Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Poya om Blåvitts kris: ”Tvivlar inte på mig”

Poya Asbaghi.Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Ingen seger på elva matcher i allsvenskan – IFK Göteborgs situation blir allt mer allvarlig. 

För Poya Asbaghi stundar en andra resultatkris på tre år.

Känner han att han sitter säkert?

– Jag var inte världens bästa tränare förra året när det gick skitbra och jag blev nominerad till årets tränare. Jag tvivlar inte på mig själv nu när vi har många matcher utan seger, säger han.

Till slut släppte IFK Göteborgs klubbdirektör, Max Markusson, en kommuniké. 

I en lång text, publicerad på IFK Göteborgs hemsida förra veckan, gick han igenom klubbens nuläge, redogjorde för tankar om det som varit och det som kommer, och däribland fanns även en argumentation till Poya Asbaghis försvar, ett sorts faktaunderlag för att underbygga beslutet att stå fast vid honom.

Kommunikationen togs emot väl på sina håll. Budskapet var tydligt, strukturerat och innehöll stora mått av logik. En klubbledning som förklarar hur den tänker tenderar att vinna förtroende.

Men så förlorade IFK Göteborg mot IFK Norrköping, och när man inte har vunnit på elva matcher väger ord lätt. I stället efterfrågas handling. 

Laget har problem. Problem att vinna fotbollsmatcher, problem att göra mål och det sätter press på ambitionen att hålla kursen. Långsiktighet är en nobel och eftersträvansvärd tanke i fotboll, men alla vet hur lite den betyder när man inte har vunnit på en evighet, speciellt i klubbar av den här storleken.

Efter 1-3 mot Norrköping skärptes tonen, men det förtroendevotum som riktades mot Asbaghi av Markusson i veckan repeterades av sportchefen Kenneth Andersson.

Klubbdirektören Max Markusson.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Vad klubbledare säger och gör kan dock vara väldigt olika saker. 

Känner IFK Göteborgs tränare att han sitter säkert?

– Vi är tydliga mot varandra. Vi vill samma sak och vinna så många matcher som möjligt. Den stora kommunikationen som IFK Göteborg har riktat utåt är att vi ska slåss om Europaplatser på allvar, förhoppningsvis kontinuerligt, från 2021. Vi ska spela kval till Europa redan i år. På det sättet är vi ett år före vår uttalade målsättning, tillsammans med en cuptitel som inte speciellt många förväntade sig, säger Asbaghi.

– Men, fortsätter han. 

”Ganska lugna”

– Vi har en dålig resultatrad i allsvenskan som alla är överens om att vi måste förbättra. Vi är nog ganska överens om vad vi behöver göra på fotbollsplanen för att komma dit. Här inne drabbas vi nog inte av panik. Vi är ganska lugna i var vi står. Utifrån är det kanske inte samma känsla.

Vilken känsla är det?

– Det fanns de som redan förra året tippade oss sist i allsvenskan. Vi blev tippade dåligt i år också. När samma personer utvärderar vår säsong jämförs min statistik som tränare med de som var tränare för Blåvitt när klubben skulle slåss i toppen. Eller med Häcken, som har som målsättning att slåss om SM-guld. Där dras inte vi med. Vi tror inte att vi ska åka ut, men vi jämför oss inte med Malmö FF för att Blåvitt rent historiskt har vunnit nästan lika många titlar. Vi pendlar inte mellan hopp och förtvivlan i vår egen utvärdering.

– Jag kan jämföra med 2018, mest med tanke på hur snacket utifrån blir. Jag har varit med om det en gång. Trots att jag inte var särskilt erfaren 2018 kunde jag bibehålla ett lugn, nu är jag ännu bättre på att hantera det. Jag har erfarenhet och två år äldre. Vi är längre fram i vår process nu, när vi tappar poäng är det inte på samma sätt som hösten 2018. Vi har ett cupguld mitt i allt och har kvalificerat oss för Europa. Det gjorde vi inte 2018, säger han.

Vad tänker du mest på just nu?

– Att vi vill vinna en match i allsvenskan. Det har varit väldigt många matcher utan tre poäng. Vi vill ge spelarna självförtroendet som en seger medför och vi vill ge våra supportrar ett lugn i sin vardag. Speciellt nu när vi inte träffar dem på plats på Ullevi. Det är det jag tänker på mest. Jag vill inte fastna i en paniksituation och bli för besatt av sviten, utan hitta rätt saker att ändra på. Det största felet vi kan göra nu är att få stor panik, tänka att A och B är fel när A och B är bärande. Det kanske är C vi ska ändra på. Det gäller för oss att hitta ett lugn i det. Vi är jäkligt bra fram till sista tredjedelen och vi är jäkligt bra i defensiven fram till vår egen tredjedel. Vi behöver bli bättre där och jobba på det, men om vi identifierar fel saker kanske vi inte kan prata om att vi är bra med i matcherna längre.

Vad är det du vill skruva på och hur gör ni för att göra det?

