Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Inte många som trodde att jag skulle bli något”

Jakob Johansson är tillbaka på Kamratgården, som han lämnade för sex och ett halvt år sedan för att flytta till Grekland.
Foto: HENRIK JANSSON
Johansson utanför Kamratgården.
Foto: HENRIK JANSSON
Redo för en ny period i IFK Göteborg.
Foto: HENRIK JANSSON
IFK Göteborg tränar på Kamratgården.
Foto: HENRIK JANSSON
Foto: HENRIK JANSSON
Foto: HENRIK JANSSON
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
1 / 8

GÖTEBORG. 2007 blev Jakob Johansson tidernas yngste SM-guldmedaljör i allsvenskan.

När han 13 år senare återvänder till Kamratgården är det med en högst varierande meritlista:

Supertalang, hackkyckling, supporterfavorit, utlandsproffs, två korsbandsskador som präglat de senaste säsongerna.

Och så blev han ju kvalhjälte när han 2017 sköt Sverige till VM.

– Jag har gjort bättre matcher och snyggare mål. Men det är vad gemene man kommer ihåg när de hör mitt namn, säger IFK Göteborgs återvändare.

När de nya lagkamraterna tränade på gräsplanen körde Jakob Johansson rehab inomhus.
Foto: HENRIK JANSSON
Foto: HENRIK JANSSON

Solen strålar över Kamratgården.

Drygt tio personer tittar på när IFK Göteborgs A-trupp tränar med förhoppningen att Anders Tegnell på fredag ska ge klartecken för allsvenskt spel.

Spelaren som på en del håll kallas allsvenskans tyngsta nyförvärv finns dock på åtskilliga coronaavstånd från det gröna gräset.

När vi träffar Jakob Johansson, 29, för en intervju på behörigt avstånd kommer han inifrån klubbstugan.

Fick knappt gå ut i Frankrike

Korsbandsskadan från en träning med förra klubblaget Rennes i Frankrike i september behöver fortfarande bekämpas med träningscykel, diverse redskap och rehabprogram.

– Även om rehabträningen går framåt är jag fortfarande skadad. Jag tränar inte med laget, säger han.

Det kunde han kanske ha gjort nu. Om inte corona kommit emellan.

– Det var speciellt i Frankrike den sista tiden då jag inte hade någon möjlighet att träna regelbundet, säger Jakob Johansson.

Förklara!

– Coronareglerna gjorde det omöjligt. Vi fick knappt lämna huset. Det fanns ingen organiserad träning med klubben överhuvudtaget, allt var fullständigt nedstängt. Det gick heller inte att träffa sjukgymnaster eller läkare. Vi fick vara ute och motionera en timma om dagen. Jag sprang av mig lite och körde lite intervaller, berättar han.

Tappade flera viktiga veckor

Hade du ingen egen träningscykel hemma?

– Nej. Det blev löpning och så lite rehabgymnastik hemma. Det var en väldigt speciell situation, men så har det säkert varit för alla andra också den senaste tiden, svarar mittfältaren.

Frankrike coronastängde 17 mars.

Och så var det fortfarande när Jakob Johansson återvände till Sverige i början av maj. Sex-sju veckors viktig rehabträning hade mer eller mindre försvunnit.

Därför står nyförvärvet på Kamratgården och vet inte riktigt när han är fysiskt spelklar.

– Jag vågar mig inte på några gissningar. Det gäller att köra på och ta reda på var jag står innan det går att fundera på när jag kan vara med igen, säger säger han.

Ibland tränar han utomhus, men hittills vid sidan av lagkompisarna.
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Jakob Johansson har inga problem med att uttrycka sig.
Foto: HENRIK JANSSON

Minns inte senaste hela matchen

När spelade du 90 minuter senast?

Han funderar kort innan han svarar.

– Det minns jag knappt. Jag spelade inga hela matcher i början av säsongen, innan jag drog korsbandet i september. Senaste hela matchen... Det måste ha varit för över ett år sedan.

Finns det något tvivel om var du står?

