Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Fotbollen jag älskade var nära att döda mig”

Matt Pyzdrowski stod för en känslomässig berättelse. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Matt Pyzdrowski i Helsingborgs mål 2017. Foto: DANIEL ERIKSSON / BILDBYRÅN
Efter att ha drabbats av hjärnskakning har Matt Pyzdrowski de senaste åren stått i hjälm. Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. När Helsingborg åkte ur allsvenskan 2016 tog målvakten Matt Pyzdrowski på sig en stor del av skulden.

När han inte fick vara kvar i klubben året efter fick han en ny knäck.

Omstarten som lagkapten i Varberg förra året blev inte vad han hoppades på – Pyzdrowski hamnade i den depression som gjorde att han i februari i år sjukskrev sig.

– Jag höll tyst om mina problem, trodde jag skulle kunna lösa det själv. Men nu behöver jag mycket terapi för att få ordning på mitt liv, säger Matt Pyzdrowski.

Tillfället var väl valt.

Medan alla andra representanter för klubbarna i superettan pratade om den kommande säsongen hade Varbergs målvakt ett helt annat budskap.

Klubben hade tidigare på sin hemsida berättat att Matt Pyzdrowski inte mådde bra och därför var sjukskriven på obestämd tid.

Behöver prata om mental ohälsa

Med en mikrofon i handen ställde han sig på scenen och berättade varför. Vid ett tillfälle tystnade han och man kunde se blänket av en tår innan han fortsatte.

Matt Pyzdrowski berättade under superettans upptaktsträff. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Mental ohälsa är ett stort problem som vi behöver prata om. Jag tyckte att det var ett bra tillfälle att berätta för de som behöver höra det, säger han när vi samtalar en stund senare.

– Jag såg mig som en mentalt stark person. Trodde att jag kunde klara av att lösa problemen själv. I omklädningsrummen finns ingen kultur för att hantera sådana här problem. Hur ofta pratar vi om mental hälsa?

2016 åkte Helsingborg ur allsvenskan med Matt Pyzdrowski i mål. Det var en smäll för staden, bygden, laget – och inte minst för målvakten själv.

– Jag tog stort ansvar för vad som hände med laget. Jag hade inte levt upp till mina krav, jag mådde väldigt dåligt. Jag kunde inte längre skilja målvakten Matt från personen Matt. Det blev början på en väldigt jobbig tid, berättar han.

Till Varberg för Joakim Perssons skull

Säsongen efter satsade Helsingborg på att gå upp igen – med Pyzdrowski mellan stolparna. Men mitt under säsongen kom Pär Hansson tillbaka. Pyzdrowski var plötsligt tredjemålvakt och uppmanades att söka en ny klubb.

– Jag stod de första 14 matcherna i superettan och så fick jag sparken av klubben. Nedflyttningen var den värsta smällen, men att Helsingborg inte ville ha mig kvar gav mig en ny smäll, säger han.

– Men det är ett avslutat kapitel. Branschen är sådan, jag lägger ingen skuld på klubben. Men kulturen inom fotbollen gör att man inte pratar om hur det kan kännas.

Nystarten kom i Varbergs Bois 2018. 

Matt Pyzdrowski blev lagkapten i superettanlaget med Joakim Persson som tränare.

– Jag hade Jocke i Ängelholm, han var anledningen till att jag skrev på för Varberg. Vi känner varandra väl, jag trodde att allt skulle lösa sig, säger målvakten.

Var en sämre målvakt

Men ett krisande Varbergs Bois var inte rätt miljö för den deprimerade Matt Pyzdrowski. 

– Jag tog inte tag i problemen, inget förändrades. Jag berättade för Jocke att jag inte mådde riktigt bra, men var inte öppen med hur allvarligt det var och att det faktiskt påverkade min fotboll, säger han.

Var du en sämre målvakt än vad du borde ha varit under säsongen?

– Absolut. Jag var inte mig själv. Jag spelade 29 seriematcher plus de två när vi kvalade oss kvar – men jag kände mig dålig hela tiden. Hela säsongen var som en dimma. Ibland såg jag klart, ofta inte. Vissa delar av matcher har jag inga minnen från, svarar Pyzdrowski.

Panikattack före kvalet

Var det en machogrej i den tuffa fotbollsmiljön att du inte bad om hjälp?

– Jag tror att det var en machogrej... En mansgrej, en mänsklig sak. Vi hör och säger ofta att det löser sig. Men det gör det inte alltid, inte i mitt fall. Jag kände mig hemsk att jag inte kunde hantera det, säger han.

