Föll ihop i motionslopp – var nära döden: ”Kritiskt”

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Den tredje stora padelanläggningen har precis öppnats på Ringön på Hisings-sidan av centrala Göteborg.

Pelle Linders är en av delägarna – precis som kusinen, den förra golfstjärnan Johan Edfors.

Men mitt i allt arbete för att kunna erbjuda ännu fler en chans att haka på padeltåget har Pelle Linders koll på VM i den sport som fortfarande spelar en stor roll i hans liv.

– Jag ser alla Sveriges matcher. Där finns mycket spetskompetens i laget och en bredd som man kanske inte alltid har haft. Men det är bra att målvakten Andreas Palicka blev frisk till VM. Han behövs både som spelare och ledare i laget, säger Linders.

Pelle Linders debuterade själv i landslaget som 19-åring 1994, mitt under den svenska storhetstiden då förbundskapten Bengt Johansson ledde landslaget med Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Staffan Olsson och alla de andra folkkära stjärnorna.

Spelade VM i Tunisien

Och det är just det som var anledningen till att det tog drygt tio år tills Linders samlade på sig sina 73 landskamper och enda VM (Tunisien 2005) i karriären.

– Jag var med och hoppade in lite i mindre turneringar. Men Wislander, Marcus Ahlm och dom gubbarna la ju aldrig av. Jag fick vänta, säger han med ett skratt om konkurrenterna som mittsexa.

Och VM i Tunisien är en turnering som inte så många minns efter 90-talets gigantiska framgångar.

– Det började bra. Men när vi mötte Spanien ledde vi med sju bollar innan dom vände och vann med sju mål, minns Linders.

Spanien vann hela turneringen medan Sverige kom på elfte plats trots att flera Bengan Boys-stjärnor var kvar.

– Det var inte vad svensk handboll var van vid. På den tiden handlade det bara om titlar, finaler och semifinaler, säger han.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Vann Champions League med Kiel

Det var i stället i sina klubblag som Pelle Linders från Kungsbacka-klubben Aranäs nådde de stora framgångarna.

Via fem år i Skövde tog han sig 2000 ut i världen.

Efter fyra ligatitlar på fem år i danska Kolding lockade världsklubben Kiel på den starke linjespelaren. Båda åren i Tyskland gav ligatitlar. Det andra året blev Linders meritmässigt bästa under karriären.

Utöver segern i ligan och tyska cupen vann han tillsammans med de övriga svenskarna Mattias Andersson, Stefan Lövgren, Tobias Karlsson, Kim Andersson, Henrik Lundström och Marcus Ahlm även den finaste av turneringar – Champions League.

– Marcus Ahlm, bundesligas bästa mittsexa, var förstavalet på min position. Men när han blev skadad under våren fick jag spela mycket och jag var verkligen med och bidrog när Kiel för första gången tog trippeln, konstaterar Pelle Linders.

Under de tre åren som följde i Köpenhamn blev det en titel, men också mycket skador. 

Ett avslitet bakre korsband gjorde att han därefter inte kunde fullfölja den första säsongen på 15 år i moderklubben Aranäs.

Förberedde sig för Göteborgsvarvet

2011 tog kapitlet om handbollsspelaren Pelle Linders slut.

– Jag hade en fin karriär, vann mycket och spelade i fina klubbar. Det är lite otippat att den bästa sammanhållningen fanns i Kiel. Där fanns spelare från flera olika nationer, spelare i världsklass. Men utanför planen hade vi grillfester, kollade på film, ordnade grejor med familjerna. Jag har fortfarande kontakt med en del av dem, säger han.

När kroppen inte pallade för handbollen sökte Pelle Linders andra utmaningar.

Han sprang många mil för att förbereda sig inför 2012 års Göteborgsvarv över 21 kilometer.

I slutet av mars ställde han upp i ett seedningslopp för att komma i en så bra startgrupp som möjligt i varvet.

– Det var tolv grader i luften, en superfin vårdag. Vi skulle springa tio kilometer. Det var ingenting, jag sprang ju tre mil i veckan. Det enda som störde före start var att jag inte kände för att springa, säger han.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

”Under 20 procents chans”

Men efterhand började det kännas alltmer olustigt. 

– Jag hade någon form av infektion i kroppen. Jag var inte sjuk när jag började springa, men fick feber när jag sprang. Jag började må allt sämre och ville att loppet skulle ta slut. Men i stället för att bryta ökade jag takten. Om jag hade slutat springa hade det nog inte blivit så allvarligt som det blev, berättar Pelle Linders.

Ett par hundra meter före mållinjen föll han första gången. Med bara ett femtiotal meter kvar var det slutsprunget.

En ambulans tog honom direkt till intensiven på Sahlgrenska där det konstaterades att framförallt lever och njurar hade tagit stryk.

