkohol.

– Innan drack jag lite vin. Då fick jag skäll av Maryams mamma. ”Det är ingen idé att du dricker, det försämrar ditt minne”, sade hon. Sitter man på en uteservering en solig dag blir man sugen, men det är bara att skita i det, säger han med ett skratt.

Hans minne kom tillbaka några månader efter incidenten i Uddevalla.

– Jag litade inte helt på mig själv innan, då mitt närminne var förstört. Minnet är mycket bättre nu. Oftast är det bra. En kille i Öis som heter Filip sade ”Tjena, Robin” till mig. Då svarade jag ”Tjena, grabben”. ”Vad heter jag? frågade han sen. Det var pinsamt att jag inte kom ihåg det. Efter det lärde jag mig alla spelarnas namn.

Robin upplever sig som mer känslig än innan hjärtstoppet.

– Jag har lättare för att gråta och är lite upp och ner i humöret. Det kan bero på medicinerna. Nu är det mycket bättre än för ett halvår sen. Jag var ganska jobbig då. Det har i alla fall min sambo sagt.

Maryam är förlåtande.

– Det är förståeligt att du haft dåliga dagar. Man får lov att ha svackor och vara lite nere för att bearbeta traumat. Du är mer ödmjuk nu mot livet i stort och har en helt annan inställning till svårigheter, säger hon.

Robin är nöjd med karriären som innefattade spel i Öis, Falkenbergs FF och Oddevold. Det är bara en sak som svider lite. För drygt tio år sen hade han kunnat bli utlandsproffs i Grekland.

– Jag hade en grekisk agent vid namn Tony Lappas som hade bud därifrån. Det gick väldigt bra i Öis och jag var ung och valde att stanna i tryggheten. Jag känner att jag kanske borde tagit chansen, men jag är rätt nöjd ändå. Jag har fått hålla på med det jag tycker är roligt nästan hela livet.

"Livet är underbart"

Han är väldigt nöjd med den vård han fick under rehabperioden men tycker att de som varit sjuka borde få mer stöd och information när de väl är friska – för att underlätta för människor att ta sig tillbaka till livet.

– Man matas med väldigt mycket information när man är sjuk, men den minns man ju inte sen när man är frisk.

33-åringen tycker också att informationen om hjärtstopp är bristfällig.

– De flesta idrottsföreningar har en hjärtstartare, men få vet hur den fungerar. Det är viktigt att veta det, för din bästa kompis kan plötsligt drabbas av hjärtstopp. Man kanske kan låta alla spelare i klubbarna använda en hjärtstartare två gånger per år, så de vet hur den fungerar? Det viktigaste är att de drabbade får snabb hjälp.

Den förre U21-landslagsmannen trivs just nu ypperligt med livet. 

– Jag mår väldigt bra. Livet är underbart. Man har mycket att glädjas åt: att bo i detta land, vara frisk och ha en underbar familj och livskamrat, säger Robin Ganemyr och tillägger med ett leende:

– Jag och Maryam vill gärna ha ett barn ihop.


Robin Ganemyr

Född: 25 juni 1983

Bor: Göteborg

Familj: Mamma Christina, pappa Cai, sonen Loui, sambon Maryam, syster Jenny och hennes sambo Markus

Moderklubb: Kungsbacka BI

Seniorkarriär: Öis (2003–2007), Falkenbergs FF (2007–2012), Oddevold (2013–2014)

Allsvenska matcher/mål: 66/2

Superettan-matcher/mål: 145/13

Division 1-matcher/mål: 32/4

Landskamper: 1 U21 (bytte av Dusan Djuric i 56:e minuten i en 1–1-match borta mot Vitryssland 2004). Var uttagen till en U19-EM-kvalmatch mot Tyskland 2001 men fick inte spela.


Senaste nytt från Västsverige i GT:s mobilapp – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android