Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Han sa att jag fick fylla i vilket belopp jag ville ha”

Björn Nordqvist utanför entrén till villan i Kungälv. Foto: STEFAN NILSSON
Björn Nordqvist i Öis i duell med Glenn Hysén i Blåvitt. Foto: LEIF GUSTAFSSON
Björn Nordqvist visar i en landskamp mot Tjeckoslovakien 1978 hur han stänger ytorna. Foto: JACOB FORSELL

KUNGÄLV. Björn Nordqvist var lagkaptenen som stoppade superstjärnan Johan Cruyff i succélandslaget vid VM 1974.

Säsongen efter var den bästa i den 22 år långa elitkarriären.

Men som nybliven holländsk mästare med PSV Eindhoven valde han att flytta till IFK Göteborg – som inte ens låg i allsvenskan.

– PSV:s manager sa att jag fick fylla i det belopp jag ville ha för ett nytt kontrakt. Men jag valde Blåvitt som erbjöd ett jobb vid sidan av fotbollen, säger den 76-årige fotbollslegendaren.

Fotbollslegendaren Björn Nordqvist gillar att greja på tomten. Foto: STEFAN NILSSON

Det är sensommar.

Björn Nordqvist rensar ogräs utanför villan i Kungälv. Det är en spänstig, snart 77-årig man, som flyttar runt korgen på den kuperade delen av tomten.

Men gången är lite lätt haltande.

– Jag hade inga svårare skador under karriären. Några fotskador och ledband – men inget värre, säger han.

Men småskadorna som adderades tvingade till slut fram en operation i foten. 

– Det började göra riktigt ont för tre fyra år sedan. Då var jag tvungen att sluta spela fotboll med gubbarna på Kamratgården på lördagarna. Efter operationen förra året har jag en protes i foten och tio skruvar. Det känns ibland, säger han.

Men mannen som hade en idrottskarriär längre än de flesta har inte slutat träna. 

– Jag går på Friskis och Svettis, det är delvis rehabiliteringsträning för foten. Jag går dit tre dagar i veckan. På vintern, när jag inte har det här att sköta, kan det bli både fyra och fem gånger, säger fotbollslegendaren och drar armen i riktning mot huset och det som växer på den välansade tomten.

Björn Nordqvist har varit pensionär i ett tiotal år.

Men det har gått 36 år sedan han, efter en makalös karriär, gjorde sin sista allsvenska match. I Öis, den tredje allsvenska klubben under 22 års fotbollsspelande på högsta nivå.

– Jag gillade att träna och spela matcher. Därför var det naturligt att hålla på så länge jag kunde bidra och tyckte att det var roligt, säger han.

Den allsvenska karriären började i IFK Norrköping 1961, när den 18-årige försvarstalangen värvades till storklubben från IFK Hallsberg.

Bandyspelaren Björn Nordqvist med bollen under kontroll i en match med Katrineholm mot Värmbol. Foto: BILDBYRÅN

Nära vinna SM-guld – i bandy

Men på den tiden var Björn Nordqvist inte bara fotbollsspelare. Som en del andra varvade han fotbollsspelandet med bandy under den fotbollsfria tiden på vintern.

Dessutom spelade han ishockey.

– Vi var några i Norrköping som höll på med hockey också. Vi vann tvåan, som då var den nästhögsta serien, och kvalade till allsvenskan. Men vi orkade inte riktigt med, klarade inte att ta steget, berättar Nordqvist.

I bandyn nådde han ännu längre. Från 1965 till 1970 spelade han i Katrineholms SK, på den tiden en av dominanterna i svensk bandy. Det var ytterst nära att KSK-tiden slutade med ett SM-guld.

– Jag tror att det var 18 matcher i grundserien. När vi hade spelat 16 var vi klara seriesegrare och därmed klara för slutspel. Eftersom det var vårläger med landslaget inför VM i Mexiko 1970 sa jag att de kunde spela in någon annan på min plats, minns Björn Nordqvist.

