Den rekordlånga försäsongen
Redan den 31 december 2019 konstaterades det första coronafallet i Kina. Viruset tog ett kraftigt grepp om regionen Wuhan och spred sig snabbt i landet. Kort efter det spred sig viruset som en löpeld i resten av världen.
Samtidigt, mot slutet av januari, spelade GFC en träningsmatch mot Vålerengen – ovetandes om hur samhället, och med det även fotbollssäsongen, skulle påverkas.
– Det var en väldigt märklig försäsong, minst sagt. Man visste inte vad man skulle ställas inför, säger Pauline Hammarlund.
Beskedet om att all elitidrott i världen skulle skjutas upp dröjde inte länge, så även damallsvenskan som sköts upp till obestämd tid.
Julia Roddar beskriver läget som ”frustrerande”.
– Det var mycket frustration. Vi fick ett speldatum, men sedan sköts det upp och så var det gång på gång. Då tänkte man: ”Vad fan... Kommer det vara så hela säsongen?”, säger Julia Roddar.

Peter Bronsman, ägare och vd för bryggeriföretaget Kopparbergs, är sedan flera år tillbaka ordförande i klubben.
– Viruset blev en del av samhället. Det var bara att anpassa sig. Med facit i hand visste vi inte att det skulle bli så här så klart, säger han.
Var det tufft för dig? Främst ekonomiskt.
– Inte för mig. Det var värre för spelarna och ledarna att veta hur de skulle lägga upp förberedelserna. De fick nya besked när nästa match skulle spelas hela tiden, och fick ställa om snabbt.
I stället för svenska cupen och allsvensk fotboll blev det en rekordlång försäsong för spelarna i GFC.
– Det var jättetufft. Man såg inte en morot med all träning. Man tränade för att hålla formen. Jag tycker det är kul att träna, det var inte jobbigt på det sättet, men det var ovisst, säger Julia Roddar.
In kom också Mats Gren som tog över rollen som huvudtränare för GFC.
– Det var bra att få in Mats med lite nya idéer och nytt tänk. Det kändes bra och spännande, säger Pauline.
Juni/juli: Säsongen drar äntligen i gång
Men det blev en säsong till slut och med en cupmatch från februari i ryggen plus en handfull träningsmatcher, tog GFC en övertygande seger med 5-1 i premiären i slutet av juni.
– Man var överladdad. Vi hade bara spelat några träningsmatcher inför. Men det var en enorm glädje att äntligen få spela tävlingsmatch igen, det var speciellt efter den långa försäsongen, säger Pauline.
Är det den längsta försäsongen du någonsin varit med om?
– Haha, det kan man lugnt säga. Det var väldigt speciellt.
Var det svårt att komma i gång?
– Vi får scheman som vi följer och vi fick ett schema redan efter säsongen 2019 som gällde försäsongen 2020. Men allt blev ju fel. Det blev en utmaning. Det var inte så att vi kunde börja hårdträna ifall serien skulle komma i gång. Det gällde att bibehålla den formen man jobbade upp till mars.
Men GFC hade inga som helst problem i inledningen av säsongen. Under juni och juli spelade laget sju matcher, varav fem av dem var vinster och två oavgjorda. GFC var helt överlägset i allsvenskan.
Det hemliga receptet tros vara uppehållet som laget hade i mars/april.
– Det var väldigt skönt. Det blev lite att man fick vara med sin familj i tre veckor och tänka på annat. När man väl kom tillbaka till fotbollen var det som att vi haft en semester. I längden blev det väldigt bra och det gynnade oss i slutet av sommaren, säger Julia Roddar.

Peter Bronsman lägger till:
– Laget hanterade det förträffligt. De vågade ta ett beslut som var ganska stort. Vi ställde in alla träningarna när det var som värst och tog det lugnt i stället.
Augusti: ”Jaha, det kommer hända igen”
Segertåget fortsatte att rulla vidare även i augusti. Men mot slutet av månaden hände någonting. Laget hamnade i en negativ trend och kanske var det även så att spöken från de tidigare säsongerna uppenbarade sig.
GFC hade inför säsongen 2020 fyra raka SM-silver där de snubblat på mållinjen. Men från ingenstans kom första förlusten för säsongen mot toppkonkurrenterna Rosengård. Matchen efter det blev det en ny förlust mot Kristianstad.
Pauline Hammarlund har tillhört GFC sedan 2016 och är mycket väl medveten om historien.
– Det är klart att det var tungt. Vi hade ett väldigt bra läge inför de matcherna att rycka ifrån i toppen. I stället gick Rosengård om oss efter de två matcherna. Vi kände också att prestationerna var väldigt dåliga i de matcherna, det blev lite oroligt, säger Pauline.

