Skåningen, som också har jobbat som journalist, rekryterades 2013 till IFK Göteborg av dåvarande sportchefen Håkan Mild och chefstränaren Mikael Stahre.
Alf Westerberg anställdes som tipselittränare och hjälpte A-laget med motståndarscouting, och det senare har han konsekvent sysslat med sedan dess.
I övrigt har han ganska frekvent bytt roll. Ibland frivilligt, ibland inte.
När Jörgen Lennartsson kom in som tränare blev Westerberg hans assisterande, när Lennartsson fick sparken sommaren 2017 blev han chefstränare. När Poya Asbaghi kontrakterades inför 2018 var han tillbaka som assisterande och när Blåvitt hösten samma år höll på att åka ur allsvenskan petades han till förmån för Hjalmar Jonsson och Hannes Stiller från U19-laget.
”Jag ska inte in där”
Westerberg fick sedan först ägna sig enbart år scouting innan han i stället titulerades administrativt ansvarig under 2019 och det är han fortfarande, men skillnaden i år är att han även är tillbaka på planen och hjälper till med det som behövs. Under lägret i Lagos i Portugal har han bland annat gått in helhjärtat som assisterande domare när det vankats smålagsspel.
– Haha, ja, men jag tittar mest på backlinjearbetet faktiskt. Det är Poya och Ferran (Sibila) som tränar laget och leder verksamheten, jag ska inte in där mer än som en resurs, säger han.
Vad exakt gör du som administrativt ansvarig?
– Jag sköter all planering, all logistik och det är mycket koordination när det gäller spelarna och deras åtaganden, som exempelvis fotbollsskolor och sponsorarbete. Men det jag framför allt gör är reseplanering och planering av verksamheten. Var vi är och när och vilka matcher vi spelar etcetera.
– Sedan analyserar jag motståndarna också. Jag och Linda (Breding, analytikern) gör ett underlag till Poya och Ferran. Det räcker för att det ska vara rätt fulla dagar.
Är scouting din styrka?
– Vad säger man om sig själv… men styrka och styrka, jag har i alla fall rätt stor erfarenhet av det, så är det. I alla olika tränarroller jag haft har jag alltid haft med mig den ådran.
”Det var en lösning i nöden”
Var du sugen på att köra på som chefstränare?
– Både ja och nej. Det har ju varit en del av mitt tränarliv, det kändes bra när jag var inne och gjorde det, men det var viktigt för mig att det var en begränsad uppgift och en lösning i nöden. Jag var inte i det läget att jag var beredd att se det som ett långsiktigt åtagande. Det var jag faktiskt inte.
– Och klubbens intention var att vi skulle ta oss igenom situationen och att det sedan skulle ske en nystart och det var jag klar över. Det var absolut inga problem för min del.
Hur upplevde du turbulensen när du petades som assisterande och sportchefen Mats Gren sparkades?
– Jag har varit med om ett och annat under alla dessa år, det är klart att det inte är trevligt när det sker sådana förändringar, men sedan får man se sansat på det och med vilka förtecken det sker. Men visst, det är ju lite speciellt att ena stunden gå in som chefstränare och att i nästa få flytta på sig som assisterande.
– Det hände mycket. Men för min egen del var det inte så väldigt dramatiskt. Jag kände aldrig att jag var ogillad i IFK Göteborg utan man kom fram till att det var nödvändigt att göra förändringar för att reda ut situationen och med facit i hand kan man inte säga annat än att det blev bra.
Alf Westerberg tycker att klubben gjorde helt rätt som tog ett ordentligt omtag och stakade ut en ny riktning.
– Jag tror att det var riktigt att göra de här förändringarna. Jag och Poya jobbar ju ihop fortfarande. Det är inga problem på det planet. Men Poya och Ferran har helt uppenbart en god dynamik och ett synsätt som de har satt väldigt väl. Det de fick ut av det här gänget i fjol och fortsätter få ut, det ska man verkligen inte störa för det är bra, det är jättebra.
Ser ni på fotboll på ungefär samma sätt?
– Jag kommer kanske från en annan tradition och skola, men jag tycker att poängen är att du verkligen sätter en spelidé och ett synsätt och ett sätt att jobba som du tror på. Jag tycker att det är väldigt intressant att följa hur de har satt det här och hur de jobbar med laget. Sedan kunde man naturligtvis känna förra vintern att det såg tufft ut med mycket ungt folk och en skranglig försäsong, men jag tycker som sagt att de har satt det jättebra och det är både roligt och intressant att vara nära, för det är bra.
”Jag har mycket att lära där”
Poya och Ferran är betydligt yngre, kan du lära dig saker av dem?
– Oh ja, oh ja, det gör jag varje dag. Som sättet att jobba i det här spelsättet i den här spelidén, sättet att instruera och koppla teori i form av väldigt mycket visualisering och praktik. Jag har mycket att lära där. Vi har naturligtvis också jobbat mycket med video, inte minst i analysarbetet, men sättet de jobbar på med detta… det är lärorikt.
Vad har Ferran gjort?
– Förutom det jag sa så har han kommit in med väldigt stor kunskap och en väldigt god pedagogisk förmåga. Tillsammans med Poya har de satt ett väldigt bra ledarskap gentemot truppen.
Har du ett roligt jobb?
– Det som med allt annat. Ibland är det stressigt och mycket och obekvämt, allt resande och all tidsåtgång, men i grund och botten är det klart att det är roligt. Jag tycker att det är roligt att vara i den här miljön och att få fortsätta sitt fotbollsliv på hög nivå.
– Sedan sliter det en hel del, det har det absolut gjort på mig i alla fall. Den här pressen som man ständigt har levt under i 30 år oavsett roll, kanske framför allt i de chefstränaruppdrag man haft. Det är svårt att ta på, men över tid känns det. Jag mår jättebra, det är inte det, men man har haft perioder där det varit tungt. Men att jobba bakom frontlinjen och ändå få vara delaktig i någon mening, det känns som att det passar mig bra.
Springer i skogen och tittar på handboll
Hur gör du för att koppla av?
– Jag springer i skogen. Tre fyra mil i veckan i alla fall. Det är en ventil, ett andningshål. Och så går jag på handboll. Mest RIK. Trots mitt fotbollsliv är jag något av en handbollsnörd.
Alf Westerbergs avtal löper ut efter säsongen och framtiden är oviss, men han fortsätter gärna i samma roll om klubben önskar.
– Det kanske finns andra jobb som skulle kunna vara intressanta och man ska aldrig säga aldrig, men det sociala livet är också viktigt. Jag känner inte att jag till varje pris måste jobba som tränare, jag åker inte och sätter mig i en etta någonstans bara för att jag ska vara tränare, absolut inte. Det känner jag inte att det är värt så här dags. Jag tycker att livet är bra i Göteborg.
Är klubben på rätt väg?
– Ja, det var rätt rörigt ett tag, det kan man verkligen inte säga något annat än. Det är väldigt mycket nytt i organisationen på alla plan, men nu har ledningsfunktioner och organisationen i övrigt kommit på plats och det sker väldigt mycket bra i Blåvitt i dag tycker jag.
Alf Westerberg fortsätter:
– Att laget har presterat, det är ju synligt och givet, men det sker också mycket bra arbete i organisationen och folk har blivit varma i kläderna och det länkas samman bättre mellan sportsliga intressen och kommersiella intressen och så vidare. På bara något år har det hänt mycket bra. Det finns alltid saker som kan förändras och förbättras, men på det stor hela känns det som att man är på rätt väg.
