Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Den här ska stå på pappas hylla”

Astrit Selmani kikar på GT:s Kristallkulan som blev hans i år. 800 meter bort ligger Påskbergsvallen där Varberg spelar.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Astrit Selmani – vinnaren av GT:s Kristallkulan 2020.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Utanför lägenheten i Varberg han snart ska lämna.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
En typisk Selmani-pose efter ett av hans 15 mål i allsvenskan.
Foto: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN
Måljubel efter straffen i sista ordinarie minuten som gav 2–2 mot AIK.
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

VARBERG. Han gjorde Varbergs historiska första mål i allsvenskan.

Han gjorde ytterligare 14 – och kom tvåa i den allsvenska skytteligan.

Och så vann Astrit Selmani, 23, poängligan.

Klart att det är Varbergs lagkapten som får GT:s Kristallkulan i år.

– Kul och hedrande att få ett pris med sig efter det här året, säger Astrit Selmani.

Astrit Selmani – vinnaren av GT:s Kristallkulan 2020.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Vi träffas i Varberg på annandag jul. 

Astrit Selmani lämnar lägenheten och kommer ner och öppnar ytterdörren.

– Ska vi vara utomhus? Bra. Jag springer upp och hämtar jackan, säger han.

Utdelningen av 2020 års Kristallkulan sker som sig bör på coronaavstånd. 

Inne i lägenheten håller hustrun Suella på och packar, dagen efter ska de lämna den bostad de haft i två år. Deras nästa lägenhet är inte hittad än. Den ska ligga nånstans i Stockholm eftersom Astrit Selmani efter sin dundersuccé i allsvenskan har skrivit på ett fyraårskontrakt med Hammarby.

– Vi firar nyår med familjen i Malmö. Några dagar senare åker vi till Stockholm för att kolla runt lite innan vi börjar träna 11 januari, säger han.

800 meter från Påskbergsvallen

Några meter från huset de snart ska lämna finns en stenmur. 800 meter längre bort ligger Påskbergsvallen där Varbergs Bois tog sju av årets tio segrar i allsvenskan.

– Den vägen har jag gått nästan varje dag i två år. Det är bara när det har varit riktigt dåligt väder som jag har tagit bilen, säger han och ser bort mot sin tidigare hemmaarena.

Juryns motivering

Varbergs Bois var tippat att åka ur allsvenskan direkt, men hamnade till slut på elfte plats efter en stark säsong. Astrit Selmani var den som ledde laget med lagkaptensbindeln på armen. Han jagade på och pushade sina lagkamrater, men föregick framförallt med att själv ge allt i varje match. Han passade till sex mål och gjorde själv 15, vilket gav seger i poängligan och en andraplats i skytteligan. 

Att Astrit Selmani får GT:s Kristallkulan 70 år efter att premiärkulan gick till IFK Göteborgs Rune ”Killing” Emanuelsson är ingen större överraskning.

När Astrit själv ser tillbaka på sin tid i Varberg buntar han först ihop båda säsongerna.

– Det har varit två magiska år. Från att jag kom hit i början av förra året och inte hade en startplats till att jag tog en startplats och i år fick lagkaptensbindeln. Det har varit en magisk resa, säger han med eftertryck.

Succé direkt i Varberg

Han kom till ett Joakim Persson-tränat lag som 2018 precis hade klarat sig kvar i superettan.

Med Astrit Selmani längst fram i anfallslinjen förra året blev det succé direkt. 

Varberg gick som tåget och efter bland annat 15 mål av Selmani bar det rakt upp i allsvenskan.

Astrit Selmani jublar efter att ha gjort 5–2 för Varberg mot Hammarby – hans nya klubb.
Foto: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN

Hans egen förvandling från talang till målfarlig elitspelare började egentligen året före, samma år som Joakim Persson tog över Varberg.

Drog korsbandet som tolvåring

Men vägen dit var långt ifrån spikrak. För strax innan Astrit Selmani gick in i tonåren hade karriären kunnat ta slut innan den ens hade börjat.

När han spelade i moderklubben Malmö FF drog han korsbandet som tolvåring.

– Det var tufft, jag fick inte spela fotboll på ett år. Det hände på vintern då vi spelade inomhus, vilket jag älskade. Att inte få vara med på cuper och inomhusturneringar, att bara få gå och titta på när kompisarna spelade var fruktansvärt, säger han.