Katrineholm gick hela vägen till SM-final – och vann.

– Efteråt visade det sig att om jag hade varit med i de två sista matcherna i serien hade det räckt för att jag skulle få en guldmedalj. Det är inget jag gått och tänkt på så mycket, men visst hade det varit roligt att ha ett SM-guld i bandy också, säger han.

Fotboll, bandy och hockey. Hur hann du med?

– Fotbollsserierna slutade i oktober och började inte förrän i april. Georg ”Åby” Ericson, förbundskaptenen i fotbollslandslaget, ville att vi skulle vila tills fotbollsträningen drog i gång i januari. Men jag hade hållit på med idrott hela året sedan barnsben. Jag ville hålla i gång, säger han.

Björn Nordqvist pratar med glädje om den tiden då han höll på med allt. Kanske var det till och med den roligaste under karriären?

– Ja, det kan man kanske säga. Men jag tror att jag hade nytta av det när det bara blev fotboll senare. Jag aktiverade andra muskler med skridskoåkning och de olika klubborna. Bandy och hockey var ju inte direkt lika heller, svarar Nordqvist.

Den svenska startelvan vid en av matcherna vid VM i Argentina. Bakre raden från vänster: Ralf Edström, Hans Borg, Torbjörn Nilsson, Bo Larsson, Lennart ”Lie” Larsson. Främre raden: Roy Andersson, Björn Nordqvist, Ronnie Hellström, Thomas Sjöberg, Olle Nordin och Ingemar Erlandsson. Foto: IMAGO/IBL
En ung Björn Nordqvist efter en av karriärens första av 115 landskamper.

Spelade VM 1970

Men det var fotboll som var Björn Nordqvists huvudsport. Han tog SM-guld med Norrköping 1962 och 1963, samma år som han debuterade i landslaget.

Det var dock först 1966 han blev given i blågult. Efter att Sverige för andra gången i rad misslyckats med att ta en plats i VM ersatte Orvar Bergmark Lennart Nyman som förbundskapten.

Under 13 säsonger var han en av de som förbundskaptenerna tog ut först.

1967 tog han över lagkaptensbindeln i landslaget efter Agne Simonsson och hade den i ytterligare 91 landskamper.

– Jag vet inte varför just jag blev lagkapten. Det var Orvar som tyckte att jag skulle vara det och sen blev jag det under ”Åby” också.

Men det var inte bara förbundskaptenerna som uppskattade den pålitlige mittbacken. 1968 fick han Guldbollen som Sveriges

När Björn Nordqvist och hans kompisar åkte till Mexiko för VM 1970 var förhoppningarna stora. Sverige hade inte varit med sedan silvret i hemma-VM 1958.

– Det var stort. Inte minst att åka och spela en turnering i en annan världsdel, säger han.

Stryk mot Italien, oavgjort mot Israel och seger mot Uruguay – det räckte inte för att gå till kvartsfinal.

Björn Nordqvist gjorde bra ifrån sig. Men att det två år senare skulle räcka till ett proffskontrakt hade inte den dåvarande Norrköpings-spelaren räknat med.

När PSV Eindhoven erbjöd ett tvåårskontrakt 1972 skulle Nordqvist fylla 30 år. På den tiden en hög ålder i fotbollssammanhang där det i Sverige inte fanns någon proffsfotboll eller några större summor att tjäna.

IFK Göteborgs fyra representanter vid VM i Argentina 1978. Från vänster: Torbjörn Nilsson, Olle Nordin, Björn Nordqvist och Ralf Edström. Foto: KAMERAREPORTAGE / IBL

Stoppade Johan Cruyff

Efter tolv år i Norrköping tog Björn Nordqvist steget.

– Det var inte många försvarsspelare som blev proffs. 30 var egentligen gammalt. De flesta slutade ju i den åldern. Jag blev kanske lite överraskad, men jag var fräsch och sugen. Och så fick jag spela fotboll på heltid, men jag blev inte rik på det.

