Doldisarna som var Tobias Hyséns idoler

Magnus ”Böjen” Carlsson och Steve Nilsson hyllas av Tobias Hysén.
Foto: PRIVAT & BILDBYRÅN
Steve Nilsson i Lundby IF:s tröja.
Foto: PRIVAT
Magnus ”Böjen” Carlsson.
Foto: PRIVAT
Tobias Hysén.
Foto: BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Historier om allsvenska spelare finns det gott om. 

Men det finns ett gäng lokala profiler som inte nådde hela vägen fram till toppeliten som har en del att berätta. 

Tobias Hysén, 38, tipsar om två av sina barndomsidoler i Lundby IF på 90-talet:
Målsprutan Steve Nilsson, 53, och framspelaren Magnus ”Böjen” Carlsson, 52. 

1999 firade BK Häcken avancemanget till allsvenskan och ”Böjen” var inbjuden till segerfesten trots att han sedan länge hade lämnat klubben. 

En då 17-årig Hysén och lagkompisen Fredrik Lagemyr var sugna på en öl men var för unga för att köpa själva. 

– Så jag frågade ”Böjen” om inte han kunde bjuda på en men då fick jag svaret: ”Du, när ni har spelat 250 matcher för klubben så bjuder jag. Fram till dess bjuder ni”, berättar Blåvittprofilen. 

Veteranen minns händelsen när GT ringer upp. 

– Haha, ja, jag var väl ganska kaxig då, men det gick ju rätt bra för ”Tobbe” sen ändå.

”Häcken var ju ett loserlag”

Även om Magnus ”Böjen” Carlsson aldrig nådde allsvenskan så gjorde han närmare 300 A-lagsmatcher med BK Häcken, spelade final i Svenska cupen och kvalade till Intertotocupen (nuvarande Europa League). 

En ung och talangfull Hysén i Lundbys tröja.
Foto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN

Både han och den ett år äldre Steve Nilsson är uppvuxna i Hisings Backa och började lira boll med Bäckebols IF. 

– Bäckebol är ju annars mest känt som ett varuhus. Jag gick till BK Häcken redan som åttaåring och stannade i 17 år. Man hade ju inte den akademin som man har i dag och jag var den första spelaren på ett tiotal år som kom upp från de egna leden. Häcken var ju ett loserlag på den tiden, säger ”Böjen”, som efter sju säsonger med A-laget tyckte att det fick räcka.

Hårdsatsande division 3-klubben Lundby IF lockade med en ny utmaning. Mikael Kjellström, som i många år också satt i IFK Göteborgs styrelse, var en fena på övertalning. 

– Han ringde mig varje dag samma klockslag i två månader. Till slut orkade jag inte med honom och sa okej till ett möte. Efter 30 minuter på hans kontor kändes det som att jag hade spelat i Lundby IF i hela mitt liv. Många förknippar mig med Häcken, men resan vi gjorde med Lundby var roligare. Vi hade ju inte alls samma förutsättningar, men gjorde det väldigt bra ändå. 

Minns alla sina matcher

En hel del profiler kom och gick till den lilla Hisingsföreningen på 90-talet. Teddy Olausson, Tobias Hysén, Bosko Orovic, Teddy Lucic, Dime Jankulovski och Torbjörn Lundblad, som gjorde två säsonger för Blåvitt på 80-talet. 

Och så då anfallaren Steve Nilsson och mittfältaren Magnus ”Böjen” Carlsson som även knäckte extra som vänsterback. Den senare berättar att han kommer ihåg i stort sett varenda fotbollsmatch han har spelat. 

– Jag är en supernörd. De kallar mig ”Rainman”, om du har sett den filmen. Jag har ett jävla minne i alla fall. 

Magnus "Böjen" Carlsson har också coachat Sävedalen.
Foto: LENNART REHNMAN

Ett möte sticker ut. När det drog ihop sig framåt höstkanten i division 2 1995 hade Sonny Karlsson-tränade Qviding seriesegern i egna händer. Kryss hemma mot Holmalund räckte. Samtidigt åkte Lundby, som hade en liten chans att gå förbi Qviding om solen stod rätt och andra resultat gick vägen, till Tidaholm. 

Om det såg mörkt ut inför avspark såg det nattsvart ut i paus. Tidaholm ledde med 3–0. ”Böjen” reducerade visserligen efter paus, men uppförsbacken var fortsatt brant. 

Då kvicknade Steve Nilsson till där framme och gjorde 2–3, 3–3 och sedan även 4–3.

”Han är Tobias Hyséns idol”

Samtidigt fick laget beskedet att Holmalund överraskande hade slagit Qviding på bortaplan. Lundby IF var därmed klara för Söderettan. 

– Då var det kalas i Lundbys klubbhus kan jag säga. Det är det roligaste minnet jag har från den tiden, säger Steve Nilsson. 

Han och ”Böjen” hade en speciell kemi på planen. Anfallaren var snabb och stark och mittfältaren med den precisa vänsterfoten serverade honom otaliga bollar bakom backlinjen. 

– Vi hade ett bra samarbete där i ett antal år. ”Böjen” var och är ju fantastisk. Många retade sig på honom. Han var en otrolig retsticka. Sedan tycker jag att han trappade ner för tidigt. Han var ju bara 27-28 när han lämnade BK Häcken. Vi håller fortfarande kontakten via sociala medier, fortsätter Steve Nilsson. 

