Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Är bättre att trivas än att irriteras på varann”

Tobias Linderoth var lagkamrat med Paul Gascoigne under en period i Everton.
Tobias Linderoth.Foto: NILS PETTER NILSSON
Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Förre landslagshjälten Tobias Linderoth, 41, satsar hårt på tränarkarriären. 

I en stor intervju med GT berättar han bland annat om Paul Gascoignes galna upptåg, sitt bästa minne som spelare – och nya livet som singel efter dubbla skilsmässorna. 

– Det är bättre att trivas med tillvaron än att gå runt och vara irriterade på varandra. Ibland glider man isär, säger han. 

Den gamle mittfältaren, sedan många år bosatt i Borås och ungdomstränare i Elfsborg, har semester och tänker spendera någon vecka hemma hos mor och far i Hällevik i Blekinge, 500 meter från Strandvallen där Mjällby håller till. 

– Det är hemma för mig, synd bara att man inte kan gå dit och titta, jag får se dem på tv i stället. Annars är det perfekt att vara ledig nu när man kan se hur mycket fotboll som helst, säger Tobias Linderoth. 

Pappa Anders, själv gammalt utlandsproffs (Tobias är född i Marseille), har hunnit fylla 70 men är fortfarande aktiv som fotbollsinstruktör inom skolvärlden. 

– Jag tror att det är bra för honom, han brinner för att stå ute på planen, det är det han gillar. Jag är lika fotbollstokig som honom och tror att det passar mig ganska bra att gå i hans fotspår. För mig har han alltid varit tränare, jag kommer inte ihåg honom som spelare. Jag tror att sex månader är det längsta uppehållet han haft från fotbollen, säger Linderoth, som tackade nej till att träna Mjällby i allsvenskan i år. 

– Det passade väl inte riktigt. Jag har barnen (Emilia, 13, och Carl, 9) varannan vecka i Borås och det hade blivit svårt att pendla. Ett ganska enkelt val att välja barnen, jag vill kunna träffa dem ofta och det är viktigt att deras vardag är bra. 

”Funkade bara inte”

Huset håller på att säljas och häromdagen flyttade han till lägenhet. 41 år gammal har han hunnit skilja sig två gånger. 

– Ja, det stämmer, men det var ingen större sak den här gången. Det funkade bara inte och hon är inte barnens mamma heller. Vi valde den vägen. Det är bättre att trivas med tillvaron än att gå runt och vara irriterade på varandra. Ibland glider man isär. Nu är jag singel och mår bra. 

På 90-talet gjorde han tre säsonger som spelare i Elfsborg, nu är han inne på sitt nionde år som tränare i klubben. 

– Jag trivs väldigt bra och vi har kunnat hålla samma rytm hela året och under våren har jag första gången i livet varit ledig på helgerna (på grund av coronapandemin). 

Vad har du för målsättning med tränarkarriären? 

– Samma som jag hade som spelare, jag ska göra mitt bästa och bli så bra som möjligt. Sedan får vi se hur långt det räcker, men det ska vara något jag brinner för och som är roligt. På sikt vill jag absolut jobba med ett A-lag, men sedan beror det på vad det är för typ av uppdrag också.

Är du sugen på en utlandssväng? 

– Ja, definitivt, men det ska mycket till som livet är nu och jag trivs som sagt väldigt bra i Elfsborg. Och det är svårt för svenska tränare att komma ut, det krävs att man gör det väldigt bra i allsvenskan och kanske även i Europaspel eller på förbundskaptensnivå. Man måste ha flyt med första jobbet också, det är lite hårdare resultatkrav utomlands och kortare startsträcka. 

Vad gör du när du är ledig? 

– Jag promenerar mycket och läser mycket, främst psykologi och självbiografier, och umgås med familjen. Det är väl mest det. 

Tränar du något? 

– Jag har börjat igen sista halvåret, jag hade ju väldiga problem med höften och att springa fem kilometer eller en mil är svårt. Därför promenerar jag längre sträckor, men det har blivit bättre och vardagen funkar. Om det blir sämre igen är väl nästa steg att gå in och fixa till den. 