När den tidens stora svenska stjärna, Ralf Edström, kom säsongen efter vann PSV holländska cupen.

När Nordqvist 1974 skrev på för ett tredje år anslöt även Öis 18-årige supertalang Peter Dahlqvist.

Det största fotbollsminnet från just det året var dock VM i Västtyskland.

I premiären mot Bulgarien stod ”Åby” Ericson för en av de mest omdiskuterade petningarna i den svenska landslagshistorien.

Kapten Nordqvist hamnade på bänken, Malmö FF:s mittfältare Bosse Larsson tog plats bredvid Kent Karlsson som mittback.

Men i den andra matchen, mot Holland, var Björn Nordqvist tillbaka för att bland annat vara med och stoppa världens bäste fotbollsspelare – Johan Cruyff.

– Jag hade mött honom i ligan, visste hur duktig han var på att vända och vrida och skapa ytor, säger Nordqvist.

Matchen slutade 0–0. Björn Nordqvist och hans kompisar tog sensationellt ner den flygande holländaren.

– När han kom i närheten gällde det att vara tätt inpå så att han inte fick vända upp. Men det var inte alla gånger som jag klarade det. Vid ett tillfälle ryckte jag honom i tröjan och fick ett kort, säger han med ett leende.

Björn Nordqvist på supportrarnas axlar efter att han varit med och tagit holländskt ligaguld med PSV Eindhoven. Foto: Ulf Ryd

Ralf Edström: ”Björn tog ett livtag”

Ryckte i tröjan är kanske ett litet understatement. Så här beskriver Ralf Edström – Nordqvists lagkompis från landslaget, PSV Eindhoven och IFK Göteborg – situationen:

– Cruyff kom fri från mittlinjen. Björn tog ett livtag och höll fast. I dag hade det varit solklart rött kort, säger Edström.

Resten av VM är ett stycke svensk fotbollshistoria. Svenskarna var en missad straff mot Polen från att gå till semifinal – men femteplatsen var ändå en succé.

Inför nästa säsong i holländska ligan var PSV Eindhoven med sina tre svenskar på läger i Lysekil där de bland annat mötte en lokal kombination inför storpublik på Gullmarsvallen.

– När vi efter första halvlek var på väg mot omklädningsrummet smög en gubbe upp vid sidan av mig och sa: ”Hej, jag heter Anders Bernmar. Var ska du spela nästa år?”. Det var mitt första möte med Bernmar, säger Björn Nordqvist och bjuder på ett nytt leende.

Anders Bernmar, kallad ”Rövarn” för sitt sätt att värva spelare, höll på att bygga ett nytt, stjärnfyllt IFK Göteborg som skulle ta sig tillbaka till allsvenskan efter fem år i tvåan.

– Han fick vårt telefonnummer och vi hann knappt komma hem till Holland innan han ringde igen. Och då hade jag precis skrivit på för ett år till med PSV. Därefter ringde han väl minst en gång i månaden. Och runt jul och nyår var vi i Göteborgs-trakten och tittade var vi skulle kunna bo om vi bestämde oss.

Den tredje säsongen i Holland blev hans bästa. Björn Nordqvist hade en stor del i att PSV blev holländska mästare.

Björn Nordqvist i landslagströjan under sitt sista VM, i Argentina 1978. Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL

Anders Bernmar ringde varje dag

När PSV hörde att han tänkte flytta hem kallade managern Ben van Gelder till möte på sitt kontor dagen innan familjen Nordqvist skulle åka hem till Sverige.

– Han la fram ett kontrakt där jag mer eller mindre skulle skriva vilken summa jag ville ha för att stanna. Men jag tänkte direkt att jag måste tänka längre än så, för Blåvitt erbjöd ett jobb för framtiden, säger Björn Nordqvist.

Hur mycket kunde du ha fått?

– Det vet jag inte. Jag testade aldrig, säger han.