När rehabperioden var över var inte Malmö FF intresserat längre.

– Dom trodde väl att jag inte skulle komma tillbaka. Då bytte jag klubb och började spela med kompisar i stället, säger han.

Lillebror fick cancer

En helt annat slags smäll kom för två år sedan när lillebror Altin – en av fyra Selmani-bröder – drabbades av cancer och fick en tuff behandling. 

– Det var en jobbig tid. Det tog kraft, men gav också mycket kraft till oss. Men nu är han pigg och glad och frisk, säger Astrit Selmani.

Det var i division 1-klubben Torns IF 2018 som elitpotentialen började skönjas när Astrit Selmani gjorde 13 mål. 

Kristallkulan, priset till årets bäste spelare i Västsverige.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Astrit Selmani lämnar nu Varbergs Bois. Nästa år spelar han i Hammarby.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Spelaren som dessförinnan gjort sammanlagt 18 mål på fyra i säsonger i lika många klubbar hade äntligen börjat leva upp till de tidiga förväntningarna.

– När jag gick till Torn var jag 20 år. Då kände jag att det var dags att börja köra. Tidigare hade många sagt att jag hade talang, men jag var inte så bra tränad då. Behövde till exempel få upp löpkapaciteten, säger han.

Var lat tidigare

När Astrit plockades till Varberg av först tveksamme Joakim Persson ökade han träningen ett steg till.

– Jocke tryckte på precis som familjen. Men i slutändan var det jag som bestämde mig för att köra, säger han.

Var du lat tidigare?

– Ja. Det var det Jocke både tyckte och sa till mig. Men nu är jag tvärtemot lat. Jag tränar två gånger om dan även om vi inte har träning. Har vi träning med laget blir det ofta tre pass, jag försöker trycka in så mycket jag kan, säger Astrit Selmani.

– Jag gillar att träna. Jag kan inte sitta still, det är väl min största svaghet.

