Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Klart det funnits perioder där det har varit stormigt”

Tobias Hysén ser fram emot mer tid med familjen. Foto: HENRIK JANSSON
Glenn Hysén med den då två år gamla Tobias. Foto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN
GT:s Markus Wulcan träffade Tobias Hysén i familjens hus i Kungsbacka. Foto: HENRIK JANSSON
En enda match återstår om kroppen håller. Han kommer inte att spela mot Örebro borta i den avslutande omgången. Foto: HENRIK JANSSON
Foto: HENRIK JANSSON
Foto: JÖRGEN JARNBERGER / BILDBYRÅN
1 / 7

KUNGSBACKA. Allting har ett slut och nu tar Tobias Hysén, 36, farväl av den blåvita publiken. 

GT hälsade på hemma hos en av IFK Göteborgs största profiler genom tiderna och tog ett snack om pengar, kärlek, familj och karriär. 

– Fotbollslivet är det vi kan. Nu börjar något helt annat, säger han. 

Tobias Hysén avslutar fotbollskarriären. Foto: HENRIK JANSSON

10 säsonger, 379 A-lagsmatcher (327 från start) och 144 mål (89 i allsvenskan) fram till i dag. Ett SM-guld och två Svenska cupen-titlar.

Flera spelare har vunnit mer i den blåvita tröjan, men Tobias Hyséns tid i klubben kommer ändå att få stort utrymme i historieböckerna. Dels för sitt efternamn, dels för sina insatser på fotbollsplanen under lång tid, men också för sitt sätt att vara, som föredöme och ansikte utåt för en förening som kämpat i motvind de senaste åren. 

Kanske håller knäna för spel mot Malmö FF, inte. Oavsett vilket blir det anfallarens sista framträdande på Gamla Ullevi som elitfotbollsspelare. 

– Det känns ganska bra ändå. De flesta göra ju bara det här en gång, slutar. Sen finns det de som inte riktigt kan hålla sig och velar fram och tillbaka. Men hur det kommer att kännas när jag står där på gräsmattan... jag har försökt slå bort de tankarna och tar det som det kommer. 

GT hälsar på hemma hos familjen Hysén i Kungsbacka några mil söder om Göteborg. Här bor Tobias med jämngamla hustrun Maria och sönerna Lucas, 10, Lion, 7, och Lexton, 2, i ett stort och tjusigt hus. 

– Förhoppningsvis kan jag hjälpa till mer här hemma nu när man slipper åka i väg på träningsläger i tio dagar och sådana saker. Och jag kan vara med på födelsedagar, åka med på semestrar och planera in grejer på helgerna. Det är det jag ser jag fram emot mest. 

Mattias Bjärsmyr och Tobias Hysén efter Blåvitts SM-guld 2007. Foto: BILDBYRÅN

 

”Har mer än jag behöver”

Är du nöjd med din karriär? 

– Ja, det är jag, absolut. Sedan, när man sitter och diskuterar saker, är det ofrånkomligt att tänka ”tänk om man hade gjort si eller så i stället”. Men det ena har lett till det andra. Hade jag valt att göra något annorlunda hade jag kanske inte fått det jag fick i stället. Jag kan inte säga att jag ångrar något, det gör jag inte. 

Du hade kunnat tjäna mer pengar om du hade varit utomlands längre. 

– Kanske, det vet man inte. Om jag hade stannat kvar utomlands något år och det inte hade funkat så kanske Blåvittchansen hade försvunnit. Och då kanske jag hade fått spela i ett lag där jag inte hade tjänat lika mycket som i Blåvitt. Man kan vrida och vända på det. Om det inte hade blivit tio år här... det hade jag inte velat. I den aspekten har inte pengarna varit det viktiga, förutom när Kinaflytten dök upp. Då var pengarna det primära och det gynnade Blåvitt när jag kom tillbaka (han spelade för lägre lön). Men det är en ickefråga. Jag har mer än vad jag behöver. Det har inte varit något problem om man säger så. 

Far och son i Eindhoven 1984. Foto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN

 

Karriärens höjdpunkt? 

– SM-gulden slår det mesta, givetvis. Med Djurgården i och med att jag var nyckelspelare, och med Blåvitt för att det var så fantastiskt allt runtomkring. Jag valde att komma hem (från Sunderland), fick spela i Blåvitt och hela hösten blev fantastisk. 

När han i somras meddelade att han skulle lägga av blev responsen enorm i sociala medier, både från supportrar och tidigare lagkamrater, men också från motståndare. Något han värderar högre än personliga utmärkelser. 

