Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Hade han varit vänsterfotad hade han aldrig fått bli handbollsspelare”

Foto: TOMMY HOLL / IBL / IBL BILDBYRÅ
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Pappa Sonny Karlsson, 60, ser som sportchef i Häcken dagens cupfinal mot AFC.

Sonen Sebastian, 24, tar några timmar senare sin plats på högerkanten när Sävehof spelar den avgörande SM-finalen mot Alingsås.

– Om vi har maxflyt träffas vi och firar på krogen på kvällen, säger Sonny.

– Det vore optimalt, säger Sebastian.

Häcken har spelat två cupfinaler genom åren.

1990 blev det 0–3-förlust mot Djurgården på Råsunda.

2016 stod det 2–2 vid full tid innan Häcken kunde avgöra på straffar borta mot Malmö.

– Det som är historiskt den här gången är att vi har finalen på hemmaplan och att vi också är favoriter, säger Sonny Karlsson.

”Den roligaste match man kan spela”

Cupfinalen börjar klockan 15.

Tre timmar och tio minuter senare hälsar sonen Sebastian på sin motståndare i Alingsås och tar de första stegen i den femte och avgörande SM-finalen.

– Det ska bli fantastiskt kul. Det är den roligaste match man kan spela, säger Sebastian. 

Båda klubbarna spelar i gulsvart.

Men Sonny Karlssons Häcken använder fötterna medan Sebastians Sävehof tar bollen med händerna.

Lämnade Blåvitt som 14-åring

Att sonen skulle bli handbollsspelare var dock inte givet.

– Jag spelade fotboll i Sävedalen. Under ett och ett halvt år spelade jag sedan i IFK Göteborg. Men jag lämnade Blåvitt som 14-åring och gick tillbaka till Sävedalen, säger Sebastian.

Sonny Karlsson tillsammans med Häckens tränare Andreas Alm. Foto: BILDBYRÅN

Varför?

– I Blåvitt var det en mer seriös verksamhet, det passade inte mig. Jag prioriterade annat, kompisar till exempel. I Sävehof hade vi inte ens börjat toppa vid den tiden. Det var seriöst, men den enda kravbilden var att alla skulle göra sitt bästa, svarar han.

Sporterna gjorde valet

Sonny minns hur sonen, trots uttagning till stadslag och elitläger, gled över mot handbollen.

– Jag tror att det var sporterna som valde åt honom. När han kom med i pojklandslag och allstarteam vid JVM fanns inte längre något val, det blev handboll, konstaterar Sonny.

Påverkade du hans val?

– Nej. Men om Sebastian varit vänsterfotad hade han aldrig fått bli handbollsspelare, det kan jag säga. Han är ruskigt snabb, om han varit vänsterfotad hade det varit klockrent. Då hade jag gått in och påverkat, säger fadern med ett leende.

Stämmer det, Sebastian?

– Om jag hade varit vänsterfotad hade det funnits en annan möjlighet och en annan struktur, kanske hade jag kommit med i pojklandslaget. Jag var duktig, men som högerfotad bara en i mängden, svarar sonen.

Kastade med båda händerna

Sebastian sparkade, precis som pappa (under många år spelare i Häcken med en allsvensk säsong som bäst), bollen med höger fot.

Men när han öser in mål i Sävehofs tröja är det vänsterhanden som gäller.

– Sebastian var tvåhänt när han var liten, han slängde boll med både höger och vänster. På den tiden var jag gymnastiklärare och hade med mig en massa mjuka bollar hem. Då satte jag bollen i vänsterhanden när han skulle kasta, och så höll vi på. Det blev en grej. Men han var tvåhänt i många år, säger han.

– Ja, så var det, det finns på film. När jag spelade fotboll hoppade jag ibland in i mål, då kastade jag ut bollen med högerhanden, säger Sebastian.

Ingen press från pappa

Har farsan satt press på dig?

– Nej, inte alls. Han har bra hjälpt mig med tips och råd. Det enda han krävt är att jag ska göra mitt bästa för laget, svarar Sebastian.

Sebastian Karlsson gör ett av sina mål mot Alingsås. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / BILDBYRÅN

Nu då, försöker du med din erfarenhet av lagidrott på hög nivå påverka Sebastians sätt att spela i Sävehof?

– Nej, jag säger inget till honom om sådant som rör honom själv. Men jag kan fråga varför dom gör på ett visst sätt, varför dom inte gör så här istället, säger Sonny.

Är det så, Sebastian?

– Nu är det så. Men i början tror jag han försökte ge mig lite tips och råd hur jag skulle spela. Men den kunskapen har han inte, säger handbollsspelaren.

– Jag tycker att jag är grym på handboll, haha. Jag spelade med Mölndals TP för tusen år sen, inte på nån hög nivå. Men jag har tittat på handboll, gillar handboll, säger Sonny.

Har lagt sig i Häckens arbete

Sonny frågar om taktik och spelsätt i Sävehof. Men försöker Sebastian lägga sig i hur sportchefen i Häcken jobbar?

– Det har hänt att jag har lagt mig i Häckens transferarbete, säger Sebastian med ett skratt.

Säger Sebastian exempelvis ”Paulinho måste spela i morgon”?

– Nej. Han vet att jag som sportchef inte har att göra med vem som spelar. Det är mer att han säger: ”Förläng inte med honom, han är bedrövlig”. Eller när han ser att jag är ute efter någon frågar ”Hur fasen kan du jaga honom”, svarar Sonny.

Han förtydligar:

– När han kommer hem till oss tar han min telefon och ipad och ser vad jag håller på med. Men han säger inte ett ord till någon.

På var sin plats i dag

Sebastian bekräftar.

– Vi har en muntlig överenskommelse. Jag har ofta koll på vad som händer, kan känna till en del övergångar innan det är klart, säger han.

Då kan jag lika gärna ringa dig nästa gång jag har frågor om spelare till och från Häcken?

– Nej. Jag är vältränad: ”Jag har inga kommentarer om spelare ut eller in i Häcken”, säger Sebastian och låter som far sin.

I dag är far och son på var sin plats.

Sonny, som ser alla Sebastians matcher live eller på tv, är på Bravida och vankar av och an när Häcken går för titeln. Men han skulle hinna se sonen spela i Alingsås.

Familjen Karlsson. Från vänster Sonny, Rebecca, Cecilia och Sebastian. Foto: PRIVAT

– Jag kommer att ha koll på matchen via mobilen och jag ska se matchen efteråt på tv. Men det är cupfinal som gäller, säger sportchefen.

Mamma ser båda matcherna – på tv

– Jag önskar farsan lycka till och allt sånt. Men jag kommer inte att kolla hur det gick för Häcken innan vi börjar spela. Jag har fullt fokus på vår match, det är det enda som betyder något, säger Sebastian.

Och hur väljer resten av familjen, mamma Cecilia och syster Rebecca?

– Cecilia ser båda matcherna hemma vid tv:n. Rebecca bor i Stockholm och ser också på tv, svarar Sonny.