– Tvivel finns ju alltid. Men sen lutar jag mig tillbaka till grundtryggheten. Visst var det länge sen jag spelade fotboll, men jag ser ingen anledning till att jag inte ska komma tillbaka till där jag varit. Jag är trygg i mig själv, vet vad jag är kapabel till, säger Jakob Johansson.

När korsbandet gick sönder under smålagsspel på en träning med Rennes visste Johansson direkt vad som hänt.

Knappt två år tidigare hade samma sak hänt med det andra knät.

Jakob Johansson rullades ut på bår efter att ha dragit korsbandet mot Italien 2017.
Foto: PAOLO BONA / IBL
Lagkamraterna skyndade till när de såg att han blev liggande på marken.
Foto: ANTONIO CALANNI / AP TT NYHETSBYRÅN

13 november 2017 blev han utburen på bår efter en kvart av den andra playoff-matchen mot Italien i Milano inför VM 2018. Den gången vred han sönder knät när han sträckte sig efter en boll.

Hjälte på första sparken

Då var det en nationalhjälte som rullades ut. För bara tre dagar tidigare hade Jakob Johansson på Friends gjort matchens enda mål i den första playoff-matchen mot Italien.

Han kom in i stället för Albin Ekdal i den 60:e minuten, en minut senare drog han via en italiensk försvarare in målet med sin första bolltouch.

– Det var stort och definitivt det som jag har gjort som haft störst genomslag. Det är definitivt ett minne för livet. Och sen drog jag korsbandet i den andra matchen. Högt och lågt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det minnet, säger han.

Nationalhjälte. 1–0-målet mot Italien på Friends 2017 var fullträffen som skickade Sverige till VM.
Foto: FRANK AUGSTEIN / AP TT NYHETSBYRÅN

Målet räckte till VM, men Jakob Johansson hann inte bli spelklar i tid för att få vara med i Ryssland.

Han har även haft andra hack i sin karriär.

Häcklades från läktaren

När tränaren, och förre Blåvitt-backen, Jonas Olsson tog med sig Johansson från Trollhättan till Blåvitt var han bara 16 år och den förste född på 1990-talet som fick speltid i allsvenskan.

Och den unge talangen fick spela tillräckligt mycket för att vara en av de 16 som fick en guldmedalj. Han blev också den yngste genom tiderna att få hänga sådant glitter runt halsen.

Därefter hade han några tunga säsonger, fick från läktarna skuld för mycket av det som inte gav de väntade framångarna på planen.

Jakob Johansson blev en ständigt häcklad hackkyckling när det inte gick så bra.

Vände med ”Real Blåvitt”

Hur ser du på den tiden nu, ungefär tio år senare?

– Det är inget jag ligger sömnlös över nu för tiden. Men jag tog kanske inte den vägen som många talanger tar genom att slå igenom med dunder och brak som 18-åringar och sen går allt spikrakt uppåt. Det har varit 13 år då det har gått upp och ner, säger han.

– Det var ett väldigt roligt år med SM-guld och allt vad det innebar. Men sen hände inte så mycket, åtminstone inte utåt, med utvecklingen. Men det var viktiga år för mig ändå. både mentalt och träningsmässigt, fysiskt och erfarenhetsmässigt.

Vändningen i IFK Göteborg kom med – ”Real Blåvitt”.

När Blåvitt räddade ett tufft läge och till slut kom sjua i allsvenskan 2011 började det lossna för Jakob Johansson.

Under de senaste åren av den förra sejouren i Blåvitt växte Jakob Johansson ut till lagets centralgestalt. Här med Robin Söder, som han ska spela tillsammans med snart igen.
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN

Till säsongen därefter satsades det. AIK:s guldmakare Mikael Stahre blev tränare och fick nya spelare som Nordin Gerzic, Pontus Farnerud, John Alvbåge, Kjetil Waehler och Daniel Sobralense. Satsningen döptes till Real Blåvitt, som blev stor guldfavorit.

Stahre trodde på honom

Men medan storsatsningen mer eller blev ett fiasko med en ny sjundeplats hade Jakob Johansson spelat in sig i supportrarnas hjärtan.

Han gick från att vara ifrågasatt till att få det prestigefyllda priset årets Ärkeängel.

