Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”En riktig käftsmäll – svårt att vara glad då”

Pontus Wernbloom är tillbaka i IFK Göteborg efter elva år.Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Wernbloom gjorde comeback när IFK Göteborg spelade 2-2 mot Djurgården.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Wernbloom vann SM-guld med IFK Göteborg 2007.Foto: OSCAR MAGNUSSON / BILDBYRÅN
Ett av fotbolls-Sverige mest klassiska garv.Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
1 / 7

GÖTEBORG. När Pontus Wernbloom, 34, ser sig om i omklädningsrummet ser han tre lagkompisar från guldgänget 2007.

Nu ska de leda Blåvitt uppåt, från allsvenskans bottenskikt.

– Jag gillar inte att vara nostalgisk, jag lever i nuet. Jag vill vinna nu, säger han med emfas.

Tillbaka i IFK Göteborg mot Djurgården i lördags.Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Pontus Wernbloom hade inte spelat match sedan hälsenan gick av i en grekisk ligamatch mot Levadiakos veckan före jul 2018.

När han hoppade in mot Djurgården i lördags hade det gått 20 månader sen senast.

Det var aldrig nära

Han bubblar likt en junior efter sin första A-lagsresa när han beskriver hur det var att spela igen.

– Feelingen att åka på match igen. Att sitta på bussen, springa in på planen. Så otroligt skönt det är att vara med igen, säger han.

Hälsenan, en stressfraktur och sist coronan var det som tvingade fram det långa uppehållet.

Hur nära var du att lägga av?

– Det var aldrig nära, snarare tvärtom. Jag hade aldrig haft någon långtidsskada tidigare. Om jag varit skadefri tills jag blev 34 år hade jag kanske lagt av. Men nu när jag bara har tränat... Jag har byggt upp en jävla revanschlusta. Fan vad jag vill lira, säger Wernbloom.

– Kärleken till fotbollen är väldigt stark.

Bad domaren om ursäkt

Ett samtal med Pontus Wernbloom innehåller ett och annat svärord. 

I matchen mot Djurgården insåg han att det finns tillfällen då han behöver tänka på hur han uttrycker sig.

– När det inte finns någon publik hörs ju allting. När jag svor högt vid ett tillfälle insåg jag att det hördes över hela arenan, det är man ju inte van vid. Jag fick be domaren om ursäkt, säger han.

Svor du åt domaren?

– Nej, nej. Åt mig själv. Men jag bad om ursäkt ändå, säger han med ett skratt.

Skratt är definitivt något man förknippar med Pontus Wernbloom. Och sen han kom tillbaka till Blåvitt har han mest varit ett stort happy face.

När det inte var match mot Djurgården, förstås.

– Jag är väl ganska osvensk. Hela jag är känslor utanpå. Man ser om jag är arg, det är inget jag försöker dölja. Men det är oftast när det är match, när jag är väldigt koncentrerad på att vi ska vinna. Men vid sidan av är jag nog oftast glad.

”Då var det svårt att vara glad”

Men hur klarade du av att vara glad under den långa skadeperioden i Grekland?

– Jag kunde ju ha lagt mig ner och dött, men det kändes lugnt att ta sig tillbaka. Efter sju månader kunde jag vara med igen. Då åkte jag på en stressfraktur. Det var en riktig käftsmäll. Jag var återställd, hade börjat känna på det – och så den smällen. Då var det svårt att vara glad, säger han.

Du kör nu för fullt på träningarna och är beredd på att spela mot Mjällby på söndag. Hur mår kroppen?

– Allt gick så snabbt från att jag kom hit tills att jag hoppade in mot Djurgården. Jag är ju inte i full matchform. Och nu för tiden tar det ju en kvart att värma upp kroppen inför träningen. Huvudet vill mycket, men kroppen är stelare än tidigare, svarar Pontus Wernbloom.

Mår som en prins

Har du ont?

– Ja, det gör alltid ont nånstans, det är inte ball att ha ont. Men det finns alltid de som har det värre. Men nu har jag varit hos kiropraktorn och knäckt lite i ryggen och mår som en prins, haha.

Pontus Wernbloom i CSKA.Foto: MAXIM SHEMETOV / REUTERS BILDBYRÅN
Pontus Wernbloom i grekiska Paok.Foto: INTIME SPORTS / INTIME SPORTS BILDBYRÅN
Pontus Wernbloom (till höger) tillsammans med Zlatan Ibrahimovic och Ola Toivonen i landslaget.Foto: PETER DEJONG / AP

Efter elva år utomlands i Holland, Ryssland och Grekland är det naturligtvis mycket nytt att vänja sig vid. Som att tränarna är mer auktoritära utomlands.

