Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Handbollsprofilens nya satsning: ”Helt laglöst”

Se det senaste avsnittet av Studio GT.
Foto: Privat / Privat
Magnus Wislander. Foto: Privat / Privat

Hans motorerfarenhet sträckte sig till vanlig bilkörning. 

Nu satsar handbollslegendaren Magnus Wislander, 55, på folkrace – och har redan vunnit sin första tävling. 

– Det är asroligt. Man får djävulshorn, säger han. 

Göteborgaren var i fjol med i SVT-programmet ”Det stora racet” där kändisar fick testa på en annorlunda sommar med mekande, bensinångor och att sladda på grusbanor.  

Sedan dess är han fast. 

– Familjen vi umgicks med och som lärde mig var supertrevlig. Det var där det började och sedan har det fortsatt. De lärde mig hur man ska bete sig på banan. 

Hur ska man bete sig? 

– Laglöst, haha. 

Sedan förra sensommaren har Magnus Wislander, som till vardags har en chefstjänst på Postnord på Hisingen, ställt upp i tio tävlingar.

– Det är väldigt, väldigt roligt. Det är gasen i botten som gäller och man ligger och sladdar och håller på. Det är en taktisk sport och det är viktigt att fatta snabba beslut och så får man hoppas att bilen håller. 

Wislander vann ”Mästarnas Mästare” 2018 ihop med Jesper Blomqvist och Kennet Andersson. Foto: OLLE SPORRONG

Nyligen kom första segern när han vann veteranklassen i Juniracet i Trollhättan

– När man väl står där vill man ju vinna. Jag vill köra så mycket som möjligt och det är ännu roligare att stå längst fram. Man får djävulshorn och blir som ett barn där ute. 

Bilarna kostar 8 000 

Tanken med folkrace är att det ska vara en förhållandevis billig motorsport. Äldre, vanliga bilar med skyddsbur används och de inhägnade banorna ska vara byggda så att det inte går att köra fortare än 80 kilometer i timmen. 

Efter varje tävling är alla bilar som kommit till start till salu för 8 000 kronor plus en administrativ avgift på 200. Tanken med tvångsförsäljning vid bud är att hålla nere kostnaderna för hela sporten. 

Om man kan köpa en bil för 8 000 är förhoppningen att ingen rustar upp bilen för några större belopp inför en tävling. Och startavgiften får inte vara högre än 300 kronor. 

– De som håller på är ju också väldigt händiga, så på så sätt är det inte någon dyr sport. Men sedan ska man åka på tävlingar, kanske övernatta och man behöver hjälm, overall, nackskydd med mera. Utgifter kan tillkomma. 

Har du en egen bil? 

– Nä, men jag har en jag får låna. Ofta delar man med någon junior om man har samma storlek på kroppen. 

Hur mycket kör du? 

– Jättesvårt att säga. Det blir på upprop, är det någon tävling som den här familjen ska till så ringer mannen och säger att jag är anmäld. Men bilen måste finnas tillgänglig, så att den inte blir köpt. Jag är helt beroende av hans snällhet och tid att fixa fram en bil till mig. Flera tävlingar väntar i sommar. 

”Är bittra fiender”

Vad är tjusningen förutom själva körningen? 

– Att det är så folkligt. När man är ute i depån kan det vara hundra bilar med tre-fyra pers på varje. Det är mycket folk i rörelse och alla hjälper till. På banan är man bittra fiender, men händer det något hjälps alla åt. Det är jävligt bra sammanhållning och stor gemenskap. Riktigt trevligt. 

Handen på hjärtat, är du bra? 

– Det kan jag inte uttala mig om. Jättesvårt att säga, men jag får hyfsade omdömen av dem som kört länge. Jag tror att jag är skälig. Inte vrålbra och inte vråldålig. Man lär sig hela tiden och hänger nästan med de bästa i klassen. 

Vad ska man tänka på? 

– Tusen saker. Starten är viktig och vilka beslut man fattar i första kurvan. Det är inte bara att gasa och krocka, det har man lärt sig. Kör man emot de andra går bilen ofta sönder, det ska man undvika om man vill vara med hela vägen. 

Känns det som en säker sport? 

– Jag känner mig jättetrygg med bra störtbåge, nackskydd och hjälm. Och det går ju inte vrålfort. På en del banor kan man inte ens växla upp från tvåan till trean. Det är bara en kort tid man kommer upp i hastighet, det ska vara publikvänligt. 

Magnus Wislander var först mittnia men blev med tiden linjespelare. Foto: NIKLAS LARSSON / © BILDBYRÅN

Hur håller du dig i form annars? 

– Jag spelar lite oldboysfotboll och åker lite rullskidor och sådana grejer. Jag ska åka Vasaloppet nästa år också. 

”Det är så vi överlever”

Magnus Wislander, som anses vara en av världens bästa handbollsspelare genom tiderna, gjorde 2011 tillfällig comeback i elitserien för Redbergslid som 47-åring. Han är sedan många år assisterande tränare till Jasmin Zuta. 

– Jag har inte tid att vara huvudtränare. Så länge vi klarar av att dela upp det på ett bra sätt fungerar det, men ibland får man bita sig i tungan. Sådant är livet, vi är inte överens om allt hemma heller. 

Du verkar ha någon form av livstidskontrakt med Redbergslid. 

– Jag vet faktiskt inte ens om jag har något kontrakt. Så länge det är roligt och det ger mig något kör jag på. Jag är i princip där på alla träningar utom morgonträningarna. Och så är jag ledig på fredagar. Då åker jag ut till landet på Tjörn. Det är så vi överlever, haha.