– Framförallt fick jag det väl att lossna på planen. Det blev någon typ av vändning för mig under den här Real Blåvitt-perioden. När det kom namnkunniga spelare och stjärnor till klubben hamnade jag lite i skymundan, det blev mindre press på mig. Det var inte många som trodde att jag skulle bli något vid den tiden, säger han

Mikael Stahre kommenterar Johanssons resa i senaste upplagan av BBpodd:

– Jakob hade mer eller mindre blivit häcklad av IFK Göteborg-fansen. Nu är han en drömvärvning för Blåvitt. Men han var ju häcklad – det får man inte glömma bort. Han har gjort en extremt bra resa. Jag känner mig faktiskt lite delaktig i den, även om han kanske inte känner så. Vi trodde på honom och tryckte fram honom. Han anammade verkligen det.

Hyllar Håkan Mild

– Visst var Stahre viktig i min utveckling. Stahre trodde på mig, gav mig chansen. Många hade räknat ut mig, men han trodde på mig. Men jag har även tränare som Jonas Olsson och Stefan Rehn att tacka. Och inte minst Håkan Mild som stod bakom mig under de tuffa åren, säger Johansson själv.

När han nu har återvänt till Kamratgården är det med meriter från Grekland, Frankrike och landslaget.

Guldbanketten 2007. Allsvenskans yngste, Jakob Johansson, 17, och seriens äldste, målvakten Bengt Andersson, 41, firade tillsammans.
Foto: TOMMY HOLL

Den förre hackkycklingen är en stjärna med stora förväntningar på axlarna.

– Så kanske det är. Men den största pressen sätter jag på mig själv, säger han.

Närmast handlar det om att bli klar för allsvenskan som kanske rullar i gång i juni.

”Hoppas jag snart får vara med”

Nästa år ska EM, som Jakob Johansson hade missat på grund av korsbandet om det spelats i år, avgöras.

– Jag jublade inte på något sätt när beslutet kom. Jag är som de flesta, vill att allt ska flyta på som vanligt med ligor och mästerskap. Men för min personliga del, med min knäaspekt, är det inte negativt, säger han.

Du kör inne och ibland ute vid sidan av dina nya lagkompisar, är det jobbigt att se de andra spela med och mot varandra?

– Nej. Jag kan inte säga att jag lider av det. Det är gött att laget är i gång och så hoppas jag att jag snart får vara med, säger Jakob Johansson.

Jakob Johanssons resa

2007

Kom till IFK Göteborg som 16-åring och blev den förste född på 1990-talet i allsvenskan. Fotbollsåret avslutades med att han som 17-åring (född 21 juni 1990) blev den yngste SM-guldvinnaren genom tiderna.


2012

När stjärnsatsningen – i folkmun ”Real Blåvitt” – går mot fiasko får han allt större förtroende från tränaren Mikael Stahre. Efter att under flera år ha hånats av supportrarna belönas han med Ärkeängeln som årets spelare.


2013

Debuterar i A-landslaget under vinterturnén i Thailand. Spelar 84 minuter i 1–1-matchen mot Nordkorea.


2015

Efter att under de två föregående säsongerna ha startat i varje match han spelat med Blåvitt bytte han till grekiska AEK Aten.


2016

Den ”riktiga” landslagsdebuten. Spelade hela matchen (1–2-förlust) borta mot Frankrike i VM-kvalet.


2017

10 november: Började efter fyra raka VM-kvalmatcher i startelvan på bänken i den första playoff-matchen mot Italien. Hade bara varit på planen i en minut när han på sin första bollträff gjorde 1–0 – matchens enda mål.

13 november: Vred knät efter en kvart och fick köras ut på bår med trasigt korsband när Sverige säkrade spel i 2018 års VM.


2018

Lämnade efter vårsäsongen Grekland och skrev på för franska Rennes.

Missade VM, men var tillbaka i landslaget i november i Nations League-matcherna mot Turkiet och Ryssland.


2019

Kom in i 27:e minuten i EM-kvalet borta mot Spanien i juni – enda landskampen med speltid under året.
Drog korsbandet under en träning med klubblaget Rennes i september.


2020

13 maj: Skrev på ett tvåårskontrakt, klar för en comeback i IFK Göteborg.