Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hedrar avlidne ”Krille”: ”Ska bli ihågkommen”

Dagens toppnyheter – sport
Krille Schutz var Pixbos hejaklacksledare.Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN
Pixbos Marek Benes jublar efter ett mål i matchen mellan Helsingborg och Pixbo den 27 september.Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Pixbos lagkapten Ida Sundberg.Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Kristoffer ”Krille” Schutz var under flera år hejaklacksledare för Pixbos innebandylag. Han satt alltid på läktaren och stöttade både damerna och herrarna med sina trummor och sitt tutande.

I våras gick han bort vid 25 års ålder – nu ska han hedras av klubben.

– Han hade inte orkat leva så länge om det inte vore för innebandyn. Den var rena dundermedicinen för honom, säger mamman Marie Schutz.

Krille Schutz på en av alla Pixbo-matcher.Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN

Ingen som såg något av Pixbos båda A-lag kunde missa att Kristoffer ”Krille” Schutz fanns i hallen. Han drev på spelarna oavsett om hallen var välfylld eller om han var tämligen ensam på läktaren. 

Ibland kallades han för ”klackledaren utan klack” för att han ofta satt mitt på A-läktaren ensam i sin rödvita Pixbo-tröja.

Efter att Eurosport gjort ett reportage om Krille som fick stor spridning blev han känd i mer eller mindre hela idrotts-Sverige.

– Krille brann för Pixbo. Han var en en viktig del av klubben, en fantastisk hjälp när han drev på spelarna på planen, säger Pixbos ordförande Fredrik Löfgren.

Men det var inte alltid hans ihärdiga trummande uppskattades av grannarna på läktaren.

– Man får ärlig och säga att hans kärlek till klubben och sporten inte alltid besvarades av alla i publiken. Men man märkte tydligt när Krille gick bort, han saknas oss, säger Löfgren och fortsätter:

– När jag själv fick reda på det kände jag en otrolig sorg och tomhet.

”Man märkte tydligt när Krille gick bort, han saknas oss”, säger Pixbos ordförande.Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN

”Vill att han ska bli ihågkommen”

Klubben har funderat på hur de ska hylla Krille och är nu beredd att göra det.

– Vi vill på något sätt att han ska bli ihågkommen. Vid onsdagens hemmamatch mot Kalmarsund ska vi därför sätta upp en plakett där han satt. Och när vi flyttar till den nya hallen om två år ska vi ta med den dit, säger Fredrik Löfgren. 

– I samband med matchen på onsdag ska vi berätta om det här både i hallen och på sociala medier.

Anton Larsson, event- och marknadsansvarig i Pixbo:

– Krille var vår klackledare. För oss är det självklart att göra detta för honom. Han lämnade ett stort och tyst tomrum efter sig. Alla i föreningen saknar hans glädje och glöd i samband med våra matcher.

Ida Sundberg, som är lagkapten i damlaget, säger att det så klart kommer bli ett stort tomrum på Pixbos matcher utan klackledaren i hallen.

– Vi är inte kända för att ha de ljudligaste fansen, men Krille... Han var alltid där. Han kommer att saknas. Men jag hoppas att vi kan hitta någon annan som kan axla hans roll.

Pixbos lagkapten Ida Sundberg.Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Anton Larsson, event- och marknadsansvarig i Pixbo.Foto: PRIVAT

Rött och vitt i kyrkan 

Marie Schutz, 54, är rörd över all kärlek hon fått från omgivningen i samband med hennes sons bortgång. 

– Det tar aldrig slut, jag förstår hur populär han har varit. Jag försöker komma till någon form av avslut, men det går ju inte, säger hon med ett leende. 

– Ofattbart att en människa kan betyda så mycket. Jag hade inte förstått att hans bekantskapskrets var så stor. Jag håller på och sörjer, men jag gör det på ett glatt sätt, för han var så rolig. 

Krille begravdes den 23 maj, dagen efter att han skulle ha fyllt 26 år. Kyrkan var proppfull och utsmyckad i Pixbos röda och vita färger. Marie Schutz berättar att det dök upp folk hon aldrig tidigare sett. 

– Jättefint var det. Jag sjunger, och mina sångcoacher var där och sjöng Per Gessles låt Tillsammans, vilket är Pixbos kampsång. De gjorde det så fint att det inte var klokt. 

Krilles liv var innehållsrikt men inte alltid så enkelt. 18 månader gammal fick han sin mors njure, som tvååring blev han behandlad med dialys.

– Han har alltid kämpat för att överleva, men man har ju alltid vetat... Jag har kämpat och gjort så gott jag har kunnat i 25 år. 

Marie och Krille Schutz.Foto: PRIVAT

Hjärtat orkade inte

Hon berättar att Krille mådde bra in i det sista. Njuren var jättefin, men till slut orkade inte hans hjärta. En dag kom han hem och var trött och lade sig på sängen. Hans mor kokade kaffe men fick inget svar när hon ropade att det var färdigt. 

Hon trodde att han hade somnat. 

– Men när jag kom in i hans rum hängde armarna ner och han var blå om läpparna. Han delar grav med sin morfar och nu spelar de vinylskivor uppe i himlen. Musik var också ett av hans stora intressen. 

Pixbo var inte den enda innebandyföreningen som Krille brann för. Mölndals IBF och IBK Lockerud från Mariestad fick också mycket stöd, liksom fotbollsklubben Landvetter IS. 

– Alla har varit helt underbara och ordnat så mycket för honom. Jag ska åka och besöka dem allihop. Och de i Lockerud har tagit på sig att betala gravyren till gravstenen också. De har också haft en insamling som skulle gå till hans grav. Det går inte en dag utan att man hittar något nytt om honom på Facebook, säger Marie Schutz. 

– Idrotten har varit rena dundermedicinen för honom, vilket även läkarna har sagt. När Pixbos snygga och härliga tjejer vann SM-guld... tårarna bara sprutade på honom och han var så lycklig. Han var glad, aktiv och brann för livet och ville alla väl. 

”Blir världens uppståndelse”

Tanken är att Krilles kusin en dag kanske kan ta över trummorna i hallen. En stående inbjudan finns. 

– Vi ska gå på en match ihop har vi sagt, men det blir väl världens uppståndelse då, säger Marie Schutz, som önskar att Krille hade fått se Pixbos nya hall. 

– Han drömde om den och var nere på kommunhuset och kollade ritningarna. Och han var där när grävmaskinerna satte i gång, men tyvärr hann de inte så långt. 

Mitt i sorgeprocessen medger Marie Schutz att hon samtidigt kan känna viss lättnad. De senaste 25 åren har hon lagt all tid och kraft på sin son som haft speciella behov. Allt annat har fått stå tillbaka.

– Jobb, vänner och till och med bilkörning... Jag har lagt allt på honom och på något sätt kommit bort från världen. Om jag skulle åka in till Göteborg någon dag... jag vet inte hur det funkar på något sätt. Jag får börja om nu. Jag sjunger och spelar mycket, det är mitt intresse. Det finns inte mycket mer man kan göra. Att sörja tar också kraft. 

– Att Krille är borta är en jätteförlust, men jag bär med mig alla fina minnen. 

https://twitter.com/EurosportSE/status/1044990754630901762?s=20