Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Då fick jag en rysning genom hela kroppen”

Maral Mirzai.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Maral Mirzai.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

MÖLNLYCKE. Arbetsklimatet för landets fotbollsdomare kan beskrivas som direkt uselt. Hot, hat och i vissa fall våld har blivit en del av vardagen. 

Men varför låta de destruktiva krafterna vinna striden? 

GT tog rygg på fotbollsdomaren Maral Mirzai, 29 – en av mycket få kvinnor som vill döma herrfotboll i Göteborg. 

– Vill vi ha fler damdomare måste vi värna om de som väl börjar, säger hon. 

Klockan närmar sig 18.30 när Maral Mirzai rullar in framför de röda byggbarackerna på parkeringsplatsen ett längre inkast från Mölnlycke IP. De gamla omklädningsrummen står halvrivna några hundra meter bort.

Maral plockar ut en svart bag och slänger den över axeln innan hon vandrar fram mot en av de mittersta barackerna, där Dari Hatami, 31, står lutad mot dörren.

Maral och Dari slår sig ner på träbänkarna i det provisoriska omklädningsrummet. Bara några minuter senare anländer även Adrian Hosseini, 24, och kvällens domarteam är därmed fulltaligt. 

Om lite drygt en timme är det avspark i division 4-matchen mellan Mölnlycke IF och IK Zenith. En viktig match för båda lagen.

Maral, Dari och Adrian pratar ihop sig inför matchen.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Samtidigt som trion byter om passar de på att småprata om sina tidigare matcher. Det har varit ganska stökigt, konstaterar Dari. 

– Jag hade en stökig match i herrfyran nu senast, säger han.

Maral:

– Jag har hört att det har varit mycket kort i matcherna tidigare. 10-11 varningar, vet du vad det har varit för?

– Njae. Men jag har dömt Zenith innan och det var inte mycket kort i den matchen. De är ett ungt och duktigt lag, säger Dari.

Maral reser sig upp och smiter ut för att utbyta några ord med ledarna från de båda lagen. En del formalia ska hinnas gå igenom. 

Domaren Maral i samtal med Zeniths Björn Hagberg.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

”De ska få visa sina känslor”

Tillbaka i det lilla omklädningsrummet tar Maral, som är dagens huvuddomare, till orda och drar sin vanliga matchgenomgång för de båda kollegerna. 

– Vi får komma ihåg att det är en enkel serie och att alla matcher är viktiga i år. Jag hade båda lagen i någon match förra året och de brukar vara skötsamma. Sen har vi ett perfekt fotbollsväder i dag, så de lär nog vara väldigt taggade, säger hon. 

Maral fortsätter med att berätta hur teamet ska agera vid olika situationer – frisparkar, insparkar och offsider avhandlas. 

– … sen klara röda kort får vi inte missa som team. De ska få visa sina känslor, men på ett respektfullt sätt, avslutar hon.

Just den där delen med respekt har varit ett återkommande problem de senaste åren. Domare har hotats och matcher har avbrutits. Maral är tydlig med vad som ska tillåtas och var man ska dra gränsen. 

Efter genomgången traskar domartrion över parkeringsplatsen och bort mot Mölnlycke IP:s konstgräsmatta för att hinna med uppvärmningen. På ena långsidan, bakom ett smalt räcke, har drygt 50 personer spritt ut sig för att beskåda kvällens drabbning i kvällssolen. 

Domarteamet gör sig redo för avspark.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Maral Mirzai.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Den första halvleken visar sig bli lugn. ”Hur fan kan hon blåsa för det där?!”-reaktionen hörs därför ganska väl över Mölnlycke IP när den kommer från ena bänken efter dryga halvtimmen. 

”Lugnaste bänkarna i år”

Väl i pausvilan samlas domartrion för att prata ihop sig. 

– Handen jag tar där, Dari, jag tycker att den är medveten. Sen kunde jag nog ha sålt in den bättre om jag tagit upp det gula kortet direkt, nu kommer det lite sent, säger Maral och fortsätter: 

– Hur har det varit vid bänkarna, Adrian? 

Svaret kommer blixtsnabbt.

– Väldigt lugnt, det är nog lugnaste bänkarna i år!

