Khaddi Sagnia har i år hoppat 6,81 meter som bäst och var även världsetta med sitt hopp.
I alla fall i en månad.
Nyligen hoppade vitryskan Nastassia Mirontjyk-Ivanova 6,93 meter vilket innebär att Khaddi Sagnia petas ner till andra plats i världen.
– Jag fick faktiskt veta det nyligen, för jag hade ingen aning. Jag var etta i några dagar i alla fall, men jag planerar att ta tillbaka platsen så snart som möjligt. Så det är lugnt, säger Khaddi Sagnia.
”Visste att någonting var fel”
Annat var det i februari 2019.
Khaddi Sagnia minns datumet väl.
– Jag sprang ett häcklöpningslopp i Norge den 10 februari och kände ingenting vid stunden, men efteråt visste jag att någonting var fel. Jag trodde det var ledbandet, men då hade jag dragit korsbandet, säger Khaddi Sagnia.
Du var kvalificerad till EM i längdhopp, häck och sprint – hur var det att bli skadad då?
– Det var ändå helt okej. Mycket bättre än min första korsbandsskada (år 2012). Men så klart var det ledsamt och jag hade börjat komma i gång och var i storform.
Vart hittar man motivation i ett sådant läge?
– Om du verkligen älskar det du gör och har viljan att komma tillbaka, då kan ingenting stoppa dig. Det är många som undrar just det eftersom jag haft två korsbandsskador, men ja... Det är typ som att ramla, gå upp igen och köra vidare – för mig i alla fall. För jag älskar det jag gör.
Du får en korsbandsskada att låta som ett skrapsår på knät...
– Haha! Det beror på hur mycket man vill ha här i livet. Så är det.
Khaddi Sagnia om åren som formade henne
Jag hinner inte ens ställa frågan om hon någonsin trodde att det var över, innan Khaddi avbryter mig.
– Nej. Nej. Aldrig. Det var mer: ”Fan”. När du lägger ner så mycket tid och när du ser att det börjar gå framåt, pusselbitarna faller på plats och då kommer något sådant... Det är bara jävligt tråkigt. Men man får deppa och komma igen, säger Sagnia.
Khaddi Sagnia berättar att hon genom åren formats till att bli en stark individ.
Tidigt i sitt liv utsattes hon för rasism och hon växte upp med en ensamstående mamma som uppfostrade Khaddi och hennes sju syskon.
– Min mamma har kämpat sig igenom livet och tagit hand om oss åtta barn. När man kommer från det och när man har haft den tuffa uppväxten som jag haft, då kan inget stoppa en. Man måste bara hitta det man älskar mest och hålla sig vid det, säger Khaddi.
Mycket tack vare din mamma att du står här i dag, alltså?
– Ja, faktiskt. Väldigt mycket tack vare henne skulle jag vilja säga.
Om tvivlarna på sin Instagram
Trots att Khaddi själv inte tvivlade på att hon skulle ta sig tillbaka från sin korsbandsskada, för andra gången, fanns det de som tvivlade på henne.
Hon berättar om kommentarerna på sin Instagram-sida bland annat.
– Jag behöver inte gå in i vad folk skriver, men jag fick kommentarer och får fortfarande det, absolut. Men jag har följare som hoppar på dem i kommentarfältet, så jag slipper det, säger Khaddi och fortsätter:
– Men jag kan säga så här, till alla som läser detta: Är ni missnöjda, lämna min sida. Det är min sida för en anledning.
På sin Instagram blandar hon träningsvideos med bilder med kryptiska meddelanden som bland annat:
”Don’t compare your life to others. There is no comparison between the sun and the moon. They shine when its their time”.
– Det finns ett meddelande bakom det. Du ska stå för den du är och våga vara dig själv. Skit i vad andra tycker och tänker för oavsett vad kommer det finnas missnöjda människor. Det är ditt liv och det är ingen annan som kan leva det åt dig, säger Khaddi Sagnia.
Drömmen om OS försvann
Nu har Khaddi Sagnia gjort den långa resan och har visat att hon är att räkna med i år, det vittnar hennes hopp på 6,81 om. Nyligen var det även en ”mini-gala” i Göteborg på Ullevis träningsarena som anordnades av bland annat friidrottstränaren Yannick Tregaro, där hoppade Khaddi Sagnia 6,65 som bäst.
– Jag är så himla glad över att kunna hoppa igen och att få tävla, jag har saknat det och det var gött med ett personbästa, säger Sagnia.
Samtidigt har coronapandemin förstört mycket.
Flera friidrottstävlingar har fått ställas in och Khaddi Sagnias initiala mål med året, att kvala sig in till OS i Tokyo 2020, fick skrotas då mästerskapet ställdes in.
– Det är som det är. Nu blir det SM som är målet och att få till en bra tävling då och få slipa på formen. För mig är det viktigt att få tävla och jag behöver känna på det och hoppa mot bra tjejer. Det är också då jag kan se hur jag ligger till med det tekniska och sedan slipa på det, säger hon.