Magnus ”Böjen” Carlsson under sin tid i BK Häcken.
Foto: PRIVAT

”Böjen” fyller i: 

– Steve var väl lite av Tobias Hyséns idol. Han låg på rulle och gjorde väl 20-25 mål varje år i snitt oavsett division (dock nio som bäst i Söderettan) och utan att slå mig själv för bröstet alltför mycket så gjorde jag kanske 15 assist till honom per säsong. Det såg nästan ut likadant ut varje gång. En boll bakom backlinjen mot snabbe Steve som avslutade med vänsterfoten i långa hörnet. Alla visst om det, ändå funkade det.

Spelade B-lagsmatch med Hysén

Lundby varvade seriesegrar med att åka ur under de där åren. Nilsson hade förfrågningar från större klubbar, men lyckades inte ta det där sista klivet i karriären. 

– Det är svårt att säga vad det berodde på. Jag hade nog behövt ha ett bredare register för att nå högre. Jag var en djupledslöpande forward och gjorde mycket mål, men var inte lika bra i det felvända spelet. Jag var på gång till både Häcken och Öis, men det blev inget. Trots att jag inte nådde allsvenskan är jag nöjd. Fotbollen har präglat hela mitt liv och man har fått vänner för evigt. Det är många fina minnen, säger Steve Nilsson. 

BK Häcken-jubel 1999 med bland andra Kim Källström och Jonas Henriksson.
Foto: JAN ERLANDSSON / BILDBYRÅN

Han hann med en B-lagsmatch mot BK Häcken ihop med den tolv år yngre Tobias Hysén som sedan snabbt flyttade vidare till just BK Häcken. 

– Han var jäkla talang och spelade fram till ett friläge som jag gjorde mål på i den där matchen. Sedan har man följt honom genom åren, en helt grym kille på alla sätt. 

Coachat flera Göteborgslag

Hisings Backa-duon trappade sedan ner i trean och tvåan i bohuslänska Skärhamn innan det var färdigspelat på den nivån. 

Tobias Hysén anser att Magnus ”Böjen” Carlsson är den bäste mittfältare han sett fram till vuxen ålder, trots att förebilden i princip ”aldrig lämnade mittcirkeln.”

– Det är väl en skröna som har vuxit med åren, men ja, det var mitt kontor. Jag tog inte löpningarna i djupled utan styrde spelet därifrån, det stämmer delvis. Kan man få medspelarna att springa i stället så...

Skärmhamns IK presenterade Lundbyduon inför säsongen 1999.
Foto: LENNART REHNMAN / EXPRESSEN TT NYHETSBYRÅN

Steve Nilsson är i dag praktikkoordinator på en gymnasieskola och tränar Örgrytes P19-lag i allsvenskan. ”Böjen” är fritidspedagog på en skola vid Wavrinskys plats (”bara fem Spotifylåtar från Hisingen med vagnen”) och tränar division 5-laget Lunden. 

Sedan karriären avslutades i början på 2000-talet har ”Böjen” coachat många lag i Göteborgsområdet, främst i tvåan och trean. 

”Något bra på gång med Lunden”

Vid ett tillfälle var han på väg till Visby Gute i ettan, men det sprack av en aningen märklig anledning. 

– Jag var där en heldag och de skulle sy ihop ett paket med jobb och grejer. Så ringde de sedan och frågade: ”Hur är din spanska?”. Jag kan väl beställa en öl i alla fall, hurså? svarade jag. 

– Då hade de en 50-procentig tjänst som spansklärare till mig, men det funkade ju fan inte. De tog en tränare från Stockholm i stället. 

Inte läge att fejka att du kunde språket? 

– Då hade nog klubben fått ett samtal från rektorn ganska omgående, haha. 

– Man vill ju träna ett lag så högt upp som möjligt, men nu är jag ju 50 plus så vi får se. Och vi har något riktigt bra på gång med Lunden och ska vinna serien. 

Steve Nilsson.
Foto: PRIVAT

”Klubben tackade nej till Gais”

Är du nöjd med din aktiva karriär? 

– Ganska. Jag är glad att jag fick många år i BK Häcken och en bra utbildning, men i efterhand har jag fått veta att klubben hade tackat nej till Gais och tydligen fanns det även intresse från St Pauli. Men att dra till Tyskland som 20-åring, nänä, då var det bara Häcken som gällde. 

– Jag var ju också med i ungdomslandslaget som anfallare, men då var det två forwards som var lite bättre än mig. Kennet Andersson och Martin Dahlin. Det får man vara ganska nöjd med ändå. 

Till sist, varför kallas du för ”Böjen”?

– Jag spelade landhockey i slutet av 70-talet och vi skulle möta Blå Staden, men så hade klubban gått sönder. Det var kaos och jag fixade ett ersättningsblad som man skulle värma, men morsan värmde det för mycket och när jag hade böjt till det blev klubban som ett ”u”. Jag drog i väg ett skott och bollen åkte rätt upp i luften. ”Det var en jävla böj du hade på din klubba”, sa någon. Sedan har jag kallats ”Böjen” i 40 år.


LÄS ÄVEN ”Böjen” Carlssons Sävedalen mötte MFF

LÄS ÄVEN: Europa nästa för ”Böjens” Sandarna