Några dagars funderande blev det dock. Anders Bernmar fick höra om PSV:s nya kontraktsförslag.

– Han ringde väl inte varje timma. Men åtminstone varje dag...

När Björn Nordqvist flyttade till Göteborg fanns redan Ove Kindvall och Torbjörn Nilsson i klubben. På mittfältet fanns bland andra Jerry Carlsson och partner i mittförsvaret var Conny Karlsson – tvillingbröderna som blev Uefa-cupmästare 1982.

Mittbacken skulle egentligen ha debuterat efter sommaren 1975, men han fick hoppa in direkt i den sista våromgången mot Kalmar FF på Ullevi.

– Jag hade spelat mer eller mindre i ett och ett halvt år och ville ha ett uppehåll fram till hösten. Men efterpausen fick jag hoppa in, berättar han.

Då ledde Kalmar, inför 45 941 åskådare på Ullevi, med 1–0. Resultatet stod sig och efter stor dramatik i slutet av säsongen höll smålänningarna undan i toppen och gick upp i allsvenskan.

Björn Nordqvist och de andra stjärnorna i Blåvitt fick vänta till året efter med att gå upp i högsta serien.

När det 1978 blev klart att Sven-Göran Eriksson skulle ta över som tränare året efter var Nordqvist 36 år.

Lagkaptenerna Björn Nordqvist och Hans Eigenstiller skakar hand inför den berömda snömatchen i tyska Gelsenkirchen. Sverige besegrade Östterike och tog VM-platsen. Foto: HORST MÜLLER / IMAGO / IBL

”Gjorde ett mål – ett självmål”

Han hade precis avslutat den femtonåriga landslagskarriären efter ett för Sverige tämligen misslyckat VM i Argentina. Mittbacken gjorde sin 115:e och avslutande landskamp mot Nordirland på hösten.

Så många landskamper hade ingen gjort för något land tidigare. Hur var avtackningen?

– Det var ingen, svarar Nordqvist.

115 landskamper, 92 av dem som lagkapten, världsrekord – men ingen avtackning?

– Nej, det var inget speciellt. Däremot fick jag en guldklocka när jag passerade 100, konstaterar Björn Nordqvist utan att låta det minsta bitter.

Du gjorde 115 landskamper, men inte ett enda mål!

– Jo, ett. Det blev ett självmål. Vi mötte Danmark, jag kommer inte ihåg vilket år. Men ett inlägg touchade här och gick över Ronney Pettersson i målet, säger Nordqvist och tar sig på ovansidan huvudet. 

– Framåt hade jag som bäst ett skott i ribban, mot Ungern i en vänskapsmatch. Vi som försvarare skulle inte gå så högt som de gör nu för tiden, tränarna var livrädda för att vi skulle passera mittlinjen. Men mina kvaliteter låg i försvarsspelet, inte i anfallet.

När ”Svennis” kom till Göteborg var det över även i Blåvitt. Den blivande demontränaren plockade in en viss Glenn Hysén för att spela bredvid Conny Karlsson i mittförsvaret.

Men Björn Nordqvist hade inga tankar på att lägga av.

– Jag hade fått en förfrågan från ligan i USA. Där fanns en del bra spelare. Johan Cruyff hade varit där tidigare, Franz Beckenbauer spelade i New York Cosmos. Inga stora pengar för min del, men ett äventyr, säger han.

Det blev 61 matcher i Minnesota Kicks. 

IFK Norrköpings guldlag 1963 med bland andra Björn Nordqvist och Ove Kindvall i laget. Foto: CARL ERIK SUNDSTRÖM / DN

La av som 41-åring

Efter nästan två år i USA hade många glömt bort att den gamle (38 år) mittbacken fortfarande spelade fotboll.

Men ett telefonsamtal från Göteborg visade att det fanns de som hade koll.

– En kille som hette Bosse Olsson ringde och frågade om jag ville komma hem och spela för Öis. Vi hade missat slutspelet, det enda som återstod i USA för min del var en avtackningsmatch för Franz Beckenbauer, minns mittbacken. 