Så du har inte fastnat i padelträsket? 

– Haha, nej, jag har undvikit det och inte heller haft tid. 

Hur ser du på svensk fotboll i dag? 

– Landslaget står väldigt högt i kurs tycker jag, man har hittat tillbaka till det som svensk fotboll och idrott står för. Ett bra kollektiv med taktiskt skickliga spelare. Peter (Wettergren) och Janne (Andersson) har gjort ett jättejobb och spelarna har tagit till sig det på ett fantastiskt sätt. På klubbnivå är det bara att hoppas att något lag kan ta sig ut i Europa igen, det är där vi har lite mer att göra. Malmö har ju gjort det bra och har störst chanser. 

Det låter som att du och landslaget har samma filosofi. 

– Jag tror ju på att man är strukturerad, att alla vet vad de ska göra och att man jobbar hårt tillsammans, även Zlatan fick ju anpassa sig efter hand. Svenska lag är som bäst när man har ett starkt kollektiv och när det finns spelare i det som kan sticka ut med sina spetskvaliteter. Då brukar det bli ganska bra. 

Tobias Linderoth gjorde 76 A-landskamper och representerade på seniornivå Elfsborg, Stabaek, Everton, FC Köpenhamn och Galatasaray. På frågan om bästa minnet kommer svaret snabbt: 

– Första VM-matchen mot England (2002 i Japan, 1–1), det var stort. Man står där och sjunger nationalsången med gåshud på armarna. 

Är du nöjd med karriären? 

– Ja, jag tycker att jag hade en bra karriär, men jag blev skadad lite för tidigt. Jag var bara 28 när jag började få problem med höften och det stoppade mig ganska rejält. Det sved. Annars hade jag kunnat hålla en högre nivå under längre tid, men jag är glad och tacksam över att jag fick spela i många länder och fina klubbar. 

– Men man skulle ha njutit mer då. Jag tittade aldrig tillbaka, det var bara nästa match och nästa klubb som gällde. Nu kan man tänka tillbaka och diskutera gamla minnen, och jag är glad att jag tog chanserna som dök upp och testade något nytt. I stunden kan det vara svårt att bryta upp, men jag ångrar inte det och fick uppleva Turkiet, England och även Norge och Danmark. 

Linderoth (näst längst till vänster på den nedre raden) inför VM-matchen mot Argentina 2002.Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN

”Cristiano Ronaldo är fantastisk”

2006 vann FC Köpenhamn ligan, kvalificerade sig för första gången till Champions League och Linderoth utsågs till årets spelare i Danmark och årets mittfältare i Sverige. 

– Jag var som bäst då och dessutom föddes min dotter. Ett fantastiskt år. 

Vassaste spelaren du mött? 

– Cristiano Ronaldo. Jag mötte honom i Premier League, Champions League och med landslaget. Han var en lite mer annorlunda spelare i United, mer en artist. Nu är han en poängmaskin och har haft en otrolig utveckling. Han är fantastisk. 

Bästa medspelaren? 

– Everton hade många profiler. Ginola, som var min stora idol, Wayne Rooney kom fram då, Duncan Ferguson, Paul Gascoigne... I Galatasaray var det också många bra, som Hakan Şükür. I landslaget Zlatan, Henke, Ljungberg, Mellberg... jag har spelat med många duktiga spelare. 

– Men omklädningsrummet i Everton... det var bra kan jag säga. 

Linderoth berättar att Paul Gascoigne och Mark Pembridge brukade inspektera lagkompisarnas privata kläder i samband med träning. 

– En dag hade jag en lång rock som jag hade hängt av mig och helt plötsligt kom ”Gazza” och joggade i den. Och när (hårfagre) Ginola hade skrivit på ett kontrakt hade ”Gazza” hittat en svart peruk som han kom ut i till träningen. Han slängde med håret som en passning till Ginola. Det var mycket som hände, han var en skön lirare.