De har fått Kristallkulan

1950: Rune Emanuelsson, IFK Göteborg

1951: Reino Börjesson, IFK Göteborg

1952: Karl-Alfred Jakobsson, Gais

1953: Stig Andersson, Gais

1954: Henry Andersson, IFK Göteborg

1955: Rune Börjesson, Örgryte

1956: Holger Hansson, IFK Göteborg

1957: Gunnar Gren, Örgryte

1958: Agne Simonsson, Örgryte

1959: Bengt ”Fölet” Berndtsson, IFK Göteborg

1960: Rolf Wetterlind, Örgryte

1961: Lennart Nilsson, IFK Göteborg

1962: Owe Ohlsson, IFK Göteborg

1963: Nils ”Tidan” Johansson, IFK Göteborg

1964: Örjan Persson, Örgryte

1965: Björn Ericsson, IFK Göteborg

1966: Kurt Axelsson, Gais

1967: Bertil ”Bebben” Johansson, IFK Göteborg & Leif Andersson, Gais

1968: Jan Olsson, Gais

1969: Göran ”Pisa” Nicklasson, IFK Göteborg

1970: Lars-Göran Johansson, Örgryte

1971: Sten Pålsson, Gais

1972: Sten Pålsson, Gais

1973: Kjell Uppling, Gais

1974: Eine Fredriksson, Gais

1975: Eine Fredriksson, Gais

1976: Björn Nordqvist, IFK Göteborg

1977: Lennart ”Lie” Larsson, Halmstad

1978: Reine Almqvist, IFK Göteborg

1979: Torbjörn Nilsson, IFK Göteborg

1980: Sten Pålsson, Gais

1981: Torbjörn Nilsson, IFK Göteborg

1982: Ruben Svensson, IFK Göteborg

1983: Glenn Hysén, IFK Göteborg

1984: Stig Fredriksson, IFK Göteborg

1985: Peter Larsson, IFK Göteborg

1986: Glenn Hysén, IFK Göteborg

1987: Thomas Wernerson, IFK Göteborg

1988: Stefan Pettersson, IFK Göteborg

1989: Roland Nilsson, IFK Göteborg

1990: Thomas Ravelli, IFK Göteborg

1991: Stefan Rehn, IFK Göteborg

1992: Patrik Andersson, Malmö FF

1993: Stefan Rehn, IFK Göteborg

1994: Thomas Ravelli, IFK Göteborg

1995: Jörgen Pettersson, Malmö FF

1996: Stefan Pettersson, IFK Göteborg

1997: Andreas Andersson, IFK Göteborg

1998: Fredrik Ljungberg, Halmstad

1999: Marcus Allbäck, Örgryte

2000: Anders Svensson, Elfsborg

2001: Håkan Mild, IFK Göteborg

2002: Magnus Källander, Örgryte

2003: Mikael Antonsson, IFK Göteborg

2004: Niclas Alexandersson, IFK Göteborg

2005: Bengt Andersson, IFK Göteborg

2006: Anders Svensson, Elfsborg

2007: Ragnar Sigurdsson, IFK Göteborg

2008: Teddy Lucic, Elfsborg

2009: Gustav Svensson, IFK Göteborg

2010: Denni Avdic, Elfsborg

2011: Mathias Ranégie, Häcken

2012: Waris Majeed, Häcken

2013: Tobias Hysén, IFK Göteborg

2014: Lasse Vibe, IFK Göteborg

2015: Gustav Svensson, IFK Göteborg

2016: Viktor Claesson, Elfsborg

2017: Peter Abrahamsson, Häcken

2018: Paulinho, Häcken

2019: Robin Söder, IFK Göteborg

2020: Astrit Selmani, Varbergs BoIS

Fotnot: 1990 slogs GT ihop med Kvällsposten och blev iDAG. Under iDAG-åren (1995 återuppstod GT och Kvällsposten som enskilda tidningar) kunde även spelare i Sydsverige får Kristallkulan.

Och nu är det löpstyrkan, tillsammans med målfarligheten och engagemanget, som utgör basen i hans ledarskap på planen.

Mitt främsta minne av Astrit Selmani från den gångna säsongen är en 60-meterslöpning för att sätta press på Sirius lagkapten Tim Björklund. När Björklund slog bollen till inspark för Varberg jublade Astrit med armarna i luften, som om han hade gjort mål.

”Det är sån jag är”

Så gör inte många anfallsspelare.

– Jag minns det, säger han med ett skratt. Det är sån jag är. Jag är spelaren längst fram, jag ska visa vägen för dom andra. Han sköt rakt ut, vi kunde börja med bollen. Där visste jag att vi hade säkrat tre poäng, klart att det var lycka.

Måljubel efter straffen i sista ordinarie minuten som gav 1–0 och tre poäng mot Mjällby.
Foto: TOMMY HOLL / IBL

Vilket av mål av dina mål minns du bäst?

– Två väldigt viktiga mål, båda i 90:e minuten. Det första gjorde att vi vann mot Mjällby, det andra att det blev poäng mot AIK. Det var visserligen två straffar, men viktiga poäng i två matcher efter varandra, svarar Selmani.

Han vann allsvenskans poängliga på 21 poäng. Att göra 15 mål och komma tvåa under en debutsäsong i allsvenskan är också riktigt bra.

– Men ändå inte tillräckligt bra, säger han.

För att Christoffer Nyman i IFK Norrköping vann på 18 mål?

– Ja, men så är det i fotboll. Det finns alltid någon man tävlar mot. Och han gjorde det bra, en stor eloge till honom, svarar Selmani.

”Känner mig inte hemma där”

Men du låter ändå besviken?

– Nja, besviken och besviken... Det är mer att jag inte blev nominerad som årets anfallare, det hade varit kul. Däremot blev jag nominerad som årets unga anfallare, säger han och lägger upp ett gapskratt.

– Jag är 23 år, känner mig inte riktigt hemma där. Jesper Karlsson, som blev årets anfallare, är yngre än mig men blev inte nominerad som ung.

Du var ju också nominerad till årets mest värdefulle spelare?

– Ja, men där vann Anders Christiansen. Helt rätt, han var bäst i Malmö som vann allsvenskan.

Någon allsvensk utmärkelse blev det inte. Men Astrit Selmani greppar nöjt Kristallkulan.

– Skönt att få ett pris när det inte blev något annat. Den här ska stå på pappas hylla bredvid priset som superettans bäste spelare, hattrick-bollen och priserna som månadens spelare i allsvenskan, superettan och division ett, säger han.

Jurymedlemmar

■ Christer El-Mochantaf, 29, chefredaktör på GT

■ Hector Junelind, 30, sportansvarig på GT

■ Stefan Nilsson, 62, sportreporter på GT

■ Markus Wulcan, 40, sportreporter på GT