Trots vårdinsatsen blev Linders sämre, efter tre fyra dagar kom den stora krisen. Han låg då i respirator.

– En dag var det riktigt kritiskt. Läkaren sa till min fru att jag hade under 20 procents chans att klara mig, säger han.

Tre veckor på intensiven

En levertransplantation förbereddes, en matchande lever hade hittats.

– Men läkaren som behandlade mig tyckte att vi skulle vänta lite, lite till. Och det är jag tacksam för i dag. För mina värden blev bättre. Om jag hade fått en ny lever kunde det ha påverkat mig livet ut, säger han.

Det blev tre veckor på intensiven och ytterligare fem veckor på sjukhus.

Den tidigare svårstoppade linjespelarens 105 kilos matchvikt minskade med 21 kilo.

– Njurarna hade nästan slutat fungera. Jag kunde inte kissa. Jag hade dialys dagligen i fem veckor tills det kom i gång igen, säger Pelle Linders.

När han skrevs ut från Varbergs lasarett, dit han flyttades från Sahlgrenska, hade han en lång rehabträning framför sig.

– Det tog väl ett år innan jag kände mig normal igen. Men jag fick inga sviter, allt är normalt i dag, säger han.

”Jag uppskattar livet”

Tiden på sjukhus för snart nio år sedan påverkar honom dock fortfarande.

– Jag tänker på det minst en gång i veckan. Inte på hur dåligt jag mådde, utan mer ”fan vad bra jag har det”. Jag uppskattar livet. Jag kan njuta av att bara vara ute i trädgården. Det jag var med om förändrade inte mitt liv så mycket på sikt, men jag ser på det med nya ögon. Det är så mycket man tar för givet, säger den förre handbollsspelaren.

Ungefär samtidigt som Pelle Linders var återställd drog satsningen på padel i gång i blygsam skala.

Kusin Edfors lockade med padel

Han lockades in av sin kusin, det förra golfproffset Johan Edfors. Som unga spelade de handboll tillsammans, men sedan tog de sig ut i världen genom var sin sport.

– Jag hjälpte till lite med bygget och spelade första gångerna på banan Johan byggde i Vallda. När han byggde två banor på Hills golfklubb hjälpte jag till lite.

När kusinerna började prata om att göra något tillsammans stötte de på Stefan Koch och Pontus Henryz.

Kvartetten förvandlade den gamla beachvolleyhallen i Högsbo till en inomhushall för padel.

– En kompis på Facebook frågade om jag hade startat en kanotbutik. Han hade missuppfattat det här med padel, säger Linders med ett skratt.

För två år sedan köpte de och gjorde om Blåvitts inomhushall i Delsjön.

Och nu har de precis öppnat en tredje inomhusanläggning på Ringön.

Padel med handbollskompisarna

Genom padeln har Pelle Linders dessutom regelbundet umgänge med gamla handbollskompisar.

– Vi är några stycken som spelar varje fredag: Stefan Lövgren, Peter Gentzel, Henrik Lundström, Jerry Hallbäck, Tony Larsson och jag. Det är ju bara fyra i taget som kan spela, de fyra gubbar som anmäler sig först får använda tiden, berättar han.

– Det är ett fantastiskt sätt att umgås. Och eftersom vi alltid spelar två mot två ger det en lagkänsla som jag alltid har gillat.

När pandemin slog till med full kraft i mars förra året gjorde Pelle Linders och de andra i padelföretaget en så kallad swotanalys för att förutspå effekterna av viruset.

– Pandemin hade kommit i gång, vi såg att det kunde bli ett hot mot verksamheten. Men det blev tvärtom. Ingen åkte bort och spelade golf eller drog utomlands. Alla stannade hemma – väldigt många ville spela padel, säger han.

Återinvesterar mycket pengar

Med tanke på hur sporten har exploderat bör det ju vara en bra affär för delägarna?

– Det är klart att det kommer in mycket pengar. Men den stora skillnaden var först att vi kunde börja jobba med det här. Sedan oktober 2019 jobbar jag heltid. Men vi återinvesterar det mesta i nya anläggningar och i utbyggda möjligheter för bra träning med duktiga tränare. Därför har jag inte satt av några pengar ännu, säger han.

– Vi tror att bra träning blir modellen framöver, inte bara att ha stora hallar där man knuffar in så mycket folk som möjligt.

Viktigt att göra det som är roligt

Pelle Linders, som har varit ideell sportchef och har jobbat på marknadssidan i Aranäs, är fortfarande tränare för moderklubbens damjuniorer där äldsta dottern Isabella spelar.

När den delen av handbollen ligger nere på grund av coronan finns ännu mer tid att jobba med padeln.

– Efter att ha legat så lång tid på sjukhus insåg jag hur viktigt det är att göra sånt som är roligt. Och det gör jag när jag håller på med padel. För här finns så många positiva människor som gör något som de tycker är kul, säger Pelle Linders.