Handbollsikonen Magnus Wislander ägnar sig nuförtiden åt folkrace.
I år har det blivit fyra tävlingar under hösten och i lördags stod han på startlinjen i Hällefors tredje heat - då voltade han och bilen snurrade två varv.
– Det är sånt som händer när man kör ibland och satsar lite för mycket kanske, säger Wislander med ett skratt.
Hinner man tänka något?
– Det hinner man. Man hinner tänka jättemycket. Först tänker man: ”wow, hur ska jag klara det här?” Sedan när man märker att man inte klarar det tänker man: ”oj, vad långsamt det går”.
– Sedan rullar man över på ena sidan och sedan rullar man på taket då tänker man: ”oj, nu hänger jag upp och ner” och sedan: ”oj, där gick vindrutan sönder”. Sedan hoppas man att man ingen kör in i en.
Bortsett från en ny framruta klarade sig Wislander och bilen utan större skråmor.
– Det var ju ingen fara. Jag fick knäppa loss mig och krypa ut där och sedan fick vi fixa till bilen för att jag skulle ju köra en B-final efteråt. Det är bara att göra i ordning den igen.
”Det var debuten”
Att bilar voltar i folkrace förekommer - däremot var det första gången för Wislander.
– Det var debuten faktiskt så det var roligt. Eller roligt är det inte, jag brände A-finalen i alla fall.
Istället blev det B-final för legendaren.
– Jag blev tvåa så det var ju okej men jag hade ju mer eller mindre bara behövt gå i mål i tredje heatet för att ta mig till A-final så det var lite tråkigt att ligga där på ryggen.
Han upptäckte sporten 2019 och här näst väntar tävlingen i Borlänge den sjätte november för Wislander.
Vad är det bästa med sporten?
– Det är adrenalinkicken man får när man sätter sig och står på startplattan. Det är någon gammal hederlig kick av något slag. Sedan är det umgänget i depån, och tjötet.
”Det håller mig yngre”
Folkraceet i all ära men det är fortfarande inom handbollen som Wislander gjort störst avtryck. Vid millennieskiftet utsågs svensken till den bäste handbollspelaren i världen under 1900-talet.
Efter att ha levt hela sitt liv åt sporten lämnade han Redbergslid år 2020. Därefter väntade ett år utan handboll men sedan i somras hjälper han till kring Kärra HF:s damlag i SHE.
– Jag hjälper till 2-3 gånger i veckan och försöker att stötta tjejerna och de två killarna som tränar laget.
Hur känns det att vara tillbaka?
– Det är roligt, jag saknade ju det förra året. Att få det umgänget och vara med i det snacket som är där och försöka utveckla spelare - det är jätteroligt. Tjejerna är ju väldigt lyhörda.
Vad gör det med dig att åter ha handbollen i ditt liv?
– Jag tror att det håller mig lite yngre än de 57 som står i passet, säger Magnus Wislander.