* * *

20 minuter in i andra halvlek tänder det plötsligt till för första gången i matchen. Det är i samband med en frispark för Zenith. 

– Men han sparkar ju på honom, hur kan det vara frispark?! hörs en ledare ropa.

En spelare på bänken mumlar något tystare: 

– Jag vet inte vad hon blåser för… Hon blåser ju för allt.

Maral i samtal med spelare i Mölnlycke efter en frispark i bra läge.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Man i publiken skriker

Trots några spridda rop från bänkarna har Maral och hennes domarkolleger full kontroll över händelseutvecklingen på fotbollsplanen den här soldränkta vardagskvällen. 

En man i hemmapubliken ilsknar till efter ett gult kort och skriker mot trion i röda tröjor: 

– Men snälla domarn, du får ju dela ut lite frisparkar! 

Maral vänder huvudet mot publiken för en kort sekund innan hon åter riktar sitt fokus mot planen. 

Värre än så blir inte ropen från publiken den här kvällen.

* * *

På väg tillbaka till omklädningsrummet efter matchen kommer en äldre man fram till Maral, Dari och Adrian. Han vill berömma domarteamet för deras insats.

– Ni får högsta betyg i dag, helt underbara måste jag säga, utbrister han glatt innan han vandrar vidare. 

IK Zeniths assisterande tränare Björn Hagberg är också snabb med att lovorda rättsskiparna. 

– Det här var den bästa domarinsatsen vi haft i år, sen är det alltid lättare att säga det när man har vunnit...

Dari Hatami, Maral Mirzai och Adrian Hosseini är nöjda med sin insats efter matchen.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Allt må se ut att vara helt i sin ordning när publiken försvinner ut i det nattsvarta mörkret som omgärdar Mölnlycke IP. Fyra varningar, två mål – en helt vanlig fotbollsmatch en torsdagskväll i augusti. 

Sanningen är dock vanligtvis en annan.

I slutet av förra året gjorde Göteborgs-Posten en granskning som visade att över 70 procent av domarna i Göteborgsfotbollen utsatts för hot eller hat under sina domaruppdrag. 10 procent av domarna hade dessutom utsatts för någon form av misshandel i samband med match. 

Under en period förra säsongen gick det så långt att domarklubben vägrade att döma division 4-lagen Kortedala IF och United Africa

Den här lugna kvällen i den allra sista sommarvärmen på Mölnlycke IP är det svårt att tro att det där tuffa, råa är klimatet som tyvärr alltför ofta är vardag för Göteborgs fotbollsdomare.

Har varit ganska skonad: ”Haft tur”

Väl tillbaka i omklädningsrummet slår sig Maral Mirzai ner på en av bänkarna. 

– Det kändes ganska lugnt där ute i dag, sen vet man inte om det berodde på att ni (GT:s utsända) stod där med massa kameror (skratt). Nä, men det var två duktiga lag i dag, ledarna hetsade inte spelarna på det sätt som man kan se ibland utan snarare tvärtom, summerar hon nöjt. 

När samtalsämnet glider in på just domarnas arbetsklimat suckar Maral däremot tungt. Då har hon ändå varit ganska skonad från de grövsta attackerna.

– Men jag har ett minne för många år sedan, då fick jag höra från en ledare att ena bänken hade sagt någonting väldigt kränkande mot mig. Då fick jag en rysning genom hela kroppen. Så det är klart att man påverkas även om man inte hör allt under matchen. Man blir chockad. Hade någon sagt det på stan hade jag tagit åt mig lika mycket. Sånt ska bara inte få förekomma, då har inte föreningarna tagit sitt ansvar. Man måste kunna behärska sig och fortfarande ha kvar respekten, vi är alla människor.

Maral tänker efter en stund innan hon fortsätter:

– Jag tror att det har hänt mer grejer i år och förra året än tidigare, men jag vet inte varför det har spårat ut. Jag har väl bara haft lite tur som inte drabbats mer.

Vad skulle du vilja säga till de unga tjejer och killar som funderar på att börja döma men som är oroliga för just det här klimatet?

