Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Handbollen hjälper mig mot min psykiska ohälsa”

Loui Sand.
Foto: Lovisa Waldeck

Loui Sand, 28, är på väg tillbaka till handbollsplanen igen.

Till hösten är ambitionen att vara en del av det allsvenska herrlaget Kärra HF – som första spelare någonsin efter att ha genomgått en könskorrigering.

– Handbollen hjälper mig jättemycket mot min psykiska ohälsa, säger han.

Just nu ligger ärendet hos handbollförbundet som väntas ta ett beslut.

Det var i januari 2019 som Loui Sand valde att avsluta sin framgångsrika handbollskarriär, som bland annat innefattade fem SM-guld med Sävehof och ett VM-brons med det svenska damlandslaget. Anledningen bakom beslutet var att Loui hade fått en köplats för könsdysfori.

– Jag har mått otroligt dåligt den senaste tiden, jag har vetat vad det beror på. Jag är född i fel kropp, berättade han om beslutet i podcasten Utkast.

Under de två senaste åren har Loui Sand genomgått en könskorrigering, där han parallellt föreläst om hur det är att vara mörkhyad, komma ut som homosexuell och vara transsexuell i Sverige.

Loui Sand var under många år en nyckelspelare i det svenska damlandslaget.
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Väntar på utredning om att spela handboll

Nu är han också tillbaka på handbollsplanen igen. Under våren gjorde Loui Sand sina första träningar med moderklubben Kärra HF:s herrlag – och till hösten är ambitionen att slå sig in i allsvenskan.

– Kärra har skickat in en ansökan för att jag ska kunna spela allsvenskan. Jag vill verkligen det här, säger han.

Vad tror du då?

– Jag vågar inte hoppas på någonting. Det är en speciell situation och jag vill vara så realistisk som möjligt inför det här. Jag vill inte se mig som ett extremfall. Jag fattar att det är en speciell situation, säger han och fortsätter:

”Kommer aldrig vara på samma nivå som förut”

– Men egentligen kan jag inte se ett problem med det. Nu är jag kille på alla sätt som går. Jag kommer ändå alltid ha.. jag ska inte säga handikapp – men det är mycket som krävs. Jag skulle aldrig kunna vara på nivån jag var på förut. Eller man ska väl aldrig säga aldrig – men det är ett jävla jobb som ska till i så fall.

När räknar du med att ha fått ett beslut?

– Eftersom det är första fallet så vet man inte hur lång tid det tar. Jag antar att de har en överläggning. Överlag är det inte många som vet någonting om den här situationen. Jag sitter just nu i bilen efter att ha varit hos Skatteverket och banken för att fixa massa saker. Det är så mycket som ska göras – det är helt sjukt. Allt är så nytt och det är svårt att veta hur man ska gå till väga.

Loui Sand under en intervju med GT i mars 2020.
Foto: Elin Kardell

Kärra HF:s klubbchef Magnus Björklund fyller i:

– Det är handbollsförbundet som har hand om det här nu. Eftersom det är första gången så tror jag att de vill fatta ett välgrundat beslut, säger han och fortsätter:

– Vi vet inte när beslutet kommer att tas. Nu är det semestertider och det påskyndar väl inte direkt processen. Men vi hoppas och tror på ett positivt beslut. 

”Hade problem bara med att passa bollen”

När Sand tränade med Kärra i våras kom suget till handbollen tillbaka. Men ur ett sportsligt perspektiv är det en stor utmaning som väntar, menar han.

– Det har gått upp och ner, helt klart. Jag kämpar jättemycket för att vara så bra som möjligt. Ibland går det åt helvete, men i det stora hela har det ändå gått framåt tycker jag. Till en början hade jag problem bara med att passa bollen, jag fick ont i axeln direkt. Bollarna för herrar väger ju mycket mer än vad en damboll gör. Det känns på sätt och vis som jag har börjat med handboll från grunden igen. Det är en otrolig, otrolig utmaning på alla sätt.

Har det här varit din ambition hela tiden, att komma tillbaka till handbollsplanen?

– Min ambition har varit att vilja leva igen, och ta dag för dag. Det gör jag fortfarande. Men nu när jag har fått tillbaka suget igen och vill spela så hjälper det mig jättemycket mot min psykiska ohälsa.

Hur mår du nu?

– Jag har väldigt mycket hjälp runtomkring mig, rent vårdmässigt eller vad man ska säga. Men jag är nog inte den som skriker efter hjälp så, utan jag är självständig i detta. Man känner sig jävligt ensam, men det är vad det är. Det är så jävla komplext allting. Jag mår bättre, men det är samtidigt väldigt tufft.


LÄS MER: ”Känner mig som en vanlig snubbe i laget” 

LÄS MER: Loui Sand: ”Det har varit fruktansvärt att leva”