Handbollsstjärnan: Min pappa dödades

Simon, 30 år, har tidigare spelat för elitklubbar som Guif och IFK Ystad. Han spelar fortfarande i högsta ligan, nu för nykomlingen Varberg. Simon har vid sidan av handbollen valt att arbeta med att stötta ungdomar. 

Nu jobbar han som elevassistent på en skola i Varberg.

– Jag har inga högskolepoäng men min bakgrund och mina erfarenheter är förhoppningsvis värdefulla. 

Vapen på köksbordet

Simon har länge varit öppen med sin trasiga bakgrund och tidigare berättat om den för Kvällsposten och Hallands Nyheter. Han hoppas att hans berättelse ska kunna hjälpa andra med liknande bakgrund.

Han växte upp i stadsdelen Skiftinge i Eskilstuna.

– Skiftinge var ett mångkulturellt parabolområde med ganska mycket kriminalitet, säger Simon.

Kriminaliteten upplevde han på nära håll sedan föräldrarna skilt sig när han var två år. Han och hans lillasyster bodde oftast hos pappan.

– Det sprang okända människor ut och in ur bostaden.  Jag hittade kanyler i badrummet och vapen på köksbordet var ingen ovanlighet. Som ganska liten gömde jag en pistol under min säng.

Hemma hos mamman var drogerna i fokus. Modern var alkoholiserad och som neurosedynskadad också rullstolsburen. En man i mammans närhet misshandlade henne, berättar Simon.

– En gång när han matade slag mot henne fick jag nog och drämde till honom med en stekpanna, minns Aulén.

Misshandlades till döds

När Simon var tolv år såg han mannen ligga utslagen omgiven av poliser. Mannen hade tagit en överdos som ledde till döden.

Några år senare, i december 2004, gick mamman bort. 

– En kort period innan ringde jag till ”soc” och sa att min mamma super ihjäl sig. Istället för att agera direkt ringde de till mamma och bad om ett möte.  Allt var ju städat och fint när de kom på besök.

Bara några dagar senare misshandlades Simons pappa så svårt att han hamnade i koma.

– Han låg sedan i respirator i ett år innan han avled på juldagen 2005.

Gärningsmannen dömdes till fängelse för vållande till annans död, uppger Simon. 

Redan som tioåring hamnade Simon i ett lokalt kriminellt gäng. Det gick mycket dåligt i skolan, men han var duktig i idrott och tränade både fotboll och handboll.

När pappan gick bort var Simon 16 år och stod vid ett vägskäl.

– Jag stod med vapen och droger i ena handen, och en boll i den andra. I samma veva kom jag med i uttagning till landslagsläger i handboll.

Han hamnade hos olika fosterfamiljer, men till sist klickade det med en av hans ”extrapappor” som började ställa krav på Simon. Betygen blev bättre och han lyckades komma in på handbollsgymnasiet.

”Skyll inte på andra”

Sedan dess har Simon spelat handboll på elitnivå och representerar nu nykomlingen i högsta ligan, Varberg.

Hur känner du för dina föräldrar i dag?

– Jag känner inget agg. De ville mig inte illa utan var snarare offer. Jag är inte hemma i Eskilstuna så ofta men när jag är det besöker jag deras grav.

– Det är så enkelt att skylla ifrån sig på andra när man har ett problem. Om man hela tiden försöker göra det i stället för att rycka upp sig själv.

– Det kan vara så att du struntar i att gå i skolan, men det är ju bara dig själv det drabbar.

Det är viktigt för Simon att berätta om sin uppväxt och tuffa bakgrund.

– Jag hoppas det kan hjälpa andra. Man måste kunna prata om sånt här utan skam, säger Simon Aulén.