– Man ska inte ge upp. Sen är det viktigt att ha något stöd, domarklubben var ett stort stöd för mig när jag började. Jag kände mig alltid välkommen och blev ganska nära vän med andra domare. Man kan be någon följa med på matcherna, så slipper man vara helt själv. Sen ska man inte glömma de där andra 20 matcherna som är hur roliga som helst. Jag hoppas verkligen inte att folk blir skrämda, för det finns så mycket positivt också. Sen håller domarfamiljen ihop, vet man om att det är två lag som möts som kan bli hetsiga brukar många domare åka dit och titta. 

Hur stort ansvar ligger på föreningarna för att få till ett bättre klimat?

– De har ett stort ansvar. Det som händer på deras arena, om en match spårar ur, är deras ansvar. De måste försöka så gott det går även om det är svårt. Vissa tycker att det ingår att man ska stå och skrika och hetsa.

Hur hanterar du det själv? 

– Det var ju någon gång nu i den här matchen där jag varnade en i Mölnlycke som någon i publiken skrek till på mig, men jag kan inte vända mig om till publiken och möta det. Jag är så pass säker i de domsluten att det får gå in och ut bara. Dömer man på en högre nivå är det ofta mer avgränsat på arenan med läktare, men här är det inte det. Publiken står väldigt nära. Det gäller som domare att försöka släppa det och fokusera på sitt. 

Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Maral Mirzai uppträder självsäkert. Som en av ytterst få kvinnor som dömer i Göteborgsfotbollen och en av ännu färre som dömer herrfotboll, är det nästan någonting av ett måste. Samtidigt ser hon stora problem med att just så få tjejer vill börja döma fotboll. 

– Jag var 23 när jag började och hade flyttat hemifrån. Det är svårt som nybörjare när man kommer in och ska börja döma själv, man måste vara stark och självständig när lagen kommer med 17 spelare och man är där helt själv. Man måste försöka nå ut till de här tjejerna, det är inte många som går runt och tänker på att de vill bli fotbollsdomare, säger Maral.

Hur mycket tror du att det tuffa klimatet spelar in?

– Man måste vara så pass stark att man kan filtrera bort det. Lag, föräldrar och publik kommer aldrig någonsin vara objektiva. De kommer alltid tycka att domslut är fel. Då gäller det att vara trygg i sig själv som domare. Sen ligger ett stort ansvar på föreningarna, vill vi ha fler damdomare måste vi värna om de som väl börjar. Man måste stötta och hjälpa. 

”Någon skrek H-ordet”

Björn Hagberg, assisterande tränare för IK Zenith, delar den bild som målats upp. Han har själv bevittnat mycket som han inte tycker hör hemma på en fotbollsplan.

– Det blir mycket känslor och testosteron, man blir arg ibland. Vi hade en kvinnlig domare i förra matchen och då fick jag ett kort i stridens hetta och det tar jag. Det blir gapigt i sådana här kontaktsporter och jag har själv dömt en del och det är klart att det kan bli väldigt jobbigt när man inte har lagen på sin sida. Jag förstår att det är tufft att vara domare och jag förstår också varför det saknas domare, särskilt i de lägre divisionerna där det har varit ännu värre, säger han. 

Det är väldigt få tjejer som börjar döma fotboll, vad tänker du om det?

– Det behöver vara fler, absolut. Sen är inte könet i sig viktigt för mig, jag tror att det finns både killar och tjejer därute som hade varit jättebra domare som helt enkelt inte vill på grund av att man kan bli så utsatt. Och det är ju helt oacceptabelt. 

Vilket ansvar har ni, ledarna, i allt detta?

– Jättestort ansvar, alla föreningar har det. Jag hör att det sägs saker som absolut inte är okej och ibland på språk som domarna inte kan. Det finns en attityd bland vissa spelare som är jätte-, jättefelaktig och särskilt ibland mot kvinnliga domare. I förra matchen var det till exempel någon som skrek H-ordet mot domaren.  

* * *

Kanske var det här en av de där 20 matcherna som Maral Mirzai och hennes domarkolleger kommer minnas nästa gång de råkar ut för Göteborgsfotbollens destruktiva krafter.

För de tänker inte ge upp i första taget. Kärleken till fotbollen är för stark för det.