Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag är inte här för att vänta och bli bekväm”

IFK Göteborg tror mycket på unge Noah. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Niclas Alexandersson är en av IFK Göteborgs största spelare genom tiderna. Foto: BILDBYRÅN
Noah Alexandersson är född 2001. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

LAGOS. Det finns fördelar med att vara son till en känd fotbollsspelare. 

Och det finns nackdelar. 

– Han gillar att prata om sin karriär. Den där Milanmatchen när han gjorde ett mål och en assist har man ju hört om flera gånger, säger Noah Alexandersson. 

Magnus Erlingmark och Niclas Alexandersson dominerade i Champions League på 90-talet. Nu är det sönernas tur att göra avtryck i den blåvita tröjan. August Erlingmark, 21, är redan en etablerad allsvensk spelare och aktuell för större klubbar utomlands. 

Thomas Ravelli, Niclas Alexandersson och Jonas Olsson. Magnus ”Ölme” Johansson i bakgrunden. Foto: DENNY CALVO / BILDBYRÅN

Och i somras skrev en då 17-årig Noah Alexandersson på sitt första A-lagskontrakt efter att bara att gjort en handfull träningar med seniorerna. 

– Det var ingen jättechock, men jag trodde kanske att det skulle hända först efter säsongen eller så. Och jag hade dessutom varit skadad ett tag, men jag känner att de tror på mig och vill satsa på mig. Vi har en bra dialog, säger han. 

Det blev en match från start i allsvenskan och två inhopp i höstas. Konkurrensen på de offensiva positionerna är tuff, men 18-åringen siktar på att slå igenom på allvar i år.  

– Jag vill inte bara vara uppe och vänta och bli bekväm, det vill jag verkligen inte. Jag hoppas få speltid och kunna bidra. Det är inte så att jag är här och de är där uppe på träningarna, det känns som att jag är på samma nivå. Men jag måste bygga upp en ork så att jag kan göra det bra konsekvent, inte bara i var fjärde match eller i 60 minuter. Jag har kvaliteter att bidra med i perioder, det tycker jag absolut. Sedan behöver inte steget vara så långt, spelar man med bättre spelare blir det lättare också, man tänker fotboll lite mer likt och det blir tydligare vad man ska göra, säger Noah Alexandersson, som trivs bäst i nummer tio-rollen. 

Sov efter träningarna 

– Men jag är ganska flexibel och kan spela till vänster och till höger och som forward också. Vad som helst där framme funkar. Konkurrensen är tuff, men vi har inte världens bredaste trupp just och det är bara att försöka prestera när man får chansen. 

Noah Alexandersson. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Hur svarar kroppen på all träning? 

– I U19-laget hade vi inte så mycket fys, knappt någon, och du ligger inte och pressar dig på samma sätt som här, så i somras var jag rätt sliten och kunde komma hem och sova efter träningarna. Men det går åt rätt håll hela tiden och jag har byggt på mig några kilo muskler som jag hade hoppats på. 

Noah Alexandersson spelade länge i Västra Frölundas framgångsrika 01-lag. Redan som 14-åring lirade han regelbunden seniorfotboll i division 3 innan han som 16-åring gick till IFK Göteborgs U19-trupp. 

– Vårt 01-lag i Frölunda kunde mäta sig med akademierna, vi slog många av dem och det var en lugn och trygg miljö för mig. Inte den hetsen som det kan bli i en akademi där man konkurrerar mot varandra. Vi hjälpte varandra lite mer och fick samma matcher som man hade fått i Blåvitts akademi. Och sedan fick jag drygt två år med seniorfotboll och det var bra för mig. Jag var ju mycket mindre än alla andra och fick lära mig att täcka bollen för att inte åka på närkamper. Sedan kom man till en gräns när träningarna inte var tillräckligt bra och då var det naturligt att gå till Blåvitt. 

Spelade handboll mot Wikström 

Det var dubbelidrottande som gällde ett bra tag fram tills det blev allvar med fotbollen. Noah Alexandersson spelade handboll i Önnered och fick bland annat tampas med nuvarande Blåvittpolaren Rasmus Wikström i Redbergslid. Duon gjorde till och med någon match tillsammans i distriktslaget. 

– Jag var mer en kontringsspelare och spelfördelare medan han kunde gå upp och skjuta. Man har fått lite tuffhet av handbollen för det är så fysiskt. 

Har det varit mycket press på dig hemifrån? 

– Nej, verkligen inte. De har alltid sagt att det är upp till mig om jag vill spela fotboll. De har aldrig satt någon press, i stället har de hjälpt mig och tipsat mig om hur jag ska tänka i vissa situationer. 

Niclas Alexandersson med Noah, 7, och Tilde, 9.Foto: STEPHAN BERGLUND / GT/EXPRESSEN

Man ser ganska ofta att barn till kända idrottsmän lyckas ta sig fram på samma sätt. Vad tror du att det beror på? 

– Det är väl lite olika från person till person, men när man är son till en gammal spelare kanske man vill visa att man också kan bli så bra. Att det kan trigga en lite att nå upp till den nivån som föräldern varit på. Sedan föds man ju med fotbollen och växer upp med det. Man tycker det är roligt att följa sin pappa och då har det blivit att det är fotboll man vill göra. Det kanske är det. 

Milan på Ullevi 

Hur bra koll har du på Niclas karriär? 

– Klart att jag har koll på den. Jag var ju med i slutet av den och har fått se matcher på Ullevi och i England och så vidare. Sedan går det ju inte att komma ifrån att han gillar att prata om sin karriär också. Det är klart att han har berättat, till exempel om Milan hemma när han gjorde ett mål och en assist. Den matchen har man ju hört om flera gånger, säger Noah Alexandersson med ett leende.