Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag får passa mig – halva lungan är borta”

Ralf Edström.Foto: THOMAS JOHANSSON / TT NYHETSBYRÅN
Ralf Edström under ett av sina sjukhusbesök.Foto: ANDERS YLANDER
Legendarer i fotbollslandslaget. Ralf Edström mellan Ove Kindvall och Roland Sandberg.
Ralf Edström och dåvarande förbundskaptenen George ”Åby” Ericson under VM 1974.Foto: THOMAS LÖFQVIST / BILDBYRÅN
Ralf Edströms 1-0 på volley mot Västtyskland – målet som skakade de blivande världsmästarna 1974.Foto: SVEN-ERIK JOHANSSON
Ralf Edström inför VM i Argentina 1978.Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL
1 / 7

Ralf Edström, 68, tillhör riskgruppen. Håller sig undan och tvättar händerna ofta.

Men mitt under coronapandemin har den gamle fotbollshjälten fått något att glädja sig åt.

Moderklubben Degerfors är på väg tillbaka till allsvenskan.

– Det är fantastiskt och ser väldigt lovande ut. Men jag tar inte ut något i förskott, säger den förre VM-hjälten.

Gunnar Nordahl, här tillsammans med Tomas Brolin, var stor stjärna i Degerfors på 40-talet.Foto: BILDBYRÅN

Det fanns en tid när lilla Degerfors IF samlade på allsvenska medaljer och åkte på internationella turnéer där de mötte Milan på San Siro och berömda sydamerikanska lag i Ecuador och Colombia.

Detta var åren innan och alldeles efter att Ralf Edström föddes 1952, men han hörde historierna under sin uppväxt.

– Jag bodde bara 200 meter från Stora Valla. Jag debuterade 1968, fick tio minuter borta mot Sundbyberg i tvåan. Då hade jag inte ens fyllt 16 år, berättar Edström.

Mellberg och ”Svennis” var i Degerfors

På 1940-talet var bröderna Bertil och Gunnar Nordahl de största stjärnorna. Båda tog OS-guld i London 1948. Gunnar blev i Milan Sveriges första utlandsproffs och vann italienska skytteligan fem gånger.

Under 60-talet bildade Lasse Heineman och Tord Grip ett farligt anfallspar.

De senaste profilerna som blivit landslagsspelare är Andreas Andersson, Olof Mellberg och Ola Toivonen, som kommer från Degerfors.

På tränarsidan har förre förbundskaptenen Erik Hamrén varit där och då okände Sven-Göran ”Svennis” Eriksson värvades från Degerfors till IFK Göteborg inför 1979.

Ralf Edström som 16-åring i Degerfors.Foto: SVEN JANSSON

Ralf Edström spelade aldrig i allsvenskan för moderklubben. När den talangfulle nickspecialisten värvades av Åtvidaberg 1971 hade han gjort två säsonger i division två (motsvarande dagens superetta).

– Det är imponerande hur duktiga dom är på att hitta bra spelare, säger han om Degerfors, som nu återigen uppmärksammas runt om i fotbolls-Sverige.

För med åtta omgångar kvar av superettan leder Degerfors serien sex poäng före Halmstad.

Slutade på Radiosporten 2015

Nästa år kan laget som inte spelat i allsvenskan sedan 1997 vara tillbaka och göra sin 30:e säsong i högsta serien.

– Det finns inte så många egna produkter som det fanns en gång i tiden. Men dom är väldigt duktiga på att hitta spelare. Jag tror att Degerfors har många supportrar runtom i Sverige som gör att de kan få in tips på spelare som de kan åka och titta på, säger fotbollslegendaren.

Ralf Edström, som 2015 gjorde sin sista match som uppskattad expertkommentator för Radiosporten, har järnkoll på dagens lag och drar några exempel.

– Erik Björndahl, som vann skytteligan förra året, försvann till Örebro. Då tog dom hem Johan Bertilsson, ursprungligen från Hova, från Örebro och nu har han gjort 14 mål. Där bak finns mittbacken och lagkaptenen Oliver Ekroth, som är son till Frölundas förre hockeyspelare Peter. Victor Edvardsen, som en gång spelade med min son Joakim i Utsikten, hittade dom i Karlstad. Och...

Edström är på väg att gå genom hela truppen.

– Det är inte bara det att dom har elva bra gubbar. Det är ett lag med 14-15 spelare av bra klass, säger han.

21 000 på läktarna

Som infektionskänslig 68-åring håller Ralf Edström sig mest hemma under corona. Det blir en del fotboll via tv-rutan, inte minst Degerfors.

– Jag ser deras matcher. Dom spelar bra, det handlar inte om att sparka fotboll. Dom släpper ibland för mycket i försvaret och kan vara lite ineffektiva när dom spelar för mycket i sidled. Men anfallsfotbollen är rolig att se och dom är ju klart målfarligast i serien, säger Ralf Edström.

Han beklagar att ingen får gå och se Degerfors nu under corona när laget är på väg mot allsvenskan igen.

Han minns hur det var under den storhetstid han växte upp till.

– Jag var elva år när jag 1963 såg Degerfors slå Norrköping i seriefinal på Stora Valla. Det var 21 000 på läktarna – i samhället bodde kanske 9 000. Det året blev det stort silver till slut, minns Edström.

Ralf Edström under VM i Västtyskland 1974.Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL

Hans egna drygt två säsonger i Degerfors A-lag gick inte heller spårlöst förbi.