– Det är talande att vi i offensiv box inte är lika effektiva som våra motståndare. I defensiv box gör våra motståndare mål. Vi är inte hundraprocentiga i vårt markeringsspel. Vi blir hårt straffade när vi står fel, men vi kan inte göra mer än att försöka vara perfekta där. Det vi får nu är möjlighet att träna. Mellan matcherna har vi kunnat träna avslut och rörelser i sista tredjedelen, men inte med motståndare. Tar du in motståndare blir belastningen en helt annan. Vi kan inte utsätta våra spelare för det. Vi har spelat flest minuter av alla med cupen inräknad. Det blir skönt med ett matchschema som tillåter någon extra träning där vi kan träna mot varandra. Det kan ge effekt på planen och vad vi gör i olika straffområden.

Blåvitts spelare försöker prata ihop sig mot Kalmar FF.Foto: SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN

Du och Ferran Sibila sitter i samma båt. Hur bedömer ni er egen insats den här säsongen?

– I slutändan är det resultatet som talar sitt språk. Vi är inte nöjda med att inte ha vunnit fler matcher i allsvenskan. Vi sätter den pressen på oss själva och tycker att vi kan göra det bättre. Vi måste identifiera varför vi inte får med oss tre poäng. Vi har gjort det jäkligt bra i speluppbyggnaden och första delen av vårt försvarsspel, där är vi minst lika bra som många av topplagen i allsvenskan. Men sättet på vilket vi missar målchanser och agerar i offensivt straffområdet och defensivt straffområde har varit långt ifrån topplagen, snarare mot andra änden av tabellen. Därför har vi fått den tabellplacering vi har. Det tar vi som tränare på oss. Vi måste hitta vägar framåt.

Är du och Ferran oense om någonting?

– Vi är skrämmande överens om allt. Så har det varit från dag ett. Man kan tycka att om man inte vinner matcher i allsvenskan, då ska man börja irritera sig på varandra i ledarstaben. Men tvärtom. Vi har varit jäkligt överens från dag ett. Nästan ännu mer den senaste tiden. Vi har knappt diskussioner där vi inte är 100 procent överens. Små detaljer som mest.

”Jag blev anställd på grund av det”

Det går att anlägga flera perspektiv på det som händer i IFK Göteborg. Å ena sidan kan man mena att det har lämnat många viktiga spelare under Asbaghis tid i klubben, att han byggt ett lag bara för att se det länsas på nyckelspelare, byggt ett nytt och genomlevt samma sak igen. Lasse Vibe, Sebastian Ohlsson, Emil Salomonsson, Benjamin Nygren, Sebastian Eriksson, Elias Omarsson, Pontus Dahlberg, Carl Starfelt – alla har ryckts ur startelvan, och det försvårar så klart, likaså skadorna på spelare som Robin Söder och Giorgi Kharaishvilli i år.

Men det är också verkligheten för en allsvensk tränare, både spelarförsäljningar och skador. Borde det inte gå att hantera utan att hamna i omstartsläge gång efter annan?

– Det är tudelat, säger han. 

– En anledning till att spelarna har bytts ut är för att vi har fått in stora pengar. Hade vi inte fått pengarna och sålt spelare för över 100 miljoner kronor – många menar att vi har ett utsatt läge under corona och att elitlicensen är i fara nu. Hur hade det varit utan de försäljningarna? För oss känns det: Fan vad bra att vi har sålt spelarna och haft den här omsättningen. Utan det kanske inte IFK Göteborg hade funnits kvar. Det ger oss trygghet, vi gör många saker rätt. Det tar av kontinuiteten i spelet, det är klart. Jag ser ändå att vi blir tryggare och tryggare i vårt spel. Det finns spelare som har varit här ett tag och ser bekväma ut i vad de försöker göra. Inte i resultaten den senaste tiden, men vi tycker att tryggheten i spelet går framåt. Ta Norrköping nu. När vi vann borta mot dem förra våren skapade dem dubbelt så många målchanser som oss, men vi hade flyt och självförtroende. Vi satte målchanser. Nu gör vi inte det.

Ferran Sibila och Poya Asbaghi.Foto: NICKLAS ELMRIN / BILDBYRÅN

 – Jag antar också att spelarförsäljningarna är en del av min utvärdering här. Jag tror att det är en stor del. När jag skrev på var det en stor anledning till att de valde mig som tränare. Jag har en historia av att jobba med spelare som utvecklas, det har att göra med min spelidé. Mitt spel är inte bara byggt för att vinna matcher, utan utveckla spelare som kan ta steget ut i Europa. Jag blev anställd på grund av det och jag antar att det följs upp. Då måste man titta på det tillsammans med resultaten vi gör.

Du har svarat på frågan om huruvida du känner förtroende flera gånger nu. En del tränare upplever det som ett angrepp att få den sortens frågor.

– Det är en naturlig del av jobbet. Jag tycker inte att cirkusen som omgärdar fotbollstränare är okej. Men att den drabbar mig är helt okej, det är inga konstigheter. En dag behöver vi ha en diskussion om hur stor rätt man har att prata om tränare på det här sättet utan att det ställs samma krav på människor utanför klubben. Men att jag får den sortens frågor är ingenting jag tar åt mig av. Det är väl två eller tre klubbar som inte har haft kris och där tränaren inte har ifrågasatts. Jag var inte världens bästa tränare förra året när det gick skitbra och jag blev nominerad till årets tränare. Jag var inte världens bästa tränare när vi vann cupen. Jag tvivlar inte på mig själv nu när vi har många matcher utan seger. Jag ligger mittemellan.

Allsvenska juryn: ”Blåvitt måste överge allt”