Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Sprang snabbt – kände direkt vad det var för nåt”

Beata Kollmats.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Beata Kollmats under en träning i januari i år.
Foto: NICKLAS ELMRIN / BILDBYRÅN
Beata Kollmats i närkamp med Bayern Münchens spelare i Champions League i höstas.
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

När smärtan kom i knät kände Beata Kollmats, 27, vad som hade hänt.

För tredje gången hade Göteborg FC:s lagkapten dragit korsbandet.

Corona-utbrottet sköt fram operationen – först nu, två månader efteråt, orkar hon prata om skadan som spolierade hela säsongen.

– Jag tvivlar inte på att jag kan komma tillbaka till samma nivå som jag höll i höstas, säger Kollmats.

Fotbollslivet hade aldrig varit bättre än i höstas för Beata Kollmats.

Med lagkaptensbindeln på armen hade hon varit med och vunnit svenska cupen och för andra året i rad kommit tvåa i allsvenskan – vilket kvalificerade laget även för 2020/2021 års upplaga av Champions League.

Kollmats fick som belöning för sin egen kanonsäsong GT:s Kristallkulan som Västsveriges bästa fotbollsspelare 2019.

Beata Kollmats i höstas med GT:s Kristallkulan.
Foto: HANNA BRUNLÖF

”Kände direkt vad det var”

Men ungefär samtidigt som coronan bröt ut på allvar i Sverige fick Beata Kollmats sin egen smäll.

Lördagen 14 mars, dagen före den inställda cupmatchen mot Växjö, hade GFC en helt vanlig träning.

– Jag sprang snabbt med bollen, skulle dra med den med sulan och var lite i obalans när jag satte ner benet. Ingen annan var i närheten. Jag kände direkt vad det var, säger hon.

Första gången hon tvingades till korsbandsoperation var på våren 2011 när hon var ny i klubben – då försvann hela säsongen.

Andra gången, återigen i högerbenet, gick korsbandet sönder i februari 2015 – och även den säsongen försvann.

Lagkaptenen Beata Kollmats fick lyfta bucklan först av alla efter segern i svenska cupen förra året.
Foto: ADAM IHSE / TT

Men den här gången kände hon direkt att det var värre.

– Den andra gången var jag inte säker, kände bara ett litet knäpp. Men nu gjorde det väldigt ont direkt, säger hon.

Meniskerna gick också sönder

Medan lagkamrater och ledare skyndade till började Beata Kollmats direkt bearbeta det som hade hänt.

– Alla tankar snurrade runt i huvudet. Eftersom jag varit med om det tidigare visste jag vad som väntade och hur tufft det skulle bli att komma tillbaka. Det var mycket känslor, säger hon.

Den här gången var det vänster knä som hade drabbats. Men det var inte bara korsbandet. Även båda meniskerna i knät behövde åtgärdas. 

Men när svullnaden gått ner tillräckligt för att genomföra en operation hade coronaviruset tagit över en del av sjukvården. Många operationer sköts upp, däribland Beata Kollmats.

– Operationen flyttades fram några gånger. Det var mentalt påfrestande att ha så ont, gå på kryckor och bara vänta. Men med tanke på coronaläget är jag väldigt tacksam att det blev en operation till slut, säger hon.

”Har varit skitjobbigt”

23 april lagades både korsband och menisker. Men till skillnad mot hur det var efter den andra korsbandsoperationen, då hon kunde gå på benet direkt efteråt, blev den jobbiga tiden före operationen ännu värre efteråt. 

– Det har varit skitjobbigt. Jag får inte böja benet under sex veckor efter operationen och har i princip legat hela tiden, jag växlar mellan sängen och soffan. Varje gång jag rör mig drar det i gång smärtan, berättar lagkaptenen.

Beata Kollmats i nickduell med Rosengårds Anam Imo i allsvenskan förra året.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT

De starka medicinerna har tagit bort lite av det onda, men har även fört med sig biverkningar.

– Medicinerna är väldigt starka. Jag blir trött, dåsig och mår illa. Jag har börjat trappa ner och de senaste dagarna har det blivit lite bättre. Jag hoppas att det värsta är över, säger Beata Kollmats.

Coronasmittan påverkar också.

– Jag är ju rädd för att bli sjuk nu och har hållit mig inne nästan hela tiden. Men de senaste dagarna har jag kunnat vara ute lite på balkongen. Nu har vi också lånat en rullstol så att jag kan komma ut och få lite luft, säger hon.

Åtta säsonger av Homeland

Sambon Adam sköter hemmet och tar hand om Beata, som också får stöttning av mamma Lena med praktisk hjälp.

Det har förstås blivit en del tv-tittande under konvalescensen?

– Jag har faktiskt inte orkat titta så mycket. Men nu har jag precis sett alla åtta säsongerna av Homeland i ett sträck, säger hon.

Istället för att jaga GFC:s första SM-guld och en framgång i Champions League får Beata Kollmats se fram mot att börja bygga upp fysiken igen om några veckor.

– Jag längtar efter något så tråkigt som att sitta på en träningscykel. Jag har en här hemma, Adam köpte den medan jag väntade på operationen, berättar Beata Kollmats.

”Jag har gjort det här tidigare och har en vinnarskalle”, säger Beata Kollmats.
Foto: HANNA BRUNLÖF

”Jag har en vinnarskalle”

Men det är ju inte bara lagkaptenen som inte kan spela just nu. Även lagkamraterna väntar tillsammans med i stort sett hela fotbollsvärlden på att kunna spela matcher igen.

– Det har väl underlättat lite för mig att allt inte har dragit i gång. Jag har kunnat ägna mig åt det här utan att hela tiden behöva påminnas om vad jag missar, säger hon.

Du har gått genom tre korsbandsoperationer. Har du funderat något på om du kan tvingas sluta spela fotboll?

– Nej. Det var väldigt tråkigt att det här hände när både jag och laget var inne i en bra period. Men jag tvivlar inte på att jag kan komma tillbaka. Jag har gjort det här tidigare och har en vinnarskalle. Så länge ingen säger att jag borde sluta spela kör jag på, jag hoppas att jag har flera år kvar, säger Beata Kollmats.

I höstas vann Beata Kollmats GT:s pris Kristallkulan, som Västsveriges bästa fotbollsspelare 2019.