– Alla tränare är mer eller mindre auktoritära, oavsett var det är. Det ligger ju i deras jobb att bestämma, säger han.

Kan Poya Asbaghi också vara auktoritär?

– Visst kan han det. Som alla tränare vill han vinna matcher och han har tankar och idéer som han brinner för att genomföra. Det är ett annorlunda upplägg, med lite nya grejor. Men det passar mig bra. Poya har varit kanon, slår Wernbloom fast.

Skojar med dom unga

Men är det inte svårt med en tränare som är jämnårig, bara ett år äldre än du själv?

– Ålder spelar allt mindre roll inom fotbollen. Att vi är ungefär lika gamla har ingen som helst betydelse, svarar han.

Men hur ofta sätter du dig med de gamla lagkompisarna Mattias Bjärsmyr, Jakob Johansson och Sebastian Eriksson och trycker in en pris snus och pratar om att allt var bättre förr i tiden när ni tog SM-guld?

– Det gör vi bara när vi skojar med dom unga, haha. Men det var inte bättre förr. Då var exempelvis Kamratgården ett ruckel. Nu är det en modern anläggning med alla verktyg som behövs, säger han.

– Men det är klart som fasen att det är gött att spela med bästa polarna, även om ”Bjärsa” legat mest på britsen sen jag kom, haha. Men det är inte det viktigaste, för fotboll är tråkigt när man torskar och roligt när man vinner oavsett vem man spelar med.

”Ett litet entourage”

Hur tror du att det är för dagens unga spelare att komma in i gänget jämfört med när du kom som 18-åring?

– Klimatet är mildare än förr och det är bra. Tidigare var det hårt och kärvänligt, ibland väldigt hårt. Mig passade det perfekt, men det gjorde det nog inte för alla. Risken nu är att det kan bli för snällt, att man inte ställer krav på varandra. Det gäller att hitta en balans där, säger Pontus Wernbloom.

Att flytta hem innebär inte bara att hitta balans på planen. Familjen ska också hitta rätt. 

– Det var lätt att åka ut i Europa för elva år sen. Men nu har vi ett litet entourage. Vi behöver framför allt hitta en skola till barnen, säger han.

Första dagarna bodde Pontus, hustrun Nina och barnen Mille, 9, och Penny, 7, hemma hos familjen Bjärsmyr. 

– Det var asmysigt hos Bjärsa. Men nu bor vi på hotell över helgen, nästa vecka flyttar vi in i en lägenhet. Och så ska vi börja titta efter hus, i första hand lite söder om stan eller i de västra delarna.

Behöver inte jobba för pengarna

Pontus Wernbloom har under sina elva år som välbetald fotbollsarbetare tjänat en hel del pengar. 

Behöver du jobba efter karriären?

– Inte för pengarnas skull. Jag har förvaltare och sånt som håller koll på ekonomin. Det är skönt att kunna sätta proffs på det, så gör jag det jag är bra på, svarar han.

– Men jag behöver nog ett jobb efter fotbollen för att ha något att göra, för jag har massor av energi i kroppen. Jag är inte purung, men inne i skallen är jag nästan barnslig och jag behöver verkligen göra saker.

Pontus Wernbloom firar ett mål med Tobias Hysén 2009 – året han försvann ut i Europa.Foto: JAN WIRIDÉN

Men först och främst handlar det om Mjällby på söndag. 

Blåvitt ligger på 13:e plats, tre poäng före de tre sist placerade lagen.

”Här för att jag vill vinna”

Laget har inte vunnit någon av de tolv senaste matcherna. I Wernblooms comeback blev det ett nytt kryss, mot Djurgården.

– Vi har bra stämning i laget, men vi behöver vinna matcher så att det inte sätter sig i skallen. Självklart är vi svintaggade inför Mjällby, säger Pontus Wernbloom.

– Faan, jag är här för att jag vill vinna. Det blir svårt i år, men vi får försöka gå så långt som möjligt i Europa och sen sätta upp nya mål. Jag är övertygad om att det kommer att lyckas.

 

Markus Wulcan om Blåvitts värvning av Pontus Wernbloom