– Det blev stora rubriker när vi slog Brage borta och jag gjorde två mål, då var jag bara 16 år. 1969 var förresten året då jag mötte Ronnie Hellström första gången när han stod i Hammarby, berättar han.

Pratar alltid med materialaren

Ralf Edström bubblar som vanligt av minnen och anekdoter. Men när det handlar om Degerfors IF är det inte bara gamla minnen från fornstora dar han lutar sig mot. 

Matchrapporterna är alltid färska.

– Efter varje match ringer jag materialaren Bengt Hagström, han är kvar sen den tiden då jag spelade där. Han säger vad han tycker om matcherna. Ibland är det ”fy fan, det var sketdåligt”, ibland tycker han att det är bättre. Men han säger alltid vad han tycker, säger Ralf.

Men det stannar inte där. Han pratar även med andra om laget i hans hjärta.

– Det finns ju inte så många kvar sen jag bodde i Degerfors och spelade där. Nu när man inte får gå på matcherna sitter flera av dom på idrottsmuséet och ser på tv tillsammans. Jag brukar ringa före och efter matcherna och snacka med dom en stund, säger Ralf.

– Du ska veta att det snackas oerhört mycket fotboll i Degerfors just nu. Det är så synd att corona gör att folk inte kan gå till Stora Valla. Det skulle garanterat ha varit 3 000 åskådare i snitt nu om det varit som vanligt.

Supportrarna samlade in 600 000

Degerfors är en av många klubbar som lider ekonomiskt när supportrarna inte kan köpa biljetter. För en månad sedan kom beskedet att pengarna var i stort sett slut. De skulle räcka i en månad till, berättade klubbchefen Suzanne Hällström för Värmlands folkblad.

– Det ledde till en insamling inför matchen mot Västerås i början av oktober. Vi supportrar fick vara med och stödja klubben. Intresset var otroligt. Supportrarna samlade in 600 000 kronor och olika företag bidrog med en miljon. Jag var gärna med och bidrog med lite, säger Ralf Edström.

När åtta matcher är kvar att spela går han omkring hemma i lägenheten och är både förhoppningsfull och nervös.

Han är beredd på att det blir en rysare redan i nästa match mot Öster, som ligger fyra i serien, borta.

– Där spelar Benno Magnussons systerson Calle Johansson, han avgjorde mot Degerfors förra gången de möttes. Du kan tänka att jag fick höra det av Benno, säger Ralf.

”Skulle bli i extas”

Benno Magnusson är bäste kompisen som han tagit SM-guld med i Åtvidaberg, spelat tillsammans med i landslaget och under år alla år sedan dess haft mycket kul med.

Ralf Edström tillsammans med Christian Olsson under sin sista sändning för Radiosporten för fem år sen.Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

– Under matcherna kan jag bli nervös så in i helvete. När dom gick upp 1992 via kval mot Djurgården kommenterade jag i radio, men kunde inte prata. Jag såg på alla runt omkring och fick inte ur mig ett enda ord, säger den känslosamme före detta fotbollsstjärnan och radiokommentatorn.

Om nu ställningen står sig och Degerfors spelar vidare mot den första säsongen i allsvenskan sedan de åkte ur 1997 – hur skulle du hantera det?

– I så fall skulle jag bli helt i extas. Det skulle vara så stort, svarar han.

Ralf Edström följer alltid fotbollen i Sverige och utomlands. Och det har inte blivit mindre bolltittande på tv nu när corona stängt ner det mesta av vanligt umgänge.

– Jag jobbar några timmar om dagen, ofta hemifrån. Jag är noga med disciplinen. Tvättar händerna, går in och handlar det jag ska ha, pangpang – sedan går jag ut igen. Jag får passa mig. Halva lungan är borta på ena sidan och det är ju på lungorna det sätter sig, säger han.

”Jag vill inte stanna”

I sjukjournalen finns också, utöver korsbands- och armbågsskador från tiden som fotbollsspelare, upprepade svårförklarliga infektioner där var grävts fram ur armbåge, lungor och bakom struphuvudet.

Dessutom har han haft prostatacancer och har numera en protes i det ena knät.

– Jag är i riskgruppen på flera sätt. Jag undviker folk, men behöver gå ut och röra mig. När jag har kört min fru Carina till jobbet åker jag ner till Fiskebäck och promenerar. Jag var oerhört slö i somras, men nu tar det 28 minuter att gå utefter havet och tillbaka till bilen, berättar Ralf Edström.

– Många snackar om hur fint och roligt det är att vara ute och gå. Men köss Karlsson! Det är så jävla tråkigt. Jag vill inte stanna, jag vill bara komma runt så snabbt som möjligt. Men det måste göras.

Hjärtat klappar för Degerfors

När det handlar om Degerfors är dock det mesta ljust just nu.

– Mitt hjärta klappar mest för Degerfors, det har det gjort i över 50 år nu. Sen hoppas jag att Åtvidaberg ska komma upp från tvåan och att Blåvitt klarar sig kvar. Och så vill jag att det ska gå bra för Öis också, säger han.

Men inte på onsdag i nästa vecka. Då möts Öis och Degerfors på Stora Valla. 

Ralf Edström hade gärna varit på plats. Han åker till Värmland, men inte till födelseorten.

– Jag ska till Karlstad där det finns många degerforsare. Jag ska hälsa på pappa och se matchen mot Öis på tv tillsammans med gamla kompisar, som förre Degerfors-spelaren Jan-Erik Bohm. Han är förresten pappa till Oliver Bohm, du vet hockeybacken som spelat i Frölunda, Växjö och nu är i Finland.