Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag får hjälp av en läkare och psykolog”

Fem snabba frågor till förre höjdhopparen Patrik Sjöberg.
Patrik Sjöberg.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Tunga föreläsningar om sexbrott mot barn dövades med alkohol och receptbelagda mediciner. 

Nu har Patrik Sjöberg, 54, lämnat storstadens frestelser och vilar ut i en stuga i  Norrland. 

– Jag behövde en radikal livsförändring och får också hjälp av läkare och psykolog i Göteborg, men jag kommer aldrig bli någon predikant, säger han i en stor intervju. 

Slottsskogshallen dagen efter branden.Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT

I mitten av september brann Slottsskogshallen i Göteborg ner

Patrik Sjöberg reagerade inte som alla andra.

– För mig var det total lycka. Jag trodde snuten skulle misstänka att det var jag som hade anlagt branden. Jag hade kunnat tänka mig att bränna ner det helveteshålet. 

Den gamle höjdhopparen betonar att det är hemskt för alla träningssugna ungdomar som drabbats, men för honom var det där allt började. Både friidrottskarriären – och de sexuella övergreppen. 

– Hade jag kunnat uppfinna en tidsmaskin så hade jag aldrig gått in i Slottsskogshallen. Göteborgs friidrottsförbund, som tack vare Göteborgsvarvet har pengar till både en och två nya hallar, är det enda jag inte föreläst för. De har bestämt sig för att inte prata om det som hänt, säger 54-åringen. 

I boken Det du inte såg som gavs ut 2011 skriver Patrik Sjöberg (och författaren Markus Lutteman) om hur friidrottstränaren Viljo Nousiainen (dog 1999) systematiskt utsatte honom för sexuella övergrepp under uppväxten. De senaste åren har göteborgaren föreläst i ämnet runtom i landet. 

– Många tror att det är terapi för mig. Det är det absolut inte. Jag minns saker, det river upp gamla sår och det har jag försökt lösa själv. Det är jobbigt att sitta och prata om det här vecka efter vecka, det tar mycket mer på mig än vad jag trodde för några år sedan. För att hantera detta... antingen sitter man hemma och stirrar i taket eller så går man ner till kvarterskrogen. Man varken det ena eller andra är någon lösning. Och till slut... jag kände att jag behöver ett break och har inget inbokat förrän i slutet av november. 

Patrik Sjöberg flyr storstaden och vilar ut i en stuga i ÖrnsköldsvikFoto: PRIVAT

Lånar stuga i Örnsköldsvik 

Han har fått låna en modern stuga i Örnsköldsvik på obestämd tid och ägnar dagarna åt långpromenader i vildmarken, vila och eftertänksamhet. 

– Jag är ingen skogsmulle direkt, men jag trivs som fan och kan gå och titta på Hockeyallsvenskan nu när Modo spelar där. Här uppe är det väldigt, väldigt lugnt och avslappnat och jag märker att jag börjar få idéer som kan bli något bra. Det är det viktigaste, att hjärnan börjar funka som den ska igen. Det har varit mycket de senaste åren. 

Patrik Sjöberg har aldrig försökt dölja att han gillar alkohol, men berättar att konsumtionen har ökat och att situationen blivit ohållbar. 

– Jag insåg att det var en nedåtgående spiral. Jag har alltid testat gränserna, vad man ska göra och inte göra. Om någon har sagt ”va fan, du kan inte dricka en flaska vin på en tisdag” så har jag druckit tre i stället. Mycket vill ha mer och man vänjer sig, men jag tror inte att folk uppfattar mig som en alkis. Blir jag så full har jag redan gått hem. Jag har alltid haft den mekanismen, det syns inte riktigt på mig när jag blir full och det är ett dilemma i sällskap när folk börjar bjuda. Att kunna dricka mest... det tyckte man var tufft när man var yngre, men det är det inte och det kom jag på redan i 25-årsåldern när jag... 

Han minns tillbaka och skrattar.

– Det sägs ju att finnarna är tuffa när det kommer till alkohol, men islänningar... det går inte. Sup inte ikapp med en islänning. 

”Jag kallar mig inte alkoholist, men enligt Socialstyrelsens rekommendationer... ja, då är jag nog alkoholist”, säger Patrik Sjöberg.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Efter en föreläsning har Patrik Sjöberg inte sällan tagit plats i baren. Tre öl eller betydligt fler har berott på dagsformen. 

– Affärsfolk har tittat på mig och tänkt att ”det där är inte hälsosamt”. Jag kan dricka tio öl och sedan gå upp och lägga mig. Det har blivit naturligt med öl och vin efter en föreläsning, precis som det var efter en höjdhoppstävling när man varit på helspänn, men det har eskalerat. När jag var med i Let's Dance gjorde vi en enorm hälsoundersökning och svarade på frågor, men när vi kom till alkohol... det fanns ingen kolumn för mig. ”Dricker du en flaska vin...”, nej, jag kan lika gärna dricka fem. Jag kallar mig inte alkoholist, men enligt Socialstyrelsens rekommendationer... ja, då är jag nog alkoholist. 

– Att jag är både pundare och alkis har jag fått höra i många år, men det bryr jag mig inte om. Hade jag haft en ambition att gå hem i stugorna hade jag lagt om livsstil för länge sedan. Gunde Svan och Ingemar Stenmark... vi har inte samma personlighet. Jag och Frank är annorlunda, även om Frank var snäppet värre än mig. Men det finns ingen som haft så roligt både på och vid sidan av banan som vi haft, det måste också vara värt något, haha.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Patrik Sjöberg om Frank Andersson

Han pratar om OS-brottaren och vännen Frank Andersson som dog hösten 2018 efter en komplicerad hjärtoperation. Något som gav Sjöberg en tankeställare. 

– Hans sätt att leva förkortade hans liv. Jag har kommit lite längre än halvvägs, men det finns ett gäng år kvar. Fan, 54 år är ingen ålder på en häst. Jag är 20 i skallen, men kände att jag behövde en radikal livsförändring. En personlig och självvald rehab kan man kalla det. Jag vill börja träna igen, äta bra och ta hand om mig själv. Jag börjar låta som en jävla pensionär. 

Frank Andersson.Foto: MELI PETERSSON ELLAFI / BILDBYRÅN

Sjöberg berättar att han inte har druckit en droppe alkohol på tolv-tretton dagar vilket inte ska ha hänt sedan han var tonåring. Han kallar det för ”någon form av rekord”. 

– Det måste det vara och det känns fantastiskt. Här uppe finns inte det sociala drickandet som finns hemma, jag bor ju i Göteborgs centrum så det finns många alternativ. Alltid känner du någon som har fest. Och här har jag inte sprungit på någon med hembränt än. Men vad fan, att dricka alkohol är upp till var och en. Jag kommer aldrig vara någon predikant och kommer inte att vara nykter resten av livet, men det får inte bli så att jag stannar här i x antal veckor eller månader och sedan ställer till med en jättefest i Göteborg. 

Hur har det varit att avstå alkohol? 

– Inga större problem. Det har funkat, absolut. Jag har också varit i kontakt med min läkare i Göteborg och vi har kommit fram till vissa saker gemensamt och även hur vi ska tackla framtiden. 

Har du problem med droger också? 

– Receptbelagda mediciner har jag kanske tagit lite för mycket i perioder. För att kunna sova. Och för några år sedan drabbades jag av panikångestattacker. Jag har aldrig trott på det där, tyckte det lät löjligt, men de kommer tätare och tätare så det tar jag också mediciner för. Varför jag drabbas... det finns säkert ett samband. 

”Jag behövde en radikal livsförändring”, säger Sjöberg.Foto: PRIVAT

Träffar psykolog

Normalt är han en flitig gymbesökare, men två lunginflammationer i rad har ställt till det och utebliven träning i kombination med mycket alkohol har satt sina spår, både fysiskt och psykiskt. Sedan några år tillbaka träffar han en psykolog regelbundet. 

– Det är skönt att kunna bolla med någon, hur man ska tänka och hur man ska göra. Jobbet har aldrig blivit lidande, men jag skulle göra bättre ifrån mig om jag var lite klarare i huvudet. Och jag hoppas jag kan börja träna ordentligt nästa vecka. Jag har degat till mig och blir andfådd bara av att gå uppför trappan. Att vara här uppe i Norrland gör mig jävligt gott. 

Det finns också planer på en uppföljning till boken Det du inte såg, som Sjöberg vill skriva helt själv. Han kallar det för en uppgörelse med ”morsan, skolan och idrotten”. 

– Varför såg de inget eller gjorde något? Det ska bli en fördjupad bok om vad som händer med ett barn som växer upp i en kärlekslös miljö bland missbruk och hur hjärnan hos en femåring blir programmerad. Och vad föräldrar ska tänka på när de har barn som är aktiva inom idrotten.

– Jag har genom livet känt mig ensam och ovanlig, men jag är en kopia av vilket offer som helst. Där barn finns finns pedofilerna och pedofiler är väldigt aktiva. Och det händer verkligen inte bara inom familjen. Viljo förgrep sig på mig innan han blev sambo med min morsa. Vad gör vi för att stoppa de här sakerna och hur hjälper vi dem som blivit utsatta? Samhället är mer intresserat av förövaren. Och ordet ”barnpornografi” måste vi få bort. Det är inte pornografi, det är våldtäkt mot minderårig. 

Patrik Sjöberg säger att han så gott som dagligen får mejl från drabbade och folk som mår dåligt. Samtidigt som han brinner för att hjälpa andra är det omöjligt att inte påverkas av alla berättelser. 

– Jag kommer ihåg saker jag inte vill komma ihåg och jag har inte energin att svara alla. Det här är min vardag, men jag har också en viss gräns, jag är ingen robot. Det har tagit hårdare och hårdare och ibland kan jag ligga i sängen veckovis och bara gå upp och käka och sedan gå och lägga mig igen. En del tror att jag föreläser för att kunna betala hyran och massa andra konstiga påståenden, men jag gör det för att ingen ska råka ut för det jag har gjort.