Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Har fyllt 67 år – spelar fortfarande ishockey

Mike Ford i dag. Frölunda har fortfarande en stor plats i hans hjärta.Foto: PRIVAT
Mike Ford – hjälte i Scandinavium.Foto: ALLAN KARLSSON
Kanadensaren gav allt i matcherna. Här tar han igen sig i omklädningsrummet.Foto: ÅKE THIM
Full koncentration och ögonen på pucken.Foto: ALLAN KARLSSON
Mike Ford med sitt extremt böjda blad på klubban.Foto: KAMERAREPORTAGE/IBL

Han var inte speciellt bra på att åka skridskor.

Och han dribblade inte bort så många motståndare.

Men när det handlar om passion och kamp är Mike Ford, 67, en av de största i Frölundas hockeyhistoria.

– Frölunda har en stor plats i mitt hjärta, säger kanadensaren, som fortfarande spelar hockey flera gånger i veckan.

Gävle-domaren Kjell Lindh avvaktar medan hans linjedomare lugnar ner Frölundas hetlevrade kanadensare.Foto: LASSE JANSSON

När jag får tag på Mike Ford är han i hemmet i de södra delarna av Winnipeg, storstaden på den kanadensiska prärien.

Han håller på att packa. Ingen resväska, utan hockeytrunken.

– Jag ska spela hockey med ett gäng gamla spelare. Vi träffas varje fredag och kör i två timmar. Egentligen hyr vi bara en och en halv timma, men vaktmästaren brukar släppa in oss en halvtimma tidigare, berättar Mike Ford.

Spelade med Hedberg och ”Lill-Pröjsarn”

Men det räcker inte med fredagshockeyn. Ibland går Ford på is med klubban i handen och skydd på kroppen fyra dagar i veckan.

– Kompisarna säger till mig att ta det lugnt. Men ringer någon och säger att dom behöver en spelare frågar jag bara när och var det är och så åker jag dit. Jag älskar fortfarande att spela hockey, säger han med eftertryck.

Redan tidigt i karriären kom Mike Ford i kontakt med svensk hockey.

Han kom till Winnipeg Jets, då i utbrytarligan WHA, som 22-åring 1974. Samtidigt värvades superstjärnorna Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson som bildade kedja med NHL-legendaren Bobby Hull.

Det var även året då backen Lars-Erik Sjöberg anslöt efter fem säsonger i Frölunda.

– Det var en fantastisk tid. Lars-Erik är den bäste back jag har spelat med. Och Anders och Ulf revolutionerade sättet vi spelade på. Det var min stora lycka att jag fick spela med dem, säger Mike Ford.

”Arne Strömberg räddade mig”

Men det var inte som backpartner till Sjöberg bakom Hedberg, Nilsson och Hull som han gjorde avtryck i svensk hockey.

Upprinnelsen var i stället att han höll på att mista sin plats i stjärnlaget inför säsongen 1977–1978.

– Vi åkte på träningsläger med Winnipeg Jets till Stockholm. Men det stod klart att jag inte skulle få fortsätta, jag fick inget kontrakt, berättar Mike Ford.

Men när han lite senare ringde hem till sin fru i Kanada hade han ett kontrakt – med en svensk klubb.

– Frölundas tränare Arne Strömberg ville ha mig, han räddade mig. Jag släppte allt och åkte till Göteborg och anslöt till Frölunda, säger Ford.

Bara 1 178 i Scandinavium

Han kom till ett Frölunda som inte var konkurrenskraftigt på isen. Och publiken hade vänt laget ryggen. I februarimatchen mot Örebro kom bara 1 178 till Scandinavium, snittet låg mellan 3 000 och 4 000.

Den hårt arbetande kanadensaren var injektionen som Frölunda behövde.

Mike Ford och Anders Broström gjorde det mesta för att hålla rent i Frölundas zon på 70-talet. Här ger Ford Djurgårdens Bosse Berglund en vänster medan Broström (nr 9) håller fast Tord Nänzén.Foto: INGEMAR BERLING / DN

Med de tuffa backarna Mike Ford och Anders Broström i laget blev Frölunda återigen klubben som drog störst publik i Sverige.

Under kanadensarens två säsonger i Scandinavium ökade snittet till 8 500.

– Mike är en fantastisk människa med en vilja av stål. Han hade en otrolig inställning och ett stort hjärta. Men skridskoåkningen var kanske ännu sämre än min, säger Frölunda-ikonen Anders Broström med ett skratt.

”Ett lejon på isen”

Mike Ford återbördar ”Bros” hyllning.

– Jag ville spela med Anders. Han var ett lejon på isen. När jag såg honom sa jag till mig själv att jag ville spela med honom. Jag såg redan från början att han skulle hjälpa mig mer än vad jag kunde hjälpa honom, säger Mike Ford.

Broström och Ford gjorde avtryck runt om i Sverige med sitt kompromisslösa spel. De gjorde allt de kunde för att hålla rent i sin egen zon, men dundrade även på mot motståndarmålet.

– Anders tog bort en del av pressen på mig. Vi hade väl mest utvisningar i ligan, skrämde motståndarna. Vi njöt av att spela i samma lag, säger Ford.

Hans skridskoåkning beskrevs ofta som att han åkte lika mycket på lädret som på skenorna.

– Jag var ingen stor skridskoåkare. Jag kämpade hårt, men de flesta killarna i laget åkte bättre. Jag var ungefär som Anders Broström. Ingen av oss var elegant, men vi fick jobbet gjort, säger han.

Mike Ford var en närkampsspelare som både gav och tog smällar.Foto: ÅKE THIM

”Trodde inte det var sant”

En annan detalj som Anders Broström minns från sin gamle kompis är klubban.

Mike Ford hade ett fruktat skott och gjorde en del mål, men träffbilden var högst varierande.

– Han hade en klubba som bara var gjord för att skjuta med. Bladet hade en sån böj... Man trodde inte det var sant. Alla hans klubbor var likadana. Det var helt omöjligt för honom att använda sin backhand, berättar Broström.

Mike Ford bekräftar vad hans gamle vapendragare berättar.

– Backhand var inget jag gillade. Men jag var ju aldrig så nära motståndarnas mål att jag behövde använda backhand. Jag sköt ju från blålinjen. Men jag kommer ihåg en match mot Leksand när jag kom nära mål och sköt en backhand. Anders hade aldrig sett det tidigare och var så förvånad, säger kanadensaren.

Med nummer 4 på armen och ryggen gav Mike Ford allt för Frölunda.Foto: KAMERAREPORTAGE/IBL

”En fantastisk tid i Frölunda”

Men Mike Ford har många minnen från Frölunda. Ett av de främsta är från 15 februari 1979 när Frölunda mötte Örebro.

Han hade själv gjort 3–0-målet, men fick sedan uppleva hur Örebro vände och tog ledningen med 4–3. 

Då tog Mike Ford över tillställningen. Han kvitterade till 4–4 och gjorde sedan både 5–4 och 6–4.

– Fyra mål i samma match. Det var en stor dag för mig, säger han.

Båda Mike Fords säsonger i Frölunda slutade på samma sätt: med missat slutspel.

Mike Ford i tårar. Så slutade båda hans säsonger i Frölunda efter att klubben missat slutspel.Foto: ÅKE THIM

– Det var tufft. Men jag hade en fantastisk tid i Frölunda, både i laget och med fansen. Efter säsongerna med Winnipeg Jets var det mina bästa år som hockeyspelare, säger han.

Sonen föddes på Sahlgrenska

Mike Ford talar oerhört väl om Göteborg, han har flera minnen som inte handlar om ishockey.

Hur han jobbade i en sportaffär för att ha något att göra den tid han inte spelade hockey.

Och så finns ett väldigt påtagligt minne, sonen Brian föddes i Göteborg.

– Min fru väckte mig klockan fyra på morgonen och sa att babyn var på väg. Jag körde henne till sjukhuset, men vi hade match i Stockholm på kvällen och jag sa att jag var tvungen att spela den. Jag åkte bil till Stockholm, spelade matchen och hann tillbaka tills vår son föddes på Sahlgrenska, säger han.

Efter de två säsongerna i Frölunda gick Mike Fords karriär vidare med sju säsonger i Tyskland innan familjen flyttade hem till Kanada.

Han var tillbaka i Göteborg 2007 och spelade veteranhockey.

Ford sålde Ford

Ford gjorde också en avstickare till sin gamla hemstad tillsammans med sin fru i samband med ett besök i Stockholm då han var inbjuden av Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson och Anders Hedberg.

– Vi tog tåget från Stockholm. Vi gick förbi Scandinavium, åkte förbi sportaffären där jag jobbade, passerade Sahlgrenska och bostaden där vi bodde, berättar han.

Freiburg i den tyska ligan blev Mike Fords sista klubb. När han flyttade hem till Kanada behövde en kompis hjälp med sitt företag.

Det blev Fords ingång till jobbet som han hade tills han gick i pension för två år sedan. Mike Ford var delägare i två bilföretag som sålde – Ford-bilar...

– Många har frågat om jag letade efter ett företag som sålde Ford. Men det var bara en tillfällighet, säger han.

Pappan spelade till 78 år

Bilföretagen är sålda. Arbetslivet är över. Men hockeyn finns kvar.

– Jag kan fortfarande skjuta, men inte lika bra som när jag spelade i Kanada, Sverige och Tyskland. Jag använder fortfarande samma böjda klubbor och har samma rörelsemönster. Viljan finns, men inte kraften att skjuta lika hårt, säger den förre Frölunda-spelaren.

Mike Ford (till höger) spelar en del veteranhockey. Här med Winnipeg Jets veteraner Bill Ranford (målvakten) och Dave Ellett i en match mot Edmonton Oilers för tre år sedan.Foto: JOHN WOODS / AP TT NYHETSBYRÅN

Fredagshockeyn har ända från början varit en familjeangelägenhet. På isen brukar hans båda bröder Tony och Steve vara med.

– Det var min pappa som drog i gång fredagshockeyn, vi har kört i samma arena i 34 år, berättar Ford.

Två år yngre brodern Steve tog över ansvaret efter pappan, som spelade tills han blev 78 år. Strax därefter dog han.

Mål för Anders Broström

Kommer du också att spela så länge du orkar?

– Ja, jag älskar det här. Dom kommer till slut att bli tvungna att dra skridskorna av mina fötter, haha, säger Mike Ford.

Dags att avsluta samtalet med en av Frölundas största kultlirare genom tiderna.

Kompisarna väntar i ishallen.

– Hälsa Anders Broström att jag ska göra några mål för honom, säger Mike Ford.