– Att man gjort ett intryck, inte bara som spelare utan kanske mer som person. Att man har lyckats få andra spelare att tycka att man är en bra spelare men också en bra person. Det är någonstans det finaste du kan få, ett erkännande från dem du spelat emot. Det är jag stolt över. 

”Spretigt släktträd”

Familjen Hysén har två loger bokade på Gamla Ullevi när det är dags att säga hej då. 

– Vi har ju Västsveriges mest spretiga släkträd, haha. Det är en del att hålla reda på där. Nä, men det är kul att så många vill komma och kolla. Jag har fått dra gränsen vid familjen, typ. Jag har fått be många polare köpa egna biljetter. 

Segern borta mot BP betydde i praktiken säkrat kontrakt. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

 

Om du får välja en person som betytt väldigt mycket för din karriär, vem väljer du då? 

– Egentligen blir det två. Det var morsan (Kerstin) som körde, lämnade och hämtade och följde med överallt när jag var liten. Och sedan har farfar (Kurt) alltid varit med och stöttat. Han har kommit med tips och kritik och beröm och allt sådant där. Så de två har på olika sätt varit med hela vägen. De är de som i första hand alltid har varit där. 

– Men sedan, under själva karriären så är det givetvis min fru som funnits där i bakgrunden och hjälpt till och fixat och roddat med allt som behövts. Det är de tre. 

Maria och Tobias Hysén. Foto: ANDERS YLANDER

Han träffade Maria 2001 när han fortfarande spelade i BK Häcken. 17 år, tre söner och två utlandssejourer senare har familjen rotat sig och förberett sig på ett liv utan elitfotboll. 

Hur har er relation påverkats när ni exempelvis flyttat utomlands? 

– Det blir ju en utmaning så klart även där. Framför allt första året i Kina var jäkligt speciellt. Då fick ju hon vara hemma med de två äldsta killarna mer eller mindre dygnet runt. Det var tuffast för henne.  Men sen, i övrigt... vi har försökt att alltid ha högt i tak, även om man inte alltid kan det. Olika situationer kräver olika tillvägagångssätt, men alla småflyttar och saker som händer kräver sin diskussion. 

– Men jag tycker att vi har löst det bra. Det är klart att det funnits perioder där det har varit stormigt även där, men på det stora hela har hon varit fantastisk under de här åren. 

Tobias Hysén på Götaplatsen efter SM-guldet 2007. Foto: BILDBYRÅN

 

Hemliga projekt

Vad Tobias Hysén ska ägna sig åt framöver är han förtegen om. Ett par hemliga projekt är på gång, och kanske får han någon form av tränarroll i de blåvita ungdomslagen. 

Kommer du själv att fortsätta träna hårt? 

– Inte som nu, då hade jag ljugit. Man vill inte dassa ihop helt, men jag kommer inte att springa milen klockan 06 före jobbet. Jag kommer alltid att hålla i gång och har ett löpband här hemma som jag kan hoppa upp på när som helst. 

Det är du och Anders Svensson. 

– Precis, men mitt är i alla fall använt, haha. Det kan frugan intyga. Det blir inga Blocketannonser här inte, säger Hysén appropå fru Svenssons uppmärksammade försäljning av makens löpband

Fyra generationer Hysén har spelat i IFK Göteborg. Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Till sist: Vad betyder IFK Göteborg för dig? 

– Det är extremt svårt att sätta ord på, men det enkla svaret är att om alla som känner starkt, starkt för klubben går till sig själva och känner efter hur det känns när man pratar om Blåvitt. Jag upplever precis samma sak som supportrarna. Den stora skillnaden är att jag har fått förmånen och äran att kunna påverka det som skett på planen i så många år. Det är en jäkla ynnest.

 

Tobias Hysén

Född: 9 mars 1982 i Göteborg. 

Familj: Pappa Glenn, 59, mamma Kerstin, 60, och syskonen Charlotte, 33, Alexander, 31, Anton, 27, och Annie, 24. Hustrun Maria, 36, och sönerna Lucas, 10, Lion, 7, Lexton, 2.  

Längd: 180 cm. 

Vikt: 83 kg. 

Position: anfallare 

Juniorklubbar: Ubbhults IK, Lundby IF, Linholmens BK, BK Häcken. 

Seniorklubbar: Lundby IF (1998), BK Häcken (2000-2003), Djurgården (2004-2006), Sunderland (2006-2007), IFK Göteborg (2007-2013), Shanghai SIPG (2014-2016), IFK Göteborg (2016-2018). 

Landskamper/mål: 34/10 

Andra Hysén i Blåvitt: Erik (född 1906), hans brorsa Carl (född 1911), Eriks son Kurt (född 1934, gjorde några matcher i B-laget), Kurts son Glenn (född 1959). 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!