– Jag kände att jag kunde fortsätta spela, dessutom kunde vi ju flytta tillbaka hit till huset i Kungälv, som bara var utlånat när vi var borta.

Björn Nordqvist kom hem precis lagom för att vara med när Öis efter stor dramatik vann division två (motsvarande dagens superetta) 1980 och tog sig tillbaka till allsvenskan.

Efter ytterligare tre allsvenska säsonger tackade den då 41-årige Björn Nordqvist för sig 1983 – 22 år efter den allsvenska debuten i Norrköping.

– Det var ovanligt att någon spelade så länge. Men jag var fräsch och tyckte att det var roligt hela vägen, säger han.

Året efter dök den legendariske mittbacken upp i en helt annan huvudroll. Som den spelande tränaren ”Bagarn” i tv-serien Åshöjden som byggde på Max Lundgrens klassiska ungdomsböcker.

– När det sändes på tv året efter var det många som såg ”Bagarn” istället för Björn Nordqvist. När vi var ute och spelade med VM-laget från 1974 brukade de flesta samlas runt Ralf Edström, Ronnie Hellström och Ove Kindvall. Men efter Åshöjden på tv var det nog ”Bagarn” som uppvaktades mest av ungarna, säger han med ett skratt.

Björn Nordqvist som ”Bagarn”, spelande tränare i tv-serien Åshöjden. Foto: OLLE KARUD

”Ser Blåvitts hemmamatcher”

I samband med inspelningen av tv-serien fick Nordqvist besök av sin gamle fotbollskompis Claes Cronqvist, som då var tränare i sin moderklubb Landskrona Bois.

Cronqvist hade mittbackskris, var ute efter förstärkning.

Därför utgör fem matcher för Landskrona 1984 slutpunkten på Björn Nordqvists aktiva karriär.

Men nu ligger Åshöjden, landslaget och alla klubbarna långt bakom.

Ett par år efter att han slutat spela utsattes dock Björn Nordqvist för en sista värvning när Tipstjänsts (numera Svenska Spels) legendariske Lars-Gunnar Björklund anställde den förre mittbacken.

För ungefär tio år sedan var det slut även där när Nordqvist började plocka ut sin pension.

Han bor kvar i huset i Kungälv tillsammans med hustrun Barbro som kuskade runt med honom och de två döttrarna Annika och Camilla under fotbollstiden. 

– Numera gör jag inte så mycket, utöver att ta hand om hus och trädgård. Jag tränar några gånger i veckan och ser Blåvitts hemmamatcher. Annars är det ganska lugnt, säger han.

Björn Nordqvist och förre blåvite legendaren Bengt ”Fölet” Berndtsson tillsammans 2012. Foto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN

Levde på sitt spelsinne

Björn Nordqvist är en gigant i den svenska fotbollshistorien. 

Men medan de mest omskrivna fotbollsspelarna blev berömda som målskyttar, dribblers, passningsgenier eller nickspecialister får man leta förgäves efter ett speciellt område där Björn Nordqvist utmärkte sig i matcherna.

Du var inte snabbast, nickade inte bäst, gjorde bara tolv mål på 530 klubblagsmatcher och inga på 115 landskamper, och hade inte lagets bästa passningsfot. Du måste ha haft ett oerhört spelsinne?

– Ja, det var väl det jag levde på, spelsinne och passningsförmåga. Man behöver inte vara snabbast om man står rätt, säger han ödmjukt.

En som bättre än många andra känner till Björn Nordqvist storhet är Ralf Edström – kompisen från landslaget, PSV Eindhoven och IFK Göteborg:

– Han var så otroligt placeringssäker. Han var smart och stängde ytor, var smidig och följsam. Och otroligt brytsäker. Dessutom hade han världens längsta tå. När motspelaren trodde att han hade kommit förbi kom tån och petade bort bollen, säger Ralf Edström.