Julia Roddar, som kom till GFC 2018, minns hur det har varit de två tidigare säsongerna. Hon beskriver känslan efter förlusten mot Kristianstad.
– I bussresan hem kände jag: ”Jaha, det kommer hända igen”. Jag kände verkligen så. Det var svårt att hålla tron uppe på guldet eftersom Rosengård gick om oss och det var förluster mot två toppkonkurrenter. Men när Rosengård började tappa några matcher fick vi tillbaka guldvittringen, säger Roddar.
Peter Bronsman var dock lugnet själv.
– Nej, det kan jag inte säga. Fotbollen är funtad så. Det händer alltid någonting, det gäller alla lag. Nu hände det oss i två matcher och jag tyckte inte om det. Men någon speciell oro kände jag inte, nej, säger han.
I stället var det ett GFC som blev revanschlystet.
September: Guldvittring
3-0 mot Eskilstuna, 3-0 mot Djurgården och 3-0 mot Piteå hann GFC med i september. Laget, som hade åkt på två bedrövande förluster i rad, var återigen med i guldjakten på det efterlängtade SM-guldet.
– Det blev mycket snack om de tidigare säsongerna efter förlusterna, men vi visade styrka och studsade tillbaka. Det var en styrka av oss och det var något vi visade under hela säsongen, säger Pauline Hammarlund och fortsätter:

– Vi var besvikna och kände att det enda vi kan påverka nu är att vinna de resterande matcherna och så får vi se hur långt det räcker.
Vad var det som gjorde att ni studsade tillbaka så snabbt?
– Det började redan från försäsongen tror jag. Vi fick tid att träna ihop oss och vi byggde upp någonting bra. Vi hade ett spelsystem som vi alltid trodde på och sedan hade vi fantastiskt bra spelare i truppen. Det är en styrka vi haft.
Samtidigt tappade konkurrenterna Rosengård i flera av sina matcher och slutspurten av damallsvenskan var upplagd för en rysare.
Oktober/november: Upploppet
Och sedan kom oktober och efter en vinst mot Umeå i allsvenskan blev det en rejäl urladdning mot Jitex i svenska cupen.
– Jag vet inte vad som hände, allt gick inte. Det var helt sjukt, säger Julia Roddar.
GFC vann den matchen med 7-0 och gick in i slutetappen av damallsvenskan med ett gott självförtroende.
Och när det väl gällde som mest visade GFC var skåpet ska stå. 13-1 i målskillnad på de tre senaste matcherna, samtidigt hade Rosengård halkat efter i tabellen. När slutsignalen ljöd den 15 november på Valhalla IP stod det klart:
Kopparbergs/Göteborg FC var svenska mästare – för första gången i historien.
Men faktum var att guldet redan hade säkrats i och med segern mot Linköping omgången innan.
– Jag har inte fattat det än, säger Julia Roddar.

Pauline Hammarlund:
– Det är obeskrivligt. Jag kan tänka mig att det alltid är kul att vinna SM-guld. Men det blir speciellt när man har varit i en förening i många år och varit med på en resa, då det inte bara har varit framgångar och uppåt. Det gör det hela skönare, säger Pauline.
Julia Roddar återkommer efter att hon har haft tid att smälta SM-guldet.
– Det var skitmäktigt att få skriva historia för klubben. Jag har varit här i tre år och det känns som ett hem för mig och jag känner mycket för klubben, säger Julia.
December
Peter Bronsman menar att han nu är ”kvitt” med politikerna i Göteborg. När Peter Bronsman blev storsponsor för Göteborg FC, och sedermera även ordförande, lyckades han övertala Göteborgs två starka S-politiker, Göran Johansson och Frank Andersson, att stötta GFC.
– Vi, GFC, har fått ett uppdrag av staden Göteborg. Jag lovade Frank Andersson och Göran Johansson att om de satsade på oss och hjälpte oss, att vi skulle ordna ett SM-guld, säger Peter Bronsman och fortsätter:
– Nu lever inte Göran längre, men Frank lever och han känner en extra värme i hjärtat. Jag är övertygad att Göran också hade känt det. Det tog några extra år än vad jag hade räknat med, men nu är jag kvitt med politikerna i Göteborg. Jag har betalat tillbaka.
Hur länge kan politikerna räkna med att få vänta på någon peng i Champions League?
– Jag märkte en skillnad redan mot Bayern München i fjol. De behandlar tjejer och killar lika i föreningen, precis som hos Manchester City. De har ett jäkla försprång på den biten. Vi får klura lite hur vi ska lösa detta framöver. Det är en nivå som jag måste ha hjälp med hur vi kan lösa.
Det blev uttåg redan i 16-delen i år i Champions League för GFC mot brittiska Manchester City, efter att dubbelmötet slutat totalt 5-1 till City.
Både Pauline Hammarlund och Julia Roddar har nu siktet inställt mot Champions League nästa år.

– Det blir så klart nästa steg när SM-guldet är bärgat. Vi hade inte riktigt förutsättningarna i år, då vi tappade många spelare från säsongen. Hade vi haft samma trupp hade vi haft en bra chans, säger Pauline.
Trots den märkliga säsongen som har varit kan Julia Roddar se tillbaka på säsongen med positiva ögon.
– Guldet har gjort att 2020 kommer vara ett år man minns på ett bra sätt. Att det dåliga inte tar bort fokuset från det. Känslan av att vara stolt över ett SM-guld över vinner det jobbiga som har varit, säger Roddar.