Viktor Svedberg har spelat ishockey i nästan hela sitt liv.
För tre år sedan fick han äntligen dra på sig den gula tröjan med tre blå kronor på bröstet.
Men VM-debuten kom i stället när Kazakstan besegrade hemmanationen Lettland i VM-premiären för två veckor sedan.
– Möjligheten att spela för Kazakstan dök upp när jag skrev kontrakt med Barys Nur-Sultan för två år sedan. Dom ville ha hjälp inför VM. Det var en trevlig chans att få spela VM, säger Viktor Svedberg.
Före VM spelade han klart sin tredje säsong med Barys Nur-Sultan, det enda KHL-laget med bas i Kazakstan, som är sex gånger större än Sverige till ytan och har en befolkning på 18,5 miljoner.
”Kazakstan satsade på VM”
I hockeysammanhang har Viktor Svedberg nu dubbelt medborgarskap efter sina år i huvudstaden Nur-Sultan, som tidigare hette Astana.
Men var det inte konstigt att spela i ett annat landslag?
– Om jag ska vara riktig ärlig kändes det inte konstigt när jag var där. 80 procent av spelarna kom från min klubb, det kändes som klubblaget minus fem spelare. Det var samma tränare, läkare och team runt laget som när vi spelar i KHL. Det kändes inte så konstigt som det kanske låter, svarar han.
VM började med segrar mot Lettland och Finland. Det blev vinster även mot Tyskland och Italien. Men efter 1–3 mot Norge i sista gruppmatchen missade kazakerna ändå kvartsfinalen. De kom femma i gruppen på samma poäng som fyran Kanada, men med sämre målskillnad.
Därför gemensam hemresa tillsammans med ännu mer stukade landsmännen i Tre Kronor.
– Kazakstan satsade på VM. Vi samlades sex veckor före VM och kom till Riga redan tionde maj och hade ett förläger. Det var synd att vi inte lyckades gå till kvartsfinal, säger Viktor Svedberg.
Familjen kvar i Sverige
Men den missen gjorde att han fick träffa familjen tidigare, fru Emelie och 16-månaders-dottern Vera. De har bott ensamma i huset vid Hills golfbana i Mölndal medan Viktor spelat ishockey.
– Tanken var att dom skulle följa med till Kazakstan den här säsongen. Men när vi hade fixat visum skadade jag mig. Och då var det inte roligt för dom att flytta dit. Jag fick köra rehabträning för mig själv där borta efter operationen, säger han.
Hur var det att vara så långt hemifrån utan familjen?
– Eftersom jag blev skadad blev det en extra månad hemma och dessutom gjorde ju corona att förra sommaren blev extra lång. Men det är klart att det är jättetråkigt att inte vara med familjen, speciellt med ett så litet barn. Telefonen har gått varm, berättar Viktor Svedberg.
Eftersom Emelie var gravid och sedan födde Vera var hon inte med i Kazakstan förra säsongen heller. Däremot under första året.
Gifte sig förra sommaren
Efter flera år som sambo gifte de sig förra sommaren, men corona gjorde att det inte blev som planerat.
– Tanken var ett vanligt bröllop med en riktig fest – det blev ett borgerligt bröllop med de närmaste. Men vi siktar på att ha en riktig bröllopsfest, förmodligen nästa år, säger han.
Just nu är det semester för familjen Svedberg. Viktor, som före sin tid i KHL tillbringade fem säsonger i Nordamerika (27 matcher i Chicago Blackhawks, resten i farmarklubben Rockford IceHogs i AHL) kommer som vanligt att sköta en stor del av sommarträningen i och runt Frölundaborg.
Hur stor är sporten i Kazakstan?
– Hockeyn är rätt stor. Det bor runt en miljon människor i Nur-Sultan och före corona hade vi tio-elva tusen på läktarna. Det är jättebra fans som älskar hockey. Den genuina hockeykulturen finns kanske inte än, men det är på gång.
– Kazakstan har bara ett lag i KHL. Folk från hela landet följer oss, vi har bra mediebevakning.
Flyttar till CSKA Moskva
När den store backen (206 centimeter lång) från Göteborgs IK, som gjorde sina första elitsäsonger i Frölunda 2011-2013, spelade VM var det var det ännu oklart var han skulle spela nästa år.
Nu står det klart att han blir kvar i KHL, men Svedberg lämnar Kazakstan och Barys Nur-Sultan. För en vecka sedan skrev han på för den ryska storklubben CSKA Moskva.
Kontraktet sträcker sig över de tre kommande säsongerna och göteborgaren blir lagkamrat med svenskarna Adam Reideborn, Klas Dahlbeck och Joakim Nordström.
Under skadeperioden lärde han sig lite ryska. På de långa bortaresorna (normala säsonger utan corona) har han gärna tagit en sväng på stan i Vladivostok, Moskva, Peking, Chabarovsk eller Shanghai.
– Jag hade ju inte åkt hit om jag inte hade spelat hockey. Då gäller det att få se saker som jag inte skulle fått chansen att se annars. Jag tar gärna en promenad över Röda Torget eller ser Stilla havet från den ryska sidan, säger han.
”Ska aldrig säga aldrig”
Däremot kommer han inte att sakna de långa flygresorna den dagen han lägger av.
– Det är ett dagsprojekt att flyga österut, flygningen till Chabarovsk tar åtta timmar och då är vi ändå ett av de lag som ligger längst österut. Åt andra hållet är det inte lika långt, runt fem timmar till Helsingfors, säger Viktor Svedberg.
Han blir alltså kvar ett tag i KHL.
Men blir det någon återkomst i Frölunda?
– Man ska aldrig säga aldrig. Men om det gäller spel i SHL kommer Frölunda alltid att vara överst på min lista. Det är klubben i mitt hjärta, säger han.