Hustrun Ebba förstod hur det var fatt. Hon försökte hjälpa honom. Mot henne var han öppen, men ville ändå inte erkänna att han behövde hjälp.

Det hela ställdes på sin spets inför kvalmatcherna mot Oskarshamn, då det skulle avgöras om Varbergs skulle klara sig kvar i superettan eller inte.

– Jag kom hem till Ebba och sa att jag inte ville gå till träningen och att jag inte kunde spela matcherna. Jag fick panikattacker då jag hade svårt att andas och kände ett tryck över bröstet, jag kunde inte sova, berättar han.

Som att vinna Champions League

Men Matt Pyzdrowski tryckte återigen undan problemen. 

– Jag var lagkapten, det var mitt ansvar att se till att vi klarade oss kvar. Jag sa till mig själv att jag måste slutföra säsongen, säger han.

Med Pyzdrowski i målet vann Varberg den sista matchen mot Oskarshamn. Kontraktet var fixat.

– Vi avslutade säsongen på ett fantastiskt sätt, det var som att vi hade vunnit Champions League. Jag fixade det! Det var en sådan lättnad. Jag trodde att det var vad som behövdes för att problemen skulle försvinna, säger han.

Men det blev inte bättre. 

Hustrun kontaktade sportklinik

Utan att Matt visste om det tog Ebba kontakt med en sportklinik i Malmö och berättade om sin make och hans behov av hjälp.

Det visste han när de åkte och hälsade på hans föräldrar i USA i december.

– Först ifrågasatte jag varför hon gjorde så, men någonstans insåg jag väl hur det låg till, säger han.

Efter hemkomsten från den veckolånga vistelsen i USA blev problemen värre.

– Jag berättade för mina föräldrar att jag var i en tuff period, men sa inte hur tufft det var. Jag sa att jag förmodligen behövde vila lite från fotbollen, men de förstod aldrig hur plågad jag var, berättar Pyzdrowski.

Ner på botten före vändningen

Depressionen drog ner honom allt djupare.

– Som så många med allvarliga depressioner såg jag bara en väg ut, säger han och blir tyst. 

Tänkte du ta livet av dig?

– Ja. Fotbollen som jag älskade var nära att döda mig, säger han.

Där någonstans kom vändningen.

– Jag var tvungen att komma ända ner på botten innan jag insåg att jag behövde hjälp, nu vet jag att det är vanligt att det är så, säger han.

Matt Pyzdrowski tog i början av januari kontakt med kliniken dit hans hustru hade vänt sig, i mitten av månaden började han gå i terapi.

Fotbollsframtiden osäker

– En tung börda lyftes av från mina axlar. Planen var att jag skulle få hjälp där och samtidigt spela med Varberg. Jag sa för första gången helt som det var till Jocke Persson. Men eftersom vi känner varandra så väl tror jag att han egentligen redan visste.

Men så mycket mer fotboll blev det inte då.

11 februari meddelade Varbergs Bois att målvakten var sjukskriven på obestämd tid.

Han bor i Ängelholm, varifrån hans fru kommer. Någon fotboll har han inte spelat sedan han lämnade Varberg.

Kommer du att kunna spela fotboll igen?

– Det har jag ingen aning om. Det är helt omöjligt att säga.

Löpning i stället för fotboll

Fotbollsträningen har bytts ut mot en helt annan träning vid sidan av terapin.

– Jag springer, det har jag aldrig gjort förut. Det var väl därför jag blev målvakt. Min fru springer maraton och har förklarat att det är bra med löpning både för kroppen och hjärnan. Vi har snackat om att jag kanske också ska springa maraton någon gång i framtiden, säger han.

Hur mår du i dag?

– I dag känner jag mig fantastiskt bra, säger han med ett stort leende.

I morgon då?

– Det får vi se...

”Inte bara för min egen del”

Det har spekulerats i Varberg om vad frånvaron beror på. Varför valde du att berätta i dag?

– Jag vill få ut budskapet. Jag vill berätta för hela världen att jag har det här problem. Det hjälper mig i min kamp med mina egna problem. Men det är inte bara för min egen del jag berättar. Förhoppningsvis styrker det även andra som har råkat ut för något liknande. Vi måste prata om mental ohälsa.

– Jag hoppas att ingen annan behöver gå igenom min situation och tvingas lämna fotbollen för kort eller lång tid för att bli bra, säger Matt Pyzdrowski.

Känner du någon som inte mår bra?

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

Självmord är ofta